Finns det en trevligare institution än ett äkta Wienerkafé? En plats för paus och vila undan stadens brus, platser för lågmälda samtal eller stillsam läsning. Många vurmar för dessa institutioner, som på många sätt är en anomali i vår tid. ADHD-samhället går inte väl ihop med de klassiska kaféerna. Samtidigt drömmer många om den romantiserade kafé-tillvaron. Det är alldeles uppenbart att många av oss i tanken gärna vill slå oss fria, plötsligt en eftermiddag och bara sitta och titta, småprata och bläddra. Och läppja på vårt kaffe. Men, kraven på tempo och effektivitet förstör denna dröm. 

Det sociala livet i Venedig

Sammanlevnaden i Venedig är mycket fri och nöjsam. Adelsdamerna gå på vissa kaffehus, som knappt brukas annorstädes. Här går den förnämsta fru, beledsagad av sin man, men mestadels av en annan herre på promenaderna och kaffehusen om aftnarna. Där diskutera de med alla som inkomma, vilket gör att de äro mycket otvungne, belevade, frie och muntre. Mest alle adelslmän hyra sig en sal eller ett apartement, som de kalla casino, vid och omkring platsen av San Marco. Dit de gå om aftnarna, med sina vänner av båda könen, och där äre de tillsammans, roa sig, språka m. m. till midnatten och längre. När en utlänning är väl rekommenderad och för en god conduite, så blir han antagen som barn i huset, får var med i alla deras sällskaper och blir instruerad om allt, samt kan göra många och goda connaissancer i hela staden med de förnämste. Man går i dessa casini en negligé utan att kläda sig en gala, även så fruntimmerne.

Vi frekventera dagligen Deras Excellenser, senatorerne Granedigo, Quirini, Grimani etc. Somlige hålla konserter nästan alla aftnar; ty musiken är mycket avhållen härstädes. Och är det ibland Venedigs besynnerligheter, att man här i vissa hospitaler, kallade Conservatorii, uppföder flickebarn uti musiken, så att de spela på alla slags instrumenter, även att blåsa på valthorn, flöjt, spela på violin m. m. och anställa de ofta musik, ja den skönaste man någonsin vill höra, utan att en enda mansperson hjälper till. Själve kapellmästaren är ock ett fruntimmer. Så uppfödas hittebarn, tiggarflickor m. m. De hållas uti desse Conservatorii, som är 4 till antalet, såsom nunnor; de lära sig ock andra slöjder, sy, brodera, göra vaxblommor, m. m. När de sedan bliva fullväxta, giftas de bort och få av communitetet en ansenlig dot uti penningar.

(Venedig den 10 september 1772) 

Jacob Jonas Björnståhl gjorde under åren 1767 - 1779 en omfattande bildningsresa av klassiskt snitt. Vi följer honom här i spåren genom några nedslag i de brev han skickade till Sverige, samt i hans resedagbok. Björnståhl föddes 1731 i Södermanland och avled sommaren 1779 i Saloniki i norra Grekland.

Den eviga staden i vårt inre 

"Ty jag hade förr läst om Rom, än jag kände Stockholm. Det är medelst denna stadens historia, som jag först började lära mig tänka; och här vistades jag, långt innan jag kom hit. Ingen är alldeles främmande i Rom, utom den som är alldeles främmande i vackra och fria konster, samt okunnig om allt vad de förre världens behärskare gjort. Vad känner man icke för rörelser, när man stiger uppföre den Tarpejiska klippan, går på Mons Palatinus, far över Tibern, går över Campus Martius, spatserar på Forum Romanum, ser Templum Pacis och Titi triumfport, och längre fram Vespasiani stora amfiteater samt på den andra sidan Capitolium, Jovis Tempel och på en annan nejd Jani portiker!"

(Rom den 24 februari 1772)

Danskarna är ett bra folk. Nästan allt som danskarna gör är snyggt, smart och kul eller åtminstone annorlunda. I våra tidningar kan man i och för sig i dagarna läsa om att ”som danskarna vill vi inte bli…”. Fast då handlar det om politik. I nästan alla andra fall vill vi svenskar gärna vara som danskar. Åtminstone tycker vi om att prata på det viset, när vi är på självplågarhumör så att säga. Frågan är väl om vi menar allvar…

I den hippa stadsdelen Ködbyen i centrala Köpenhamn svämmar exemplen på stimulerande och eftersträvansvärd danskhet nästa över. Här finns mängder av krogar och spännande barer med mycket folk en varm sommarkväll. Paté Patés stora uteservering är proppfull. Personalen jobbar hårt, öl och vin flödar.

Folk har det bra här, det är danskt hygge när det är som bäst. Lite friare, lite varmare och lite mer avslappnat och levnadsglatt än motsvarande svenska miljöer. Det är nåt med blandningen på folk som avviker från gängse jämförelseobjekt. Segregation tycks vara en svensk paradgren. Och nåt med tilltal och bemötande, om man får lov att fortsätta med de grova generaliseringarna. Det är för övrigt ett sant nöje att generalisera. Inget sätter fart på middagskonversationen bättre än några fördomsfulla generaliseringar.

Alltså, tilltal och bemötande. Danskarna ser på dig med fast blick, de kan le, de kan skämta, till och med lite elakt, men det finns alltid en värme i blicken eller rösten. De är inte socialt skygga, som många är hemmavid. Sånt gillar man ju.

Annat i denna stadsdel som skakar om en besökande svensk är den allmänna skräpigheten och de ibland något slitna lokalerna. Det här är ju gammalt slaktområde, till råga på allt kulturskyddat. Det har ju stått ett tag, i regel utan funktion och användning. Följden blir en viss förslitning förstås. Men det här är inget som bekymrar danskarna, tycks det. ”Så skulle det aldrig kunna se ut i ett svenskt restaurangkök”, säger någon i sällskapet, som har kikat in bakom disken. Det finns regler för sånt hemma. Nån kan ju bli magsjuk, eller nåt. Fast man hör väldigt sällan talas om att det sker.

”Narkomanerna har väl pissat i planteringen”, är kommentaren inför en vissnad blomma. Det är vår danska vägvisare för dagen som skämtar lite. Vi står utanför en av Köpenhamns mathus många verksamheter, ett skolkök för skolklasser. Ungefär hemkunskap fast mer på riktigt, i en verklig restaurangmiljö. Vi är fortfarande i den brokiga Koedbyen och ja, här finns också ett sprutbytescenter där många brukare av droger samlas. Kvarteren norr om Koedbyen med Halmtorvet har alltid varit hem och tillhåll för dessa vinddrivna individer.

Det verkar finnas plats för alla i dessa kvarter. Det är en viktig aspekt på danskt hygge, om någon. Det är skillnad på danskt och svenskt utan tvekan, fast inte så mycket och på alla de områden vi pratar om. Byråkrati och regler till exempel, sånt är nog värre i Danmark säger de initierade. Politisk korrekthet, jo den finns i Sverige i mycket högre grad än här, fast alla danskar tycker ju inte om den flåsiga frispråkigheten förstås. Det kan ha ett värde att folk känner gränser och skärper sig en smula, kan också en dansk tycka.

En annan trevlig aspekt på det danska är respekten för tradition och omsorgen av kulturarvet. Det gestaltas exempelvis i mycket fasta seder och bruk kring mat och dryck. Det finns förvisso fler danska krogar i Danmark än svenska krogar i Sverige, fast det inte borde det. Fast nu är det nog bäst att avsluta denna lilla betraktelse, för nu har vi säkert retat upp nån gammal relativist som kanske tycker att spagetti och köttfärssås är svensk mat. Vilket det ju är nu, men bara sen sisådär 50 år och det räknas inte.

Letar du efter Koedbyen nästa gånger du kommer till Köpenhamn så finner du Google-länken här.

Det underbara vädret lockar oss ut på upptäcktsfärd, eller hur? Varför inte följa med på en promenad i Köpenhamn, med kulturhistoriskt tema. Lördagar eller söndagar, vi startar kl 9.00, innan staden riktigt vaknat. Vi avslutar till 13.00 så att du och ditt sällskap får tid till lunch och annat viktigt efteråt.

De teman, titlar och datum som är aktuella är följande:

- Epoken Struensee – maktspel i 1700-talets Köpenhamn - 17 juni
- Gestalter från den danska guldåldern - 30 juni
- Kierkegaard och stadier på livets väg - 11 aug
- Resor, sjöfart, idéutbyte - omkring Köpenhamns hamn - 1 sept  (Obs! Samarbete med Tyke Tykesson)
- Ledarskapets grundbegrepp – om Helmuth von Moltke - 8 sept

Läs mer om de olika promenaderna under Våra arrangemang ovan! 

För närvarande är stora delar av centrala Odense en jättelik byggarbetsplats. Det märker den besökare mycket snabbt som vill ta sig fram till HC Andersens födelsehus till exempel. Man leds längs smala slingrande gångar intill byggropar och får följa skyltar, då det vanliga gatunätet delvis är blockerat.
 
Det tycks vara två större projekt som skapar denna situation. För det första har stadens fäder beslutat att den stora huvudgatan - Thomas B. Thriges gade - ska läggas igen och bebyggas, vilket säkert är ett helt korrekt beslut. Tanken är att skapa en tätare stadsmiljö, med mindre plats för biltrafiken. Ett mycket modernt påfund alltså. Det andra stora projektet berör Odense-turismens primära dragplåster - Hans Christian Andersen.
 
Ett helt kvarter intill de gamla gator och hus som var Andersens födelsehem är uppgrävt för att omvandlas till ett nytt Eventyrshus (Sagohus) som ska uppstå i tidigare Lotzes have. Det är en prestigefull japansk arkitektfirma som fått uppdraget att gestalta detta nya hus. Två tredjedelar av anläggningens totala yta på 5600 kvadratmeter kommer att ligga under jord, för att inte den känsliga stadsmiljön ska förlora sin prägel. Det antas bli en attraktion av högsta rang.
 
De stora byggprojekten delar Odenses stadskärna i två delar, i öster och väster. Lite knöligt är det allt, men den som väntar på något gott… Förutom det centrala utbyggnadsområdet pågår mycket annat i staden: tillkomsten av ett nytt sjukhus, hamnens fortsatta exploatering, en spårväg som korsar staden diagonalt från nordväst till sydost, med mera.
 
Det är ett fascinerande faktum hur Andersen redan idag sätter sin prägel på staden: museer och utställningar behandlar hans liv och berättelser, butiker är uppkallade efter honom, turistshopparnas försäljning av diverse krimskrams, skulpturerna i gatumiljön som avbildar många av sagans figurer.
 
HC Andersen är alltså redan en viktig motor i Odenses utveckling, för att inte tala om hela den danska turistindustrin. Sagohuset blir ytterligare ett steg i satsningen på att attrahera fler besökare till staden. Det är möjligen så att man hoppas på att dagturisterna från Köpenhamn ska lockas att stanna lite längre och övernatta i den behagliga lilla staden mitt på Fyn. Odense tycks gå en ljus framtid till mötes.

Den 16 december 1944 inleddes tyskarnas sista stora offensiv under andra världskriget. Striderna utkämpades i Ardennerna, den bergskedja som dominerar sydöstra Belgien samt delar av Luxemburg och västra Tyskland. Bland de mer kända episoderna dessa snöiga vinterdagar hör belägringen av staden Bastogne. Under några sommardagar bilar vi genom sydöstra Belgien, på jakt efter minnen av slagfälten och med målet i klart sikte: staden Bastogne...

Köpenhamn växte fram runt det smala vatten som skiljer Amager från Själland, och som kom att bli stadens trygga hamn. Runt detta vatten har viktiga delar av stadens liv alltid utspelat sig – sjöfart, handel, idéutbyte. I en stadsvandring kring Köpenhamns centrala vattenrum, pratar vi om hamnens betydelse förr och nu, med dess mångfald av funktioner och arkitektur, människor och liv.
 
Tyke Tykesson är arkitekt och stadsplanerare samt författare till en lång rad böcker om Malmö och 1900-talets arkitektur
 
Lars Berglund är organisationskonsult och handledare samt innehavare av resebloggen Tertulia travels.
 
Både Lars och Tyke leder regelbundet vandringar i Malmö och Köpenhamn med utgångspunkt i en rad olika teman. Förutom en dos nyfikenhet och rejäla skor förväntas du som deltagare vilja samtala med övriga, om vandringens frågor och teman.
 
Datum: 1 sept 2018, 
Tid: 9.00-13.00
Pris: 750:- (inkl moms, inkl fm-kaffe)

För anmälan och för info om TTs övriga vandringar - kolla här!

Vi vill härmed meddela att personuppgifter som lämnas till TT enbart används för att skicka ut mail om uppdateringar på sajten, samt tips om kommande vandringar/resor.

Vill du bli struken från sändlistan behöver du bara maila eller slå en signal.