Den som törstar efter kulturhistoriska vandringar kan nu glädja sig åt tre datum under våren. Då vandrar vi tillsammans i Malmö respektive Köpenhamn. Häng med!

Det är för TT väletablerade teman som står i fokus:

1. Malmös 1900-tal - heldagsvandring från hamnen till Hyllie: 28 mars
2. Epoken Struensee - maktspel i 1700-talets Köpenhamn - halvdagsvandring i Köpenhamn: 19 april
3. Kierkegaard och stadier på livets väg - halvdagsvandring i Köpenhamn: 9 maj

Jag hoppas på många pigga och bildningshungrande vandrare! Anmäl nu, först till kvarn!

Vad sägs om en utflykt till Rom, när sommaren står för dörren? Helgen 20 - 24 maj promenerar vi tillsammans längs gränder och avenyer i  den eviga staden, under intensiva och upplyftande samtal. 

Tillsammans i gruppen ska vi försöka skaffa oss lite bildning, det vill säga lära oss något om oss själva och våra rötter, samtidigt som vi bekantar oss med platsen.

Vi bor på centralt beläget gästhem, gör tre tematiska vandringar tillsammans (ca 9.00 - 13.00) och återsamlas för goda middagar tre kvällar. Eftermiddagarna tillbringar vi på egen hand.

För anmälan och mer info läs här!

Ett närmare studium av franska kyrkor i gotisk stil, leder snabbt till uppsluppna upptäckter av gargoyler. En gargoyle är en vattenkastare i form av en figur. Det lustiga ordet kommer förmodligen av det franska ordet för strupe - gargouiller. Men ordlikhet föder en annan tanke, åtminstone när det regnar - de gurglar! 

Medeltidens arkitekter och skulptörer med sinne för humor måste ha stortrivts när en ny gotisk katedral skulle färdigställas. Här i de praktiskt-funktionella delarna på utsidan fanns äntligen ett tillfälle att släppa allvaret ett slag och ha lite kul! Gargoyler kallas ibland för grotesker, och det är lätt att förstå. Vilken underbar uppfinning gargoylen är! 

Bilderna ovan är från katedralerna i Dijon och Narbonne. 

"Hur härligt är det inte att fara världen runt med två kappsäckar, att slippa ägandets alla obehag och besvärligheter, att se nya människor, nya landskap! Hur många äro icke de, som tro sig vara sina ägodelars herrar, men i verkligheten äro deras slavar! För min egen del lurar jag då och då mina möbler, jag låser helt enkelt in dem eller förleder någon stackars medmänniska att ta hand om dem, och med några böcker och en skrivmaskin ilar jag sedan ut mot frihet och äventyr. Nu är det åter sista dagen: tyrannerna, möblerna, väntar oss där hemma. Låt den sista dagen bli glad!"

Ellen Rydelius, 1928

Tertulia Travels önskar alla följare och entusiastiska resenärer en riktigt God Jul och så småningom ett Gott Nytt År! 

Så var det dags igen att fira jul. Ett år förflyter förskräckande fort. Men dessa dystra tankar håller vi borta så länge vi kan, och sysselsätter oss i stället med paketen, maten, dryckerna, musiken och texterna! Det finns mycket med jul att glädjas över trots allt, eller hur?

Ingen jul utan resor. Förra helgen tillbringades i Hamburg, med äkta tyskt kvalitetsjulfirande på varje större torg, Glühwein och Grünkohl överallt. Tyskarna är bäst på jul, utan tvekan. I skrivande stund packar vi bilen full, för att ta oss till tjocka släkten i Vadstena. Därefter styr vi kosan söderut, mot en liten (oansenlig?) ort vid namn Coulobres, där kära vänner väntar. 16 grader och sol i södra Frankrike för närvarande. Det får duga! 

Men, kom ihåg, det är inte platsen som är viktig, det är blicken. Vi behöver inte resa långt för att uppleva något nytt. Säger som förr: medan brasan sprakar i kaminen och glöggen värmer i bröstet - bon voyage.

På återseende inom kort!

Malmö är så märkligt tyst, där jag rullar fram på min cykel längs regnvåta gator i de centrala delarna av staden. Jag tror i och för sig inte att något är förändrat. Det är jag som är förändrad, efter att ha vistats några veckor i Indien. Där är städerna allt annat än tysta.

Återigen påminns jag om kontrasternas märkliga magi ocjh resans förmåga att förändra ens blick, och all annan perception också. Jag ser min stad med andra ögon idag, under min cykeltur. I Indien skiljer sig ljudmiljön radikalt från den i Sverige. Som alltid är det på gott och ont, det går inte att entydigt påstå att den ena miljön är att föredra. I indiska städer blir jag trött på buller och ljud, och tvingas aktivt uppsöka lugnet. Men flertalet platser i Sverige känns ofta märkligt ödsliga, där enstaka individer rör sig över stora, folktomma ytor. Och så denna djupa tystnad, som nästan går att ta på..

"Att gå till fots är ett sätt att upprätthålla ett bålverk mot denna underminering av tankarna, kroppen, landskapet och staden, och varje vandrare är en patrullerande väktare som skyddar det outsägliga."

Rebecca Solnit - Wanderlust (2014)