Förra veckans nya SVT-dokumentär var sett till denna helhet en positiv överraskning (Horace går - en vandring genom livet och krisen, av Olavi Linna). Horace Engdahl på pilgrimsresa i Italien, med målet Rom. Anslaget och formatet är mycket lovande: den dubbeltydiga titeln, de inledande kommentarerna om pilgrimsvandringen som ett möte med sig själv, promenerandets effektiva inverkan på våra reflektionsprocesser. Här fanns en massa spännande!
Sen visar det sig mest handla om Horace eget liv och särskilt den massmediala cirkusen kring kulturprofilen och Svenska akademins kris. Mindre intressant på Tertulia travels breddgrader, men inte bortkastad tid. Det blir inte så många kommentarer om de platser han passerar, än mindre om slutmålet. Slutscenen är dock fin: Horace förenas med kvinnan i sitt liv på en uteservering på - ser det ut som - Piazza Navona. Hon räddade honom uppenbarligen, i en svår fas i livet.
Nå, för övrigt bjuds vackra vyer från Italien och en intressant skrivprocess kan iakttas, med antydningar om paralleller till drottning Kristinas "vandring bort från Sverige". All glättad ytlighet från TV-tablåernas kommersialiserade utbud av reseprogram lyser med sin frånvaro. Bara en sån sak.