Kör sedan vidare till Metz, in i Frankrike och jag letar mig fram i staden, först till ett parkeringshus vid operan, och sedan till ett hotell på gågatan, Hotel Mercure och jag blir medlem i Mercure-klubben.
Det man kan säga kort om Metz är att staden ligger där floderna Mosel och Seille flyter samman. Ursprungligen en oppidum, dvs ett befäst fort, byggt av galler, den keltiska stammen Mediomatricerna, blev Metz (Mettis) erövrat av romarna på Caesars tid. Gallerna assimilerade snabbt den romerska kulturen och byggde stora och framgångsrika städer. Metz hade en befolkning på 40.000 när det begav sig. På påskafton år 451 förstörde Attilas hunner staden fullständigt. En del av befolkningen lyckades rädda sig i en klosterbyggnad som var helgad åt den Helige Staffan. Staden återuppbyggdes och när frankerna invaderade landet på slutet av 400-talet blev Metz huvudstaden ifrån vilken merovingerkonungar styrde det som kallades Austrien. När Karl den Stores rike delades upp blev Metz huvudstad i kungariket Lothringen, som småningom assimilerades i det tysk-romerska riket.
Där St Stefans oratorium en gång stod byggdes sedan flera generationer av kyrkor. Grundstenen till den gotiska katedral som står på platsen nu lades av biskopen Conrad de Scharfeneck omkring år 1200 och kyrkan stod helt färdig år 1522. Den har det tredje högsta mittskeppet i Frankrike (efter Amiens och Beauvais) med sina 41,41 meter och kallas populärt för Den Gode Gudens lykta p g a den största ytan av målat glas i hela världen
Jag sätter mig på en bänk den sena eftermiddagen i katedralens tysta stillhet, ett sublimt lugn i detta sjuhundraåriga tempel, detta oerhörda berg av huggen sten gjort av människor och som tronar över alla andra hus i den medeltida staden. Mittskeppet är smalt och därför känns höjden i denna - trots alla målade fönster - grotta som om kolonnerna och taket sträcker sig ända upp i himlen. Ett gammalt romerskt badkar tjänar som dopfunt. Annars finns det ganska få bemärkansvärda utsmyckningar inne i kyrkan. Det är på utsidan som det händer.
Över en av portarna i väster skildras, som sig bör, domedagen vid vilken en skara lycksaliga vandrar till evig lycka åt vänster och en annan grupp håller på att fösas ner i ett helvetesgap åt höger. Som vanligt är olycka och lidande mer spännande att skildra än salighet. Jag skickar gärna en förstorad bild av kön till odjurets gap som en tankeställare hem till familjen. Kyrkan var otvivelaktigt en boning för de troende. Det är därför inte konstigt att redan porten in i huset skulle smyckas för att stimulera gudfruktighet och det andliga. För att förbereda sig och komma i stämning innan man steg in behövde man påminnas om skrifterna genom ritualer och inte minst genom de uthuggna bilderna som stöd för minnet om de berättelser som blivit lästa för en ända sedan barndomen. Profeterna är där, liksom apostlarna och scener ur gamla och nya testamentet.
Allt i kyrkan är vertikalt. Inga horisontella linjer räknas. Det är ljust framme vid koret och väggarna tvärbranta. Med 10 meter höga, 6.500 kvadratmeter rikt målade, färgglada och blyinfattade fönster är denna ståtliga kyrka världens mest glasklara katedral. Några få fönster förstördes under första världskriget och de har ersatts med sentida sådana av Marc Chagall.
Det regnar och det är fredag. I en gammal borg mitt i staden ligger muséet La Cour d’Or. Så snyggt. En modell i foajén visar Metz utveckling från ett järnåldersläger till keltisk fästning, romersk befäst och välmående stad, merovingisk och karolingisk huvudstad och sedan Lothringens metropol. I de första salarna finns ett rikt material och lämningar från romartiden. En huggen stele där man jobbar, ett altare helgat åt guden Mithras, som var populär hos legionärerna som var förlagda i staden.
Helgonbilder från medeltiden. Evangelisten Johannes 1200-tal, Sankt Blasius 1400-tal och Jungfrun med barnet 1330-tal. Det var också vanligt att man färggrant målade takbjälkarna i sina lägenheter med glada djurmotiv. På översta våningen i muséet finns en konstsamling och där hänger Gustav Moreaus berömda Sfinxen och Oidipus.