J.R.R. Tolkien
Den flitiga Indien-resenären Ann-Christin Berglund rör sig sen en tid mellan orterna på Gangesslätten. Här skriver hon om ett intressant besöksmål i staden Patna. Mitt i det indiska kärnlandet i Bihar, ligger den brusande staden Patna. Staden har ett par miljoner invånare och är delstatens huvudstad. Här möter ett sedvanligt virrvarr av håliga gator, skräphögar, kor, hundar och underbara människor. Det svämmar inte över av klassiska sevärdheter här, de finns i desto större antal i närheten, i Varanasi, Lucknow m fl platser. Men Patna har sitt Runda huset, Gol Ghar på hindi. Det är en annorlunda byggnad mitt i Patna, inte långt från Ganges trögflytande vatten. Huset ser ut som en upp- och nedvänd skål. Arkitekturen känns modern, konstnärlig och djärv. Den må vara konstnärlig och djärv men modern är den inte. Huset uppfördes 1786 av den brittiske kaptenen John Garstin på order av generalguvernör Warren Hastings. Garstins förband var the Bengal engineers, som var en del av Ostindiska kompaniets trupper på platsen. Det skulle bli den första i en lång rad av spannmålsmagasin. Detta på grund av att man genomlidit en stor svältkatastrof på 1770-talet och nu ville se till att förråd med spannmål fanns för framtida hungersnöd. Så order gavs om att bygga ett spannmålslager och denna jättebikupa blev resultatet. På de två utvändiga trapporna skulle man vandra till toppen för att i det stora hålet, 29 meter upp, hälla i spannmålen. 124 285 ton skulle man få plats med. Enligt uppgift - knappast förvånande - skulle dock alla dessa ton i första hand gå till den brittiska armén - inte till de svältande indierna. Detta makalösa magasin byggdes finurligt med trappavsatser så man kunde vila när man bar upp spannmålen. Det är också arkitektoniskt intressant eftersom inga invändiga pelare höll uppe husets runda tak och väggar. Tankarna som väcks inför Golghar, går först till Rom och Panteon. Men sedan när de indiska vännerna berättat dess historia så är det snarast Pisa och det lutande tornat som dyker upp. För precis som med tornet i Pisa så gick något fel. Detta genialiskt uttänkta byggnadsverk kom aldrig till användning på grund av att de två mycket viktiga dörrar varifrån spannmålen skulle bäras ut konstruerades så att de öppnades inåt. Med magasinet fullt av säd kan givetvis inte dörrarna öppnas! Ett monument över mänsklig dumhet? Döm själv… Amerikansk populärkultur har gjort många platser och ortnamn mytomspunna. Woodstock, beläget i "upstate New York", är ett sådant. De allra flesta lär förknippa platsen med musik. Det var Woodstock som var den tänkta platsen för den historiska musikfestival som ägde rum 15-17 augusti 1969, med band och artister som Janis Joplin, Jimi Hendrix, Joan Baez, The Who, Grateful dead, The Band och andra storheter. Publiktillströmningen var enorm, förmodligen upp emot 500 000 personer.
Det lustiga är att festivalen inte alls hölls i Woodstock, utan vid det lilla samhället Bethel, på mjölkbonden "Yasgur´s farm", som alla intresserade av hippie-eran känner till. Anledningen är helt enkelt att det inte gick att få tillstånd för festivalen i Woodstock. Man får nu föreställa sig att det kommer en hel del resenärer till Woodstock och blir besvikna. Men det har de egentligen ingen anledning till, vilket framgår av en sida i Svenska Dagbladets resebilaga, den 12 mars. Det är designern Emelie Törling som lämnar tips på trevliga ställen i Woodstock, den sedvanliga mixen av schyssta restauranger och bagerier. Bästa tipset har dock koppling till just musiken. I utkanten av Woodstock ligger Levon Helm´s The Barn, en konsertlokal med intensiv verksamhet, att döma av hemsidan. Den framlidne Levon Helm (1940-2012) var ju sångare och trummis i The Band som deltog vid Woodstockfestivalen, och skaffade sig alltså både inspelningsstudio och konsertlada i Woodstock. Ett litet stycke österut, i West Saugerties, ligger också lika mytomspunna Big pink, det hus som hyrdes av The Band i slutet av 60-talet och blev platsen för inspelningen av musikhistoriska höjdpunkter som Music from Big Pink (The Bands debutalbum från 1968) och The Basement tapes - den roliga samling sånger som The Band spelade in med Bob Dylan under hans frånvaro från offentligheten efter den omdiskuterade motorcykelolyckan 1966. Inspelningarna utgavs första gången 1975, men kom härom året i en ny, påkostad utgåva. På senare år har texter av Bob Dylan från dessa år återupptäckts, och tonsatts av Elvis Costello m fl, vilket gav upphov till CD:n och dokumentärfilmen The New Basement tapes (2014). Mytiskt var ordet... Kanske är det början på en ny form av turism? Nuförtiden reser människor till Malmö och andra svenska städer för att själva, med egna ögon, ta reda på hur livet levs på dessa platser. Vanliga kunskapskällor anses inte tillförlitliga. Ingen som intresserar sig för ”Sverige-bilden” har väl kunnat undgå den unge reportern Tim Pools resa genom Sverige.
”When I said things the swedish media liked they cheered, when I said things they didn´t like they started to claim I´m not a journalist”, skrev han upprört härom dagen på Twitter. Pool har nu lämnat landet men ”they still keep talking about me”, konstaterar han. Varför denna hype? Vi vet alla svaret, det pågår en intensiv strid om ”den sanna bilden”: bilden av våra städer och hur det är att leva i dem, och bilden av vårt land. Vissa jobbar hårt på att skydda ”varumärket” medan andra gör sitt bästa för att peka på baksidorna. Ingen nämnd, ingen glömd. Den senaste tiden har kampen om ”den sanna bilden” stegrats på ett uppseendeväckande sätt. Siffror ställs mot siffror. Den ena bilden antas kunna övertrumfa den andra. Vem sitter inne med sanningen? Vilka berättelser ska berättas? Och vilka människor ska representeras i det narrativ som... Ett tappert gäng promenerade under lördagen från Dockan i Malmös norra utkant till nya Hyllie i söder, en vandring på 12-13 km. Vi samtalade intensivt om förutsättningarna och möjligheterna för att skapa den goda staden. "Malmös korta 1900-tal", "kampen om den vinnande berättelsen", "den socialdemokratiska (manliga) hegemonin" var några utgångspunkter för samtalen.
Vi fick återstifta bekantskapen med platsen för Amalthea-dådet, resterna av Henrik Schartaus hus på Gamla väster, Lugnets arkitektur, det småskaliga Sofielund, klassiska miljonprogramsområden och den bländande framttidstron som gestaltas ute vid den brusande Annetorpsleden i Hyllie. Med mera. Tack ni som deltog för ert engagemang och er inspirerande nyfikenhet! Maria Wagner bidrog till summeringen med ett lekfullt bildspel om våra mödor denna gråa lördag i Malmö, kolla här! Tack för det Maria! |
Välkommen till Tertulia travels! Här läser du om resor, turism och spännande platser.
Häng med! Arkiv
November 2024
|