Vi börjar vår promenad här, med tunnelbaneuppgången på Broadway vid namn Wall street. Med vackra Trinity church bakom oss tar vi oss över gatan och inte på den mytiska Vallgatan - finansdistriktets huvudgata. Ja, det är ju originalbetydelsen, mindre prosaiskt än så är det inte. Finansdistriktets mest omtalade gatusträckning följer den gamla vallen, som den siste holländske guvernören Peter Stuvesant lät uppföra nån gång i slutet av 1600-talet.
Här är det fullt med folk, området lockar stora turistflockar. Bakom tunga stenfasader döljer sig den ekonomiska maktens män och kvinnor. Undrar hur det känns att arbeta här och vara en del av detta? Och hur självbilden är beskaffad nuförtiden. Man tänker ju Michael Douglas i den där gamla filmen... Kanske har idealbildningen ändrat karaktär, vem vet. Bland jättejulgranar och Chanukka-stakar finner vi en gata till höger som är lite öppnare än mänga andra. Mycket riktigt, detta är Broad street, och det är lätt att ytterligare en gång fascineras över de uråldriga strukturer som en gatustump kan representera.
En bit in på gatan finner vi The fearless girl, en liten staty föreställande en kaxig flicka, lite som Pippi, och som väcker viss uppmärksamhet bland turisterna. Hon var ursprungligen placerad ute på Broadway, mitt emot The charging bull, men konstnären bakom tjuren uttryckte missnöje och flickan fick flytta på sig. Hennes slutgiltiga placering är inte avgjord än, som det verkar.
Hursomhelst så ska hon uppmana till jämställdhet och till att företagen här skaffar sig ordentligt med kvinnlig representation i bolagsstyrelserna - man får säga ett sött sätt att bedriva jämställdhetsarbete.
Vi släntrar vidare längs Broad street och svänger sen höger på Beaver street tillbaka mot Broadway vid dess yttersta (eller egentligen initiala) stump. Den lilla gröna fläcken vi närmar oss heter The Bowling green, och är en 1700-talspark som ligger kvar och vad engelsmännen ägnade sig åt här på 1700-talet hörs ju på namnet. Platsen är full av historia, som så många andra här nere. Det har sagts att amerikanska revolutionen både började och slutade här på Bowling green. År 1776 - när självständighetsförklaringen kom till - attackerade en revolutionär folkmassa statyn av kung George III på denna plats. Och sju år senare, halades här den sista brittiska flaggan alldeles innan George Washington kom marscherande nedför Broadway i spetsen för sina segerrika soldater.
Vi passerar National museum of the american indian på vänster hand och tar oss sen över gatan till Battery park. Här är möjligen ännu mer turister än uppe på Wall street. Från Battery park går nämligen turbåtarna till Ellis island och Frihetsgudinnan och biljetter för detta expedieras antingen av påflugna försäljare på trottoaren eller via det officiella försäljningsstället i Castle Clinton. Turisterna trängs också med de många båtpendlarna till och från Staten island och New Jersey, så här kan vara rörigt så det förslår.
Platsen är dock historiskt intressant och minnena är många. Själv namnet avslöjar ju att New Amsterdams ursprungliga försvar var placerat här, genom de kanoner som riktades ut över vattnet. Castle Clinton - där du kanske köat för biljetter - var ett amerikanskt fort byggt för att skydda staden under 1812 års krig med engelsmännen. Det behövde aldrig tas i bruk. På den tiden gick vattenlinjen längre upp så Castle Clinton låg en bit ut i vattnet.
Det finns mängder av andra monument och minnen i Battery park, exempelvis statyn av vår egen John Ericson. Han håller en kopia av pansarbåten Monitor i ena handen. Alltså en svensk som haft avgörande inverkan på amerikansk historia, tänk!
Vi lämnar vimlet kring Battery park och tar oss upp i de smala gatorna igen. Vi spanar kanske lite snabbt åt höger och förvånas återigen av stadens arkitektoniska kontraster. Här ligger den lilla kyrkan Our lady of the Rosary med intilliggande byggnad. Detta är lite lurigt och kul, då hela komplexet är georgianskt i stilen, men härrör från helt olika epoker. Huset till höger är 1700-tal och tillhörde en rik köpman - James Watson - medan kyrkan till vänster uppfördes på 1960-talet på den plats där USAs första helgon - Elisabeth Ann Seton - föddes och växte upp. Tänk vad denna stad rymmer - på de mest oväntade ställen!
Vi zickzackar oss upp till hörnet av Pearl street och Broad street. Här ligger nu en dold juvel, Fraunces tavern, som vi skrivit om tidigare. Gå in och ät eller drick nåt, miljön är urmysig.
Granne med Fraunces tavern ligger ett helt komplex av tegelarkitektur från 1800-talet, som lyckligtvis har bevarats för eftervärlden. Här ryms bland annat många fler barer och restauranger, om behov skulle finnas. Stone street har fått en vacker stenläggning och namnet kommer av att det var den första stensatta gatan i staden över huvud taget.
Fortsätt längs Pearl street (gatan följer gamla strandlinjen, här fann man pärlmusslor!) ett stycke till åt nordost och sväng sedan ner till vattnet längs nån av gatorna till höger. Det är skönt att komma ut ur skuggorna här och återigen kunna ta in lite större perspektiv.
Nere vid vattnet vid East river greenway bjuds det på härliga vyer över mot Brooklyn heights, också en mycket gammal del av staden. Vi vandrar längs vattnet en rejäl sträcka, fram till Pier 17 ungefär. Här ser vi att bebyggelsen till vänster ändrar karaktär och börjar se intressant ut. Vi korsar South street och tar oss via Fulton street in på det fint renoverad Southport-området. Här kan man överraskas av det faktum att amerikaner också kan ta hand om sina städer - om de vill! Ett flertal gator har gjorts om till gågator med fin stenbeläggning. En stor mängd historiska byggnader är snyggt uppfixade och här är fullt av serveringar av alla slag. I området finns också ett museum - South street Seaport museum. Faktum är att området hyser den största ansamlingen av tidig 1800-talsarkitektur i staden som helhet. Initiativet till museet och bevarandeplanen kom från en grupp privatpersoner på 1960-talet.
Längs Water street vandrar vi norrut mot Brooklyn bridge och dess tillfartsleder. Här är inte jättecharmigt, men på andra sidan väntar the Civic district med sina storvulna och vackra byggnader. Området kring City hall park är vacker och fullt av folk. Platsen förtjänar fördjupade studier - det får bli en annan gång. Efter att ha passerat Foley square - platsen för det beryktade området Five points (se filmen Gangs of New York!) skyndar vi vidare och väljer Lafayette street, ett trevligt alternativ till Broadway. Efter livliga Canal street tar vi Mercer street vidare norrut. Här är riktigt trevligt och tjusigt och kommersiellt i betydelsen snygga butiker med köande ungdomar utanför. Varför man ska köa för att få lov att göra av med sina surt förvärvade pengar är ett mysterium för undertecknad, men det har säkert sin förklaring.
Efter Housten street (vi lämnar alltså Soho) blir det lugnare igen. Vi stannar en stund för att beskåda underbara Puck building på hörnet Housten street/Mulberry street. Är det stadens snyggaste hus? Mycket möjligt. Huset är från 1880-talet och har fått namn av de förgyllda figurerna i hörnen - som föreställer Shakespeares berömda figur. Puck var också namnet på en satirisk tidskrift som hade sina lokaler här när det begav sig.
Vi fortsatter i det nu tilltagande mörkret upp mot Union square, vårt slutmål, rejält trötta. Vackra Grace church från mitten av 1800-talet är bland det sista vi uppmärksammar under denna långa men stimulerande promenad.
Läs mer! New York-promenader 1 och New York-promenader 2!