Narbonne (latin Narbo) är en av många vackra, trivsamma och historiskt fascinerande städer som späckar landskapet i södra Frankrike. När man färdas längs vägarna i denna region så ser man snabbt de uråldriga strukturer som här satt sin prägel på landskapet. Byar och städer är byggda täta som befästningar och också ofta belägna på kullar och höjder. I dalgångarna mellan tätorterna är det vinodling som dominerar.

Narbonne har ännu äldre rötter än flertalet andra städer. På denna plats möttes när det begav sig tre romerska landsvägar - Via Domitia från Italien, Via Augusta som ledde söderut in i Spanien, samt Via Aquitania som ledde in i Gallien åt nordväst. Narbonne är den äldsta romerska staden utanför Italien, det vill säga den äldsta stad som är romersk från början. Romarna ockuperade med tiden alla befintliga städer i Medelhavsområdet, och romaniserade dem. Många av dem var grekiska, som Neapel (Neapolis) eller Marseille (Massilia) till exempel.

Grundandet kan fastställas till 118 f Kr, det vill säga kort efter att Roms viktigaste motståndare i västra Medelhavet – Karthago – slutgiltigt besegrats. Det är det sönderfallande karthagiska riket som blir bryggan ut från Italien för romarna. Det är exempelvis en karthagisk besittning – Sicilien – som blev den allra första romerska provinsen. Narbo blev senare huvudstad i provinsen Gallia Narbonensis och även en viktig flottbas för romarna. Viktigt var också bosättningen av veteraner från Caesars tionde legion (Legio X Equestris) som fick jordbruksmark att bruka i området efter inbördeskrigen.

Vid sin glans dagar bör staden haft lika många invånare som idag (ca 50 000), men det kan ha varit ännu fler. En olycksdiger brand 150 e Kr gjorde så småningom att stadens betydelse minskade. År 462 överlämnade sig staden till Visigoterna, som inte var att leka med vid denna tid. Därmed var den romerska eran över.

Under högmedeltiden blomstrade staden igen, vilket är högst synligt i form av biskopspalats och en imponerande domkyrka. Den senare blev dock aldrig färdig, endast halva kyrkan är på plats. Men vårt intresse fokuseras på det romerska. Här finns ett mycket fint museum under jord, som visar nyfunna (nåja) spår av den gamla romerska staden. Det är lämningarna av ett romerskt horreum, som besökarna får beskåda. Horrea (plur.) var en typ av lagerhus som återfinns i alla större romerska städer. Lagringsytor kombinerades ofta med utrymmen för försäljning av typiskt snitt (tabernae), med utrymmen för handlare av olika storlek och dignitet. De största och viktigaste av dessa lagerhus var de statliga lagren för säd, vin och olja som fanns i själva Rom, med en kapacitet som imponerar än idag (ex Horrea Galbae med 21 000 kvadratmeter).

Horreum i Narbonne är förstås mindre. Men intressanta likväl. De upptäcktes i modern tid 1838 av historiskt intresserade invånare. Under 1930-talet gjordes vissa utgrävningar, men från och med 1970-talet har det skett mer systematiskt. Ännu är inte hela komplexet utgrävt dock. Det finns en kartlagt nordflygel och västflygel, och en bara partiellt undersökt sydflygel. Om det också finns en östflygel, som skulle innebär att hela komplexet är kvadratiskt i sin grundplan, är oklart. Flyglarna har en central mittgång, som flankeras av små, celliknande utrymmen. Anläggningen har daterats till de senare åren av första århundradet f Kr, alltså till kejsar Augustus regeringstid.

Det märkliga med detta horreum är att det ligger under marknivån (alltså även i romersk tid), vilket förmodligen tyder på en anläggning i flera plan. Så ser de stora horrea i Rom och Ostia inte ut, de är alla enplansbyggnader i markhöjd.

Att vandra i de grusade gångarna under de låga valven känns spännande och fascinerande. Vilka höll till och arbetade här nere, och med vilket syfte? Vi kan gissa och fantisera samtidigt som vi beundrar, också på denna plats, det gamla Roms storslagna skapelser. 

Vi vet ju detta sen länge. Att svenskarna är ett lustigt folk. Men ibland krävs det en resa för att få syn på det. En som gjort det och berättar om det är Henrik Brandao Jönsson, känd för läsare av Sydsvenska Dagbladet för sina trevliga krönikor från Brasilien, närmare bestämt Rio de Janeiro. 

Jönsson berättar i artikeln Svenskarnas matvanor får kockarna att koka (Sydsvenskan 1/2 2020) om en vistelse i Lissabon, där svenska turistgrupper utgör en utmanande prövning för restaurangerna och deras kockar. Svenskarna är nämligen så petiga med maten. Med detta vanvördiga uttryck avses alltså allergier, annan matkänslighet samt preferens för diverse dieter. Inga andra folkslag beter sig som svenskarna, vittnas det om. 

Och detta är ju ingen överraskning för den som varit ute i världen en sväng. Vi har udda idéer. Vetenskapen bekräftar ju detta i spridda undersökningar som World Value Survey, exempelvis. Svenskarna är folket i landet lagom, som uppvisar en hel del extremism. Så att säga. 

Vi som inte är så petiga med maten har säkert annat som är jobbigt, så vi får alla förlita oss på de toleranta människorna i de länder vi besöker. Jönsson är dock lite bekymrad. Han avslutar sin krönika så här: 

Om vi inte skärper oss kommer svenskar bli kända som världens jobbigaste folk när det gäller mat.

Måhända en smula hårt? Jönsson är för övrigt hård också på andra områden: När det gäller att klä sig har svensken den tråkigaste klädstilen i Europa. Aj aj aj, den sved! Kanske för att den är sann?

Är det medicinska skäl bakom matpetigheten kan man ju tycka att Jönsson är alltför hård. Då kan man ju inte rå för det? Men, kanske är det kultursjukdomar? Såna har vi ju stött på några stycken de senaste decennierna. Varje folk har sitt, och en resa ut i världen (eller en blick kanske räcker) har potential att lära oss massor. Eller hur?

Den som törstar efter kulturhistoriska vandringar kan nu glädja sig åt tre datum under våren. Då vandrar vi tillsammans i Malmö respektive Köpenhamn. Häng med!

Det är för TT väletablerade teman som står i fokus:

1. Malmös 1900-tal - heldagsvandring från hamnen till Hyllie: 28 mars
2. Epoken Struensee - maktspel i 1700-talets Köpenhamn - halvdagsvandring i Köpenhamn: 19 april
3. Kierkegaard och stadier på livets väg - halvdagsvandring i Köpenhamn: 9 maj

Jag hoppas på många pigga och bildningshungrande vandrare! Anmäl nu, först till kvarn!

Vad sägs om en utflykt till Rom, när sommaren står för dörren? Den 3 - 7 juni promenerar vi tillsammans längs gränder och avenyer i  den eviga staden, under intensiva och upplyftande samtal. 

Tillsammans i gruppen ska vi försöka skaffa oss lite bildning, det vill säga lära oss något om oss själva och våra rötter, samtidigt som vi bekantar oss med platsen.

Vi bor på centralt beläget gästhem, gör tre tematiska vandringar tillsammans (ca 9.00 - 13.00) och återsamlas för goda middagar tre kvällar. Eftermiddagarna tillbringar vi på egen hand.

För anmälan och mer info läs här!

Ett närmare studium av franska kyrkor i gotisk stil, leder snabbt till uppsluppna upptäckter av gargoyler. En gargoyle är en vattenkastare i form av en figur. Det lustiga ordet kommer förmodligen av det franska ordet för strupe - gargouiller. Men ordlikhet föder en annan tanke, åtminstone när det regnar - de gurglar! 

Medeltidens arkitekter och skulptörer med sinne för humor måste ha stortrivts när en ny gotisk katedral skulle färdigställas. Här i de praktiskt-funktionella delarna på utsidan fanns äntligen ett tillfälle att släppa allvaret ett slag och ha lite kul! Gargoyler kallas ibland för grotesker, och det är lätt att förstå. Vilken underbar uppfinning gargoylen är! 

Bilderna ovan är från katedralerna i Dijon och Narbonne. 

"Hur härligt är det inte att fara världen runt med två kappsäckar, att slippa ägandets alla obehag och besvärligheter, att se nya människor, nya landskap! Hur många äro icke de, som tro sig vara sina ägodelars herrar, men i verkligheten äro deras slavar! För min egen del lurar jag då och då mina möbler, jag låser helt enkelt in dem eller förleder någon stackars medmänniska att ta hand om dem, och med några böcker och en skrivmaskin ilar jag sedan ut mot frihet och äventyr. Nu är det åter sista dagen: tyrannerna, möblerna, väntar oss där hemma. Låt den sista dagen bli glad!"

Ellen Rydelius, 1928

Tertulia Travels önskar alla följare och entusiastiska resenärer en riktigt God Jul och så småningom ett Gott Nytt År! 

Så var det dags igen att fira jul. Ett år förflyter förskräckande fort. Men dessa dystra tankar håller vi borta så länge vi kan, och sysselsätter oss i stället med paketen, maten, dryckerna, musiken och texterna! Det finns mycket med jul att glädjas över trots allt, eller hur?

Ingen jul utan resor. Förra helgen tillbringades i Hamburg, med äkta tyskt kvalitetsjulfirande på varje större torg, Glühwein och Grünkohl överallt. Tyskarna är bäst på jul, utan tvekan. I skrivande stund packar vi bilen full, för att ta oss till tjocka släkten i Vadstena. Därefter styr vi kosan söderut, mot en liten (oansenlig?) ort vid namn Coulobres, där kära vänner väntar. 16 grader och sol i södra Frankrike för närvarande. Det får duga! 

Men, kom ihåg, det är inte platsen som är viktig, det är blicken. Vi behöver inte resa långt för att uppleva något nytt. Säger som förr: medan brasan sprakar i kaminen och glöggen värmer i bröstet - bon voyage.

På återseende inom kort!