Alla som intresserar sig för det historiska Berlin kan nu glädjas över att ett av stadens vackraste minnesmonument åter kan besökas. Det handlar om Neue Wache på Under den Linden, alldeles intill historiska museet respektive Humboldt-universitetet. Byggnaden har varit stängd för besök i över ett halvår, bland annat för att förbättra tillgängligheten. 

Neue Wache är det första av en lång rad byggnadsverk i Berlin som Karl Friedrich Schinkel står bakom. Vakthuset byggdes 1816-18 och därefter tillkom ett flertal verk: Konserthuset på Gendarmenmarkt 1821, Friedrichswerdesche kirche 1824, Altes Museum 1830, Bauakademie 1832 med mera.

Schinkel är det historiska Berlins främste arkitekt, utan tvekan. I Neue Wache skapade han ett monumentalt vakthus intill de preussiska kungarnas slott på andra sidan floden. Fronten fick utseende av ett grekiskt tempel medan exteriören i övrigt efterliknar ett romerskt fort (castrum). Höggradig klassicism med andra ord. 

Men frågan är om inte Schinkels verk toppas av byggnadens inre. Det som ursprungligen var ett vaktrum för soldater är idag sedan länge Tysklands främsta monument till heder för alla de offer som skördats genom krig och våld - ett starkt emblem för de mörka stråken i landets historia. 

Centralt placerad i det för övrigt tomma rummet finner vi Käthe Kollwitz pieta - Mutter mit Totem Sohn. Kollwitz, som förlorade en son i första världskriget, har här skapat den mest hjärtskärande skulptur som går att föreställa sig. Varje människa med en gnutta empatiskt sinne lämnar inte rummet oberörd...

Den som uppskattar utskänkningsställen med kultur och tradition och den där speciella känslan som "sitter i väggarna" gör bäst i att snabbt bege sig till klassiska Le Cirio i centrala Bryssel. Här är allting rätt! Inredningen är välbevarad Art nouveau från 1909 (stället grundades 1886), kyparna är för det mesta yrkesstolta, mogna män med svartvit uniform. De banar väg genom trängseln med ett brutalt "Attention!". Ser man snäll ut får man ett "s'íl vous plait" som tillägg.

Och gästerna, en icke oviktig komponent, ser i vissa fall ut som hämtade ur en Tintin-bok. Det gäller mannen intill oss, med den stiligt vaxade mustaschen, det axellånga håret, de minimala runda glasögonen samt den hopfällda cykeln som han släpat in mellan borden. Han ägnar sig åt intensivt skrivande på små lappar, under det att han intar sin belgiska öl. En ung professor Kalkyl, kanske något mindre förvirrad, tänker vi.  

Hit gick ofta Jaques Brel i sin krafts dagar, berättas det. Han ska ha föredragit ställets typiska Half and half, sägs det - en blandning av vitt vin och mousserande dito. En lite omotiverad blandning, kan man tycka, men varför vara petig? 

Le Cirio är ett klassiskt europeiskt kafé. Alltså serveras här allt, från kaffe med tårta, till öl, vin och sprit och mat i standardutförande. Vi är för tillfället helt nöjda med belgisk öl, serverad tillsammans med det vanliga tilltugget: salami och osttärningar som doppas i senap och sellerisalt. Adressen: mitt i smeten på Rue de la Bourse 18-20.

"När pappa hade semester, ofta bara en men ibland två veckor i juni, packades bilen. Vi åkte långt på dåliga landsvägar genom skogar och städer. I dikesrenarna blommade alltid moln av hundlokor. Vägrestaurangerna serverade korv med potatismos. Jag var ofta åksjuk. 

Målet var för det mesta ett gammaldags pensionat eller ett enkelt torp. Vi tittade på landsortskyrkor, samlade vykort, badade i insjöar, läste spännande böcker och löste korsord. Landskap lades till landskap. Hemma kunde man läsa om dem i Svenska trustföreningens årsböcker. Resorna var ett slags svenskhetsbildning. Landet blev en del av mitt medvetande. Jag lärde mig hur det såg ut, hur det kändes, hur det doftade. Men hemlandet tog alltid slut vid Öresund."

Per Wirtén - Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater (Albert Bonniers förlag, 2017)

Tecknen på en omfattande Brexit-kritik är otvetydiga i Skottlands huvudstad Edinburgh. Läs om detta när TT skriver i Svenska dagbladet den 10/11, här: Dags för ett skotskt uppror?

Det är ju inte jul än på länge, men på platser där man går in för julfirandet ordentligt har man redan satt igång. Tyskarna är ju inofficiella världsmästare i julfirande och i fredags öppnade Berlins första "Winterwelt" på Potsdamer Platz. 

Hugade julfirare kan där roa sig med att åka rutschkana i stora däck, eller dricka glühwein eller göra andra juliga saker. Tyska medier rapporterar främst om säkerhetsaspekterna och visar fram raderna av betongpollare som omgärdar området, ägnade åt att stoppa terrorister med fordon. De flesta intervjuade uppger att de känner sig trygga. Mycket tycks vara glömt, trots att det bara är elva månader sedan attentatet på Breitscheidplatz då 12 oskyldiga julfirare miste livet.