Kära läsare, en riktigt God Jul önskar jag dig och de dina, var du än firar! Det blir nog ingen vit jul för undertecknad i år. Men det där med snö känns å andra sidan som ett historiskt fenomen vid det här laget, och som dessutom ställer till det i trafiken. Det kan bli lite frost, och lite sol - man får vara nöjd. 

Jag vill tacka alla er som bjudit på glada tillrop under året. Och framför allt vill jag tacka er som följt med på promenader och resor - ingen nämnd ingen glömd. Det har inte blivit så många texter på sajten det senaste halvåret, tiden tycks inte räcka till riktigt. Jag ska försöka lägga mer tid på skrivandet nästa är.

Resor har dock gått av stapeln: Indien, Österrike, Italien, Ungern. Trevligt och lärorikt alltihop. Nästa utlandsresa för till USA, till New York - där det finns familj. Månne tar jag mig till Grant Memorial den här gången? Eller till Tenement museum? Eller till Flushing, för att äta Dim Sum? Vi får se. 

Snart stundar årets julresa och som vanligt går den mellan Skåne och Östergötland. Inget upphetsande som resa betraktad (E4:an!), men målet hägrar fint! Samvaro med släkt och familj, lite god mat och dryck, några julsånger - there it is! 

På tal om julmusik, det är ju den viktigaste stämningshöjaren av alla, eller hur? Här mitt tips för i år, som jag fångade på radions Kulturnyheterna (!). Lyssna på Veni veni Emanuel - i The Petersens version! Mycket fint - länk här. 

Återigen, ha sköna helger! På återhörande inom kort!

Allt gott
​Lars

Det är ett av ett fåtal obligatorier: när man besöker Budapest ska man gå på badhus. Det är lite oklart varför, det tycks bara vara så… Sånt gör man i Budapest helt enkelt! Så då gör vi väl det.

Nå, det krävs inte mycket fantasi eller kunskap för att  förstå saken lite djupare. Badhustraditionen är stark här, av lite olika skäl. I första hand handlar det om de varma källor som finns i mängd här. Många tycks rinna upp framför allt vid Gellert-berget, på den västra Budasidan av staden (floden Donau delar Budapest i två huvuddelar: Buda och Pest). Men det ska finnas 120 källor totalt i området, med olika kvalitet och temperatur på vattnet, från 20 grader till skållheta 77 grader! 

En annan viktig del av den historiska bakgrunden stavas romare och turkar. De gamla romarna tycks ha älskat badhus mere än allt annat och var de än kom i världen så uppförde de ett bad. Det romerska centrat låg ett stycke utanför dagens Budapest, i Aquincum. Ruinerna av deras badhus finns kvar.

När turkarna under Soliman den store etablerade sig i Budapest år 1541 så tog de med sig sina traditioner, varav badandet var en. De såg givetvis möjligheterna med det varma vattnet direkt. Ytterligare ett traditionsskikt är 1800-talets kurtänkande, som var starkt över hela Europa. Det parades med den framväxande stadskulturen under 1800-talet, eftersom det eftersträvansvärda vattnet här fanns direkt på plats. 

Det finns många ställen att gå till för den som är badsugen och några av badhusen är arkitektoniska mästerverk i en helt egen genre. När vi besöker staden (dec -25) finner vi snabbt att det mest berömda badet – Gellert – är stängt för reparationer. Enligt uppgift kommer dessa att pågå länge, ända till 2029. Det ger oss ett nytt datum att förhålla oss till om inte annat. 

Vi kikar i listan över andra tillgängliga bad. Rudasbadet kommer långt upp. Det är äldst i stan, ett avgörande argument för Tertulia travels! Dessutom ligger det väldigt behändigt till, helt centralt på andra sidan Elisabeth-bron, en av tre stora broar som förbinder stadens östra och västra delar. Namnet Rudas kan man undra över. Det visar sig vara omtvistat: antingen är det ett slaviskt ord för pelare, kanske en anspelning på arkitekturen eller på berget vid vars fot badet ligger. Eller så har namnet uppstått av det ungerska ordet för stång eller käpp, vars anspelning är något obskyr. 

Badets byggnader är flera, det är uppenbart att det byggts ut i omgångar. Källorna berättar att den stora simbassängen kom till 1896, medan den nyare wellness-avdelningen är tämligen ny, invigd 2014. Genom åren har badet givetvis genomgått många renoveringar, inklusive en efter andra världskriget då det var svårt skadat. 

Exeriört är det inte särskilt anslående, får man tillstå, även om entrebyggnaden är en bastant klassicerande huskropp. Nej, värdena finns på insidan. På Rudas finns allt! Simbassänger, varmbassänger med olika temperatur, bastu i en mängd utföranden och versioner, café, bar och restaurang, bekväma omklädningsrum, vilorum och behandlingar med mera. Det är inte billigt att gå in, man får stanna en god stund för att få valuta för pengarna. Vilket väl också är meningen. Här stressas inte. 

En höjdpunkt är den nya utomhusbassängen på taket, där vi läppjar på en öl medan vi svettas i det varma vattnet. Utsikten över floden och staden på andra sidan är magnifik. Nummer ett är emellertid badets historiska kärna. Det är den gemensamma varmbassängen med rötter i 1500-talet, belägen i en åttakantig hall vars kupoltak bärs upp av bastanta stenkolonner tillika väggar. Detta är turkarnas ursprungliga bad, och här känner åtminstone undertecknad historiens vingslag, medan jag svettas i det heta vattnet. Här har människor badat sedan 1570! Det är sannolikt världens bäst bevarade osmanska badhus. 

För den som vill svalka sig, alternativt hetta upp sig ännu mer, finns i direkt anslutning till den centrala bassängen ett flertal små, alla försedda med informationsskyltar om aktuell temperatur (Obs! 42 grader är inte att leka med!). Dessutom finns en stekhet bastu att snabbt tillgå bakom en uråldrig stenpassage. De människor som vistas här – länge – ser ganska mycket ut som stammisar. Vi rör oss respektfullt runt i vattnet och mellan bassängerna och försöker anpassa oss efter gällande normer. Det är inte svårt, här känns det tillåtande, alla är inriktade på att njuta av stunden, antingen i tystnad eller i samtal med goda vänner. Ja, ljudvolymen är hög, något de akustiska förhållandena i hallen borgar för. Det är inte kontemplation direkt, som passar sig här. För sådant finns det gott om plats i andra delar av badpalatset. 

Varför har inte vi kalla svenskar en dylik badtradition? Finnarna har ju sin bastu, som vi ju tar efter förstås. Men den helhetsupplevelse som är Rudas-badet finns ju inte alls på våra breddgrader. De många spainrättningar som dykt upp i Sverige de senaste åren har inte alls de folkliga och sociala inslag som Rudas har. Vi borde skärpa oss och tänka mer på att vårda våra arma kroppar på ungrarnas avspända och kloka vis. Rudas inspirerar! Vi är kraftigt avkopplade och glada, när vi lämnar badet och promenerar hemåt längs med floden. 

BDu som uppskattar texterna på Tertulia travels önskar kanske höra om våra förslag på restauranger och hotell och sevärdheter i förekommande fall. Skaffa dig då tillgång till sajtens tips, genom att swisha 200:- till 123 349 1412. Du har tillgång till dem under sex månader. Dessutom får du tillgång till sajtens litteraturlistor. När jag tagit emot din betalning skickar jag en kod som du kan logga in med. 

Tipsen uppdateras regelbundet. Senast presenterar vi nyheter från Budapest (Ungern), Wien (Österrike), Alba, Turin och Milano (Italien), Binz (Tyskland) samt Mumbai, Pune och Matheran (Indien).

Trevlig resa!