Vi som gillar städer uppskattar förstås ett riktigt vackert torg. Europas städer är fulla av dem, och tävlingen om vilken stad som äger det allra vackraste, är svår att avgöra. Vi har gjort några nedslag tidigare här på Tertulia travels, med förslag på kandidater.
Vad sägs exempelvis om det här, eller det här? Båda dessa är heta för en hög placering på listan. I andra världsdelar lyser däremot de vackra torgen med sin frånvaro. Det är ett enkelt faktum att torget som institution och fenomen är knutet till en västerländsk stadsbyggartradition.
Redan i USA finns uppenbara skillnader gentemot det europeiska. I Latinamerika - gissar vi, vår kunskap är begränsad - finns torg som mer ansluter till den europeiska traditionen. I Afrika respektive Syd- och Ostasien möter vi helt andra stadsbyggnadsideal och därmed saknas i mångt och mycket torgen. I alla fall de monumentalt gestaltade.
I Marakesh finns exempelvis ett ytterst dynamiskt och spännande torg, men gestaltningen avviker från den vanliga i vår världsdel. Också detta marockanska torg finns beskrivet på Tertulia travels - kolla här!
Det finns anledning att uppehålla sig lite vid torgets historia. Vi förknippar det i första hand med handel. Den egna hemstaden - Malmö - stoltserar exempelvis med ett av Nordeuropas allra största salutorg (Stortorget) med kreaturshandel som specialitet när det begav sig. Detta stora torg fick snabbt kompletteras med ett mindre (Lilla torg), för att få plats med allt.
Torget har alltså historiskt sett en ekonomisk funktion. Till detta kommer en mer allmän social och i förekommande fall också en politisk dimension. Torgen är av hävd viktiga mötesplatser i städernas liv. Det är publika ytor relativt fria från kommersiella krafter. Intressant är också deras funktion som mötesplats för människor med olika klass och kultur. Den här sociopolitiska dimensionen genomsyrar de europeiska torgen, särskilt intressant för moderna stadsbyggare som föresatt sig att bekämpa segregationen, även om den kampen kan förefalla fåfäng.
Nu för tiden utvecklas de europeiska torgen i museal riktning. Den publika, fysiska ytan har förlorat sin funktion både ekonomiskt, politiskt och socialt, och det finns till synes lite att göra för att komma tillbaka till dessa grundläggande funktioner. Turisterna behärskar i hög grad Europas torg och mycket av det som sker är anpassningar för dessa.
Nu vidare till artikelns huvudnummer: Senatstorget (Senaatentori) i Helsingfors. Det här är utan tvekan ett av de mer fulländade i Europa, sett till arkitektonisk utsmyckning. Hela innerstaden i Helsingfors är välbevarad från 1800-talet och en sann fröjd för ögat. Även om ryssarna fällde en del bomber under vinterkriget så har Helsingfors i övrigt undgått att drabbas av krig. Inte heller brutala och klåfingriga modernistiska stadsbyggare har - som i vårt kära hemland - fått gå lös på staden.
Ansvarig för gestaltningen av detta torg är den tyske arkitekten Carl Ludvig Engel. Hans uppgift var helt enkelt att förse Storfurstendömet Finland med en modern, representativ huvudstad. Stilen var tidens dominerande - nyklassicismen. Arbetet utgick bland annat från det faktum att stora delar av staden eldhärjades 1808. Från 1824 var Engel chef för Intendentskontoret i staden, och därmed högste ansvariga för de offentliga miljöerna.
Vid mitten av torget ståtar tsar Alexander II (avtäckt 1894), som finnarna i hög grad förknippar med sammankallandet av lantdagen 1863. Detta, och en rad andra moderniserande reformer gör honom uppenbarligen uthärdlig som staty för de före detta ryska undersåtarna i Finland. Inte alla folk tolererar sina gamla stayer…
Runt detta torg samlas en rad praktfulla byggnader. Den mest praktfulla byggnaden, som också i hög grad representerar bilden av staden, är Helsingfors domkyrka på torgets nordsida, från 1852. Det är en ståtlig skapelse, bländande vit i vårsolen. Man häpnar over den majestätiska skönheten, vilket också placeringen uppe på höjden bidrar till.
På östra sidan finner vi den politiska makten i form av Senatshuset eller Statsrådsborgen. På västsidan ligger Universitetet från 1832, samt dess bibliotek. Längs torgets sydsida löper den långa Alexandersgatan, som kantas av lite mer småskalig köpmannabebyggelse. Sammantaget finner vi alltså stadens alla funktioner samlade på klassiskt maner: religion, politik, utbildning och ekonomi.
En vårdag i maj visar torget upp sig från sin bästa sida. Spridda hopar av turister i olika åldrar lapar sol på den magnifika trappan som leder upp till kyrkan. I hörnen ligger de ynkliga resterna av vinterns snö kvar som en sandblandad sörja. Försäljning av glass och krimskrams pågår för fullt. Detta är en europeisk skönhet av högsta rang!
Vad sägs exempelvis om det här, eller det här? Båda dessa är heta för en hög placering på listan. I andra världsdelar lyser däremot de vackra torgen med sin frånvaro. Det är ett enkelt faktum att torget som institution och fenomen är knutet till en västerländsk stadsbyggartradition.
Redan i USA finns uppenbara skillnader gentemot det europeiska. I Latinamerika - gissar vi, vår kunskap är begränsad - finns torg som mer ansluter till den europeiska traditionen. I Afrika respektive Syd- och Ostasien möter vi helt andra stadsbyggnadsideal och därmed saknas i mångt och mycket torgen. I alla fall de monumentalt gestaltade.
I Marakesh finns exempelvis ett ytterst dynamiskt och spännande torg, men gestaltningen avviker från den vanliga i vår världsdel. Också detta marockanska torg finns beskrivet på Tertulia travels - kolla här!
Det finns anledning att uppehålla sig lite vid torgets historia. Vi förknippar det i första hand med handel. Den egna hemstaden - Malmö - stoltserar exempelvis med ett av Nordeuropas allra största salutorg (Stortorget) med kreaturshandel som specialitet när det begav sig. Detta stora torg fick snabbt kompletteras med ett mindre (Lilla torg), för att få plats med allt.
Torget har alltså historiskt sett en ekonomisk funktion. Till detta kommer en mer allmän social och i förekommande fall också en politisk dimension. Torgen är av hävd viktiga mötesplatser i städernas liv. Det är publika ytor relativt fria från kommersiella krafter. Intressant är också deras funktion som mötesplats för människor med olika klass och kultur. Den här sociopolitiska dimensionen genomsyrar de europeiska torgen, särskilt intressant för moderna stadsbyggare som föresatt sig att bekämpa segregationen, även om den kampen kan förefalla fåfäng.
Nu för tiden utvecklas de europeiska torgen i museal riktning. Den publika, fysiska ytan har förlorat sin funktion både ekonomiskt, politiskt och socialt, och det finns till synes lite att göra för att komma tillbaka till dessa grundläggande funktioner. Turisterna behärskar i hög grad Europas torg och mycket av det som sker är anpassningar för dessa.
Nu vidare till artikelns huvudnummer: Senatstorget (Senaatentori) i Helsingfors. Det här är utan tvekan ett av de mer fulländade i Europa, sett till arkitektonisk utsmyckning. Hela innerstaden i Helsingfors är välbevarad från 1800-talet och en sann fröjd för ögat. Även om ryssarna fällde en del bomber under vinterkriget så har Helsingfors i övrigt undgått att drabbas av krig. Inte heller brutala och klåfingriga modernistiska stadsbyggare har - som i vårt kära hemland - fått gå lös på staden.
Ansvarig för gestaltningen av detta torg är den tyske arkitekten Carl Ludvig Engel. Hans uppgift var helt enkelt att förse Storfurstendömet Finland med en modern, representativ huvudstad. Stilen var tidens dominerande - nyklassicismen. Arbetet utgick bland annat från det faktum att stora delar av staden eldhärjades 1808. Från 1824 var Engel chef för Intendentskontoret i staden, och därmed högste ansvariga för de offentliga miljöerna.
Vid mitten av torget ståtar tsar Alexander II (avtäckt 1894), som finnarna i hög grad förknippar med sammankallandet av lantdagen 1863. Detta, och en rad andra moderniserande reformer gör honom uppenbarligen uthärdlig som staty för de före detta ryska undersåtarna i Finland. Inte alla folk tolererar sina gamla stayer…
Runt detta torg samlas en rad praktfulla byggnader. Den mest praktfulla byggnaden, som också i hög grad representerar bilden av staden, är Helsingfors domkyrka på torgets nordsida, från 1852. Det är en ståtlig skapelse, bländande vit i vårsolen. Man häpnar over den majestätiska skönheten, vilket också placeringen uppe på höjden bidrar till.
På östra sidan finner vi den politiska makten i form av Senatshuset eller Statsrådsborgen. På västsidan ligger Universitetet från 1832, samt dess bibliotek. Längs torgets sydsida löper den långa Alexandersgatan, som kantas av lite mer småskalig köpmannabebyggelse. Sammantaget finner vi alltså stadens alla funktioner samlade på klassiskt maner: religion, politik, utbildning och ekonomi.
En vårdag i maj visar torget upp sig från sin bästa sida. Spridda hopar av turister i olika åldrar lapar sol på den magnifika trappan som leder upp till kyrkan. I hörnen ligger de ynkliga resterna av vinterns snö kvar som en sandblandad sörja. Försäljning av glass och krimskrams pågår för fullt. Detta är en europeisk skönhet av högsta rang!
