En sommarort är förstås beroende av alla sina sommargäster för att den rätta stämningen ska infinna sig. ”Jo, men nu verkar det lossna lite ändå”, säger butiksbiträdet som svar på min fråga om det är riktig sommarkänsla på gång i Halmstad nu. Hon känner sig hoppfull, helt enkelt.

Längs den trivsamma huvudgatan rör sig en strid ström av människor. Fast det är ju inte som en helt normal sommar precis. Fler övergivna butikslokaler, ett par stängda serveringar, nej riktigt som vanligt är det inte ännu.

Fast det är bra nog, särskilt en dag som denna då solen skiner från en klarblå himmel och en lätt bris rör sig i trädens gröna bladverk längs med Nissans trögflytande vatten. När vi uträttat våra pekuniära ärenden kan vi helt slå oss lösa i denna halländska metropol. Och det gör vi genom att beundra Picasso-skulpturen invid floden, kasta avundsjuka blickar på det läckra biblioteket som sträcker sig ut över det glittrande vattnet. Vi hittar dessutom ett kafé inhyst i en 1700-talsgård - Kafé Brooktorpsgården på Kyrkogatan 12! Vår lycka är gjord, när vi konstaterar att där levereras läckra smörgåsar utöver denna svårslagna kulturhistoriska miljö.

Stora torget hyser ett myller av människor och marknadsstånd. Och vid dess mitt porlar vattnet i stadens mest  storslagna fontän. Europa och tjuren av Carl Milles är en magnifik prydnad för staden. Som grädde på moset har vi också upptäckt en välsorterad herrbutik - den här - som vi inte visste fanns, och vi har därmed berikats med ännu fler anledningar att återvända till Halmstad i framtiden. Nöjda tar vi oss ut på E6an igen och trycker gaspedalen i botten. 

Första dagen med riktig värmebölja sommaren 2021 tillbringades av ett flertal skäl i den skånska metropolen Cimrishamn. Den uppmärksamme noterar stavningen, som härrör från skånska nostalgiker som sätter ortnamnet i samband med antikens cimbrer. Ni vet, det germanska folkslaget som besegrades av romarna i ett stort slag vid Vercellae år 101 f Kr. (Den sanna etymologin är tråkigare så den lämnar vi därhän.)

En ort med sådana anor är förstås något alldeles eget. Och så är det ju, vilket illustreras på de mest skiftande sätt. Exempelvis finns här en historisk stadskärna i form av en behaglig labyrint av kullerstensgator, kantad av vackra gamla gathus, ofta försedda med ståtliga bestånd av rosor och stockrosor. Hettan dallrar mellan husen men en behaglig bris susar i trädkronorna. Man anar lummiga gårdar bakom de långa husraderna.

Restaurangerna här bjuder på äggakaga och fläsk som stående punkt på menyn. Vilken fest! Här finns gott om kulturinstitutioner, inklusive ett utmärkt antikvariat vid namn Samlaren. Här finns också ett rådhus från 1800-talet i rött tegel, samt en vacker medeltidskyrka. Intill kyrkan står inte mindre än två skulpturer av Carl Milles. Vilka svenska städer kan ståta med det? Historien förtäljer att Milles vid sitt besök i staden 1953 blev upprörd över den gråvita puts som kyrkans fasader var täckta med. Han lovade att man skulle få köpa en skulptur billigt om putsen togs bort, vilket också skedde. 1978 tillkom den andra skulpturen.

De praktfulla köpmangårdarna från 1800-talet är värda en extra blick. En av dem – Björkegrenska gården - innehåller stadens museum. Här finns också det berömda Hotell Svea med restaurang Piraten! Ja, listan över intressanta platser kan göras lång.

Medeltiden nämndes ovan, men Simrishamns storhetstid inleddes faktiskt först under 1800-talet i samband med fiskets tillväxt. Att järnvägen drogs fram här 1866 gjorde sitt till. Nu för tiden är det väl stadens ställning i turistens medvetande, som ”Österlens huvudstad”, som avgör intresset. Sånt lyssnar stockholmarna på.

Och nu undrar vän av ordning över att undertecknad så storögt beskådar en stad på bara tio mils avstånd från hemmet. Har jag aldrig varit i Simrishamn förut? Jo, men inte så ofta och det var dåligt väder sist. Sånt gör skillnad.

Staden förändras och byter skepnad inför våra ögon. För den som bott i Malmö de senaste decennierna är det fascinerande och storslaget. Undertecknad flyttade in 1988, under en krisfylld period i stadens historia. Det som hände sen är anmärkningsvärt på många sätt.
 
Den här historien berättas ofta – vilket många har gjort vid det här laget – med utgångspunkt i platsen för det gamla Malmös industriella flaggskepp: Kockumsvarvet. Och flaggskepp blir ju till ordvits, för det var båtar som krönte succén med ett företag som hade startat i tobak och jordbruksmaskiner. Från lokaler i centrala staden (Davidshall) flyttades all verksamhet ut mot havet runt 1870, på ny mark som erövrats från havet.
 
Den gamle hamngrundaren Frans Suell hade sin ekonomiska bas i tobak, kalk (som blev till cementindustri) och sjöfart. Hans svärson, med namnet Frans Henrik Kockum, övertog en befintlig torrdocka i hamnen (som finns kvar därnere) och grundade varvet. 1873 levererades Kockums allra första fartyg. Ungefär samtidigt – 1871 – grundades Skånska cementaktiebolaget som snabbt grenade ut sig i Skånska cementgjuteriet – vår tids Skanska.
 
Perioden 1870 – 1914 kan ses som ett uppvaknande i Malmö efter lång, lång dvala som pågått sen det svenska övertagandet på 1600-talet. Perioden såg en fantastisk befolkningstillväxt, främst genom invandring från den omgivande landsbygden. Från 1860 till 1910 fyrdubblades stadens invånarantal, alltså en mycket kraftfullare ökning än den som pågår i vår tid. Det gav upphov till liknande problem som idag, kretsande kring arbetsmarknad, utanförskap och social oro.
 
Malmö blev under denna tid Sveriges ledande industristad, med tyngdpunkten i teko: kläder, skor, textil. Så mycket som hälften av arbetskraften jobbade inom teko. Samtidigt som Malmö blev Sveriges ledande industristad, etablerades socialdemokraterna sitt kommande maktinnehav. År 1881 höll August Palm sitt berömda föredrag ”Vad vill socialisterna”. Ganska snabbt formades en stark arbetarrörelse i Malmö, och lika snabbt etablerades samförståndstanken – att näringslivets höjdare och arbetarnas ledare ska hjälpas åt att skapa bättre levnadsförhållanden för alla.
 
Den inre varvsbassängen, där Kockums hade sitt nya hjärta, var en skapelse från 1850-talet. När Kockums kom hit 1870 fanns här redan en torrdocka från 1857, som man övertog. Denna Docka 1, finns fortfarande kvar och kommer att bevaras för eftervärlden. Varvets största docka – Docka 2 – är nu en vattenfylld hamnbassäng med omgivande bostäder, under namnet – givetvis - Dockan.
 
Varvsbassängen blir nu hjärtat i en helt ny stadsdel som växer fram bland de gamla husen och anläggningarna – Varvsstaden. Vissa har redan varit bosatta här en tid. Sveriges television huserar sedan 2010 alldeles intill den gamla klaffbron, förr när det begav sig ingången till det egentliga varvsområdet. På husfasaden hänger fortfarande den stora klockan som förr hjälpte kockumsarbetarna och tjänstemännen att hålla koll på tiden.
 
Intill SVT finns mediaklustret Media Evolution city, som är en medlemsorganisation för branschen med 350 medlemmar. I lokalerna finns kontor att hyra, konferensmöjligheter och restaurang. Sen 2018 har det växande Media evolution också lokaler på andra sidan gatan, i ikoniska Gängtappen – en gång huvudkontor för Kockums.
 
Det som nu pågår är planering och påbörjade byggen av 2500 bostäder. Runt varvsbassängen kommer en kilometerlång kajpromenad att anläggas. Själva bassängen kommer att korsas av tre nya broar, för att bättre knyta ihop området och ge in- och utflöde av människor bättre förutsättningar. Det blir två gång- och cykelbroar och en avsedd för kollektivtrafik.
 
Ett flertal av de gamla husen bevaras och ger plats åt nya verksamheter. Bland dem finner vi exempelvis den gamla Administrationsbyggnaden från 1912, som gjorts om till hotell av Wingårds arkitekter. Magasinet, från 1917, har redan tagits i bruk av en rad verksamheter och här planeras också för ett par restauranger, varav den ena – Aster – öppnar nu i dagarna. Dessa byggnader har liksom Gjuteriet (1910) och Maskin- och monteringshallen (1912/1923) och Vagnsverkstaden (1913) Axel Stenberg som arkitekt. Stilen är robust tegelarkitektur vars mest utmärkande drag är de vackert bågformade fönstren.
 
Också historisk kuriosa finns kvar. Bästa exemplen är den gamla dockan från 1857, ”spetsbunkern” från 1940-talet samt den lilla parken mellan Administrationsbyggnaden och Magasinet, där gamle Kockums byst fortfarande står. Nu inför sommaren 2021 vilar ett behagligt lugn över platserna här inne. Det enda som bryter tystnaden är trafiken på Stora Varvsgatan och ljudet av lyckligt badande tonåringar som hoppar i vattnet från de höga kajerna. Inom kort kommer kvarteren vara fulla av människor och verksamheter. Det ser vi fram emot!

Anmäl dig till någon av juni månads promenader!

12 juni: Arbetets mening 
Denna vandring i centrala Malmö handlar om hur har arbetet påverkats av corona-krisen. och vilken betydelse arbetet har för dig, personligen? Hur ska vi se på den arbetskritik som formuleras av exempelvis Roland Pålsson?

13 juni: Esaias Tegnér och diagnosens betydelse 
Vi har ett stort behov av att sätta etiketter på oss själva och varandra, särskilt om vi möter svårigheter och motgångar i livet. Esaias Tegner led under större delen av sitt liv av melankoli. Kan han hjälpa oss att tänka över vår tids våg av psykisk ohälsa? Om detta och mycket annat pratar vi under denna promenad i Lund. 

För anmälan, kolla här!

Väl mött!

"Pilgrimsfärden är en av de ursprungliga formerna för en resa - ett sökande efter något, kanske bara att man själv ska förändras, en resa mot ett mål - och för pilgrimer är vandrandet arbete. Sekulär vandring betraktas ofta som en lek, även om den leken kan var väldigt tävlingsbetonad och krävande, och man kan använda utrustning och teknik för att göra det bekvämare för kroppen och göra den mer effektiv. Pilgrimer försöker tvärtom ofta göra sin resa besvärligare, vilket påminner om ursprunget till det engelska ordet för resa, travel, nämligen travail, som även betyder arbete, lidande och det smärtsamma förlossningsarbetet."

Rebecca Solnit - Wanderlust - att gå till fots

Hur har flyget hämtat sig under 2021 efter föra årets stora ras? Jo, den katastrofala situationen 2020 tycks ganska snabbt vända tillbaka till en mer normal nivå. Dock är branschföreträdare säkra på att vi inte kommer tillbaka till 2019 års nivåer än på flera år.

I en artikel i Svenska Dagbladet den 9/5, återger Åsa Johansson Transportstyrelsens bedömning av läget. Grafik och siffror talar sitt tydliga språk. Flygvolymerna gick ner till en tredjedel av tidigare nivåer, mycket snabbt under våren 2020. Gradvis har därefter volymerna ökat. I dagsläget är vi tillbaka på två tredjedelar, eller mer, av 2019 års volymer i ett globalt perspektiv. 

Ett av artikelns mått är antalet flygresor globalt den 15e april år 2019, 2020 och 2021. Utvecklingen går från 16 857 flygplan i luften 15/4 2019, till 5 421 ett år senare, för att i år ligga på 14 004.

En viktig orsak till återhämtningen är fraktflygets snabbt växande betydelse under pandemin. Det har ökat med nio procent i Europa och globalt, under det år som gått. Nu i vår har också vissa hemmamarknader hämtat sig snabbt., med USA som bästa exempel. Där var inte heller nedgången lika kraftig som i Europa. Dessutom börjar det nu bli nödvändigt att säkra kompetens och teknisk prestanda hos maskinerna, så att förutsättningarna finns på plats när väl passagerarvolymerna höjs. Det flygs alltså för närvarande en hel del med tomma eller halvtomma flygplan, kan man gissa. 

Vilka förändringar blir bestående? Transportstyrelsens representant pekar på en vid det här laget välkänd hypotes: antalet dagsresor kommer att gå ner. Anledningen är förstås kombinationen av digitalisering och klimatöverväganden. 

En total återhämtning av den svenska luftfarten väntar man först 2027.

Gårdagens vandring i Lund, med temat Tegnér och diagnosens betydelse, avslutades här vid Gamla observatoriet. Från att ha startat lite kylslaget vände vädret ordentligt under dagen och vi slutade med sommarvärme! 

Stort tack för engagerat deltagande ni som var med!

Nästa gång är vi tillbaka i Malmö (23/5) och pratar då om det värdefulla i livet, med inspiration från Svend Brinkmanns bok Tag ställning - för ett meningsfullt liv. Då hoppas jag vi ses!

För anmälan se här!

​I varje stad som har förändrats över tid går det att finna platser som särskilt väl hjälper oss att studera och förstå dessa förändringar, genom att helt enkelt begrunda de fysiska spåren av dem. En av dessa platser i Malmö, som är värd ett stopp och en reflektionsstund, är Bastion Älvsborg – en liten grön plätt inklämd mellan kanalen och Norra Vallgatan, ett litet stycke från Malmös centralstation.

Här intas välsmakande kaffe under en promenad i Malmö, idag 2 maj. Vädergudarna var med oss denna gång också! Tack till er som deltog, på vandringen med temat Arbetets mening.

Några historiska bilder från passerade nyckelplatser i staden får komma med. Malmö bjöd på sin allra bästa sida idag, och öppnade sig för våra ögon genom sin inspirerande arkitektur, välbevarade historiska miljöer samt vacker konst i det offentliga rummet. 

Nu närmast väntar en promenad i Lund - Gå Lund 9 maj - med ett aktuellt tema om diagnoser, kultursjukdomar och identitet, med viss draghjälp av gamle biskop Tegnér. Den senare är verkligen förtjänt av lite mer uppmärksamhet, också utanför rättssalen - för att knyta an till nyligen timade händelser! Hans retoriskt högstämda poesi håller och engagerar, något vi ska verifiera tillsammans under vandringen i Lund. 

Den 23 maj blir det återigen Malmö, med temat Om det värdefulla i livet, där författaren och psykologen Svend Brinkmann står för inspirationen. Vi är bra på att mäta, eller vi jobbar i alla fall gärna med att utveckla mätandet - i vår tid. Men hur bra är vi egentligen på att leva? Det är sämre beställt med den saken, hävdar Brinkmann och vi är många som är benägna att hålla med. 

Ser fram emot att träffa er alla engagerade människor på dessa och kommande promenader! För anmälan, se här!