Så var då den efterlängtade TV-serien igång. Liv Strömquist och Horace Engdahl har påbörjat sin resa ut i Europa. Det hela är rätt trevligt, för att först formulera en syntes. Det är ju två bra personer med en seriös intention vi får följa. Samtalen verkar lite trevande, en avspegling förstås av en helt ny relation. Liv och Horace har enligt uppgift inte träffats före resans start. Vi får väl se om de blir lite mer bekväma med varandra längre fram.
Europa börjar enligt programmet i Köpenhamn, vilket är lätt att hålla med om. Förtvivlan i Köpenhamn heter avsnittet. I centrum står Kierkegaard och Benedictsson, två människoöden som sannerligen vittnar en del om förtvivlan. Någon enhetlig tematik blir det knappast fråga om i samtals- och textflödet, snarare spridda reflektioner kring de båda författarnas liv och ett knippe idéer hämtade framför allt från Kierkegaard. Flera av dem nog så intressanta förstås.
Roligast i detta avsnitt är att paret går lite vilse på kyrkogårdarna, letande efter författarnas gravar. Särskilt gäller det när det blir dags för Livs favorit – Benedictsson. Det är nästan mörkt och en viss desperation uppstår i sökandet. Det hade varit symboliskt ödesdigert, yttrar Horace, att hitta den manliga författarens grav, men inte den kvinnligas! Men slutet gott allting gott, Liv hittar till sist Benedictssons grav. Kul att klippningen bjöd oss på denna halvfadäs.
Reaktionerna i diverse medier tycks förhållandevis positiva. Det förekommer enstaka klagomål om att Liv mest är ett bihang och att Horace ägnar sig åt "mansplaining"* (är detta inte rekord i kategorin fula neologismer?).
Eftersom vi på TT inte vill vara sämre än någon annan så vill vi också klaga lite. Programmet är för kort (30 min) för att hinna med allt som står på agendan. Ett entimmesprogram hade varit mycket rimligare. Den historiska kontexten (1800-talets Köpenhamn?) utelämnas helt, liksom också den geografiska. Staden lyser med sin frånvaro, kan man kanske säga. Man kan tro att Horace och Liv vandrar runt på en och samma kyrkogård hela tiden, men så är det ju inte. Kierkegaard ligger med hela sin släkt på Assistens kirkegård i norra Köpenhamn, medan Benedictsson (Ernst Ahlgren) ligger på Vestre kirkegård i stadens västra delar, en bra bit därifrån.
Ovanstående förtar inte vår positiva reception. Vi kommer att sitta i soffan ikväll igen när SVT sänder andra avsnittet.
* "mansplaining" är såvitt vi förstår en sammansmältning av man + explain och är format efter titeln på den uppmärksammade boken Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit, vilket undertecknad i egenskap av man nu har förklarat för den som är intresserad.
Europa börjar enligt programmet i Köpenhamn, vilket är lätt att hålla med om. Förtvivlan i Köpenhamn heter avsnittet. I centrum står Kierkegaard och Benedictsson, två människoöden som sannerligen vittnar en del om förtvivlan. Någon enhetlig tematik blir det knappast fråga om i samtals- och textflödet, snarare spridda reflektioner kring de båda författarnas liv och ett knippe idéer hämtade framför allt från Kierkegaard. Flera av dem nog så intressanta förstås.
Roligast i detta avsnitt är att paret går lite vilse på kyrkogårdarna, letande efter författarnas gravar. Särskilt gäller det när det blir dags för Livs favorit – Benedictsson. Det är nästan mörkt och en viss desperation uppstår i sökandet. Det hade varit symboliskt ödesdigert, yttrar Horace, att hitta den manliga författarens grav, men inte den kvinnligas! Men slutet gott allting gott, Liv hittar till sist Benedictssons grav. Kul att klippningen bjöd oss på denna halvfadäs.
Reaktionerna i diverse medier tycks förhållandevis positiva. Det förekommer enstaka klagomål om att Liv mest är ett bihang och att Horace ägnar sig åt "mansplaining"* (är detta inte rekord i kategorin fula neologismer?).
Eftersom vi på TT inte vill vara sämre än någon annan så vill vi också klaga lite. Programmet är för kort (30 min) för att hinna med allt som står på agendan. Ett entimmesprogram hade varit mycket rimligare. Den historiska kontexten (1800-talets Köpenhamn?) utelämnas helt, liksom också den geografiska. Staden lyser med sin frånvaro, kan man kanske säga. Man kan tro att Horace och Liv vandrar runt på en och samma kyrkogård hela tiden, men så är det ju inte. Kierkegaard ligger med hela sin släkt på Assistens kirkegård i norra Köpenhamn, medan Benedictsson (Ernst Ahlgren) ligger på Vestre kirkegård i stadens västra delar, en bra bit därifrån.
Ovanstående förtar inte vår positiva reception. Vi kommer att sitta i soffan ikväll igen när SVT sänder andra avsnittet.
* "mansplaining" är såvitt vi förstår en sammansmältning av man + explain och är format efter titeln på den uppmärksammade boken Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit, vilket undertecknad i egenskap av man nu har förklarat för den som är intresserad.
RSS-flöde