På tåget

Det är fint att SJ för ett antal år sedan började servera vin på tåget. Det gör det enklare att stå ut med sega partier av resan då utsikten inte stimulerar, eller då pladdriga medresenärer gör sittplatsen fullständigt olidlig. Då kan man fly en stund till den lilla kafévagnen och sjunka in i en behaglig dimma. De tomma röda galonsofforna ser härligt inbjudande ut för den som söker stillhet och tystnad. När väl kassapersonalens putslustiga skämtsamheter klarats av infinner sig lugnet. Den enda utmaning som behöver hanteras är tågets krängande som riskerar att slå omkull flaskan och glaset. 

Här sitter vi, alla oroliga själar som läst ut våra medhavda böcker och inte orkar ringa våra planerade samtal och/eller är för rastlösa för att titta på film. Mannen intill slår på stort och sveper en miniflaska med whiskey innan han går på chipspåsen och ölen. Kvinnan en bit bort stirrar intensivt ut över landskapet och njuter uppenbarligen av djupa inre monologer (eller inte så djupa men det vill man inte tänka). 

Trots 18 minuters försening finner vi att SJ ändå gör ett hyfsat jobb (vilken generös tolerans!) och gläds över att många människor föredrar det civiliserat lugna tåget före det absurt hektiska flyget som färdmedel. Tåget är helt enkelt proppfullt. Vi tänker förstås alla på miljön, det sårbara men underbara sommarlandskapet som passerar utanför vårt fönster under en värmande sol. Stark frihetskänsla råder och allt känns för närvarande mycket lätt.