En sommarort är förstås beroende av alla sina sommargäster för att den rätta stämningen ska infinna sig. ”Jo, men nu verkar det lossna lite ändå”, säger butiksbiträdet som svar på min fråga om det är riktig sommarkänsla på gång i Halmstad nu. Hon känner sig hoppfull, helt enkelt.

Längs den trivsamma huvudgatan rör sig en strid ström av människor. Fast det är ju inte som en helt normal sommar precis. Fler övergivna butikslokaler, ett par stängda serveringar, nej riktigt som vanligt är det inte ännu.

Fast det är bra nog, särskilt en dag som denna då solen skiner från en klarblå himmel och en lätt bris rör sig i trädens gröna bladverk längs med Nissans trögflytande vatten. När vi uträttat våra pekuniära ärenden kan vi helt slå oss lösa i denna halländska metropol. Och det gör vi genom att beundra Picasso-skulpturen invid floden, kasta avundsjuka blickar på det läckra biblioteket som sträcker sig ut över det glittrande vattnet. Vi hittar dessutom ett kafé inhyst i en 1700-talsgård - Kafé Brooktorpsgården på Kyrkogatan 12! Vår lycka är gjord, när vi konstaterar att där levereras läckra smörgåsar utöver denna svårslagna kulturhistoriska miljö.

Stora torget hyser ett myller av människor och marknadsstånd. Och vid dess mitt porlar vattnet i stadens mest  storslagna fontän. Europa och tjuren av Carl Milles är en magnifik prydnad för staden. Som grädde på moset har vi också upptäckt en välsorterad herrbutik - den här - som vi inte visste fanns, och vi har därmed berikats med ännu fler anledningar att återvända till Halmstad i framtiden. Nöjda tar vi oss ut på E6an igen och trycker gaspedalen i botten. 

Första dagen med riktig värmebölja sommaren 2021 tillbringades av ett flertal skäl i den skånska metropolen Cimrishamn. Den uppmärksamme noterar stavningen, som härrör från skånska nostalgiker som sätter ortnamnet i samband med antikens cimbrer. Ni vet, det germanska folkslaget som besegrades av romarna i ett stort slag vid Vercellae år 101 f Kr. (Den sanna etymologin är tråkigare så den lämnar vi därhän.)

Staden förändras och byter skepnad inför våra ögon. För den som bott i Malmö de senaste decennierna är det fascinerande och storslaget. Undertecknad flyttade in 1988, under en krisfylld period i stadens historia. Det som hände sen är anmärkningsvärt på många sätt.
 
Den här historien berättas ofta – vilket många har gjort vid det här laget – med utgångspunkt i platsen för det gamla Malmös industriella flaggskepp: Kockumsvarvet. Och flaggskepp blir ju till ordvits, för det var båtar som krönte succén med ett företag som hade startat i tobak och jordbruksmaskiner. Från lokaler i centrala staden (Davidshall) flyttades all verksamhet ut mot havet runt 1870, på ny mark som erövrats från havet.
 
Den gamle hamngrundaren Frans Suell hade sin ekonomiska bas i tobak, kalk (som blev till cementindustri) och sjöfart. Hans svärson, med namnet Frans Henrik Kockum, övertog en befintlig torrdocka i hamnen (som finns kvar därnere) och grundade varvet. 1873 levererades Kockums allra första fartyg. Ungefär samtidigt – 1871 – grundades Skånska cementaktiebolaget som snabbt grenade ut sig i Skånska cementgjuteriet – vår tids Skanska.
 
Perioden 1870 – 1914 kan ses som ett uppvaknande i Malmö efter lång, lång dvala som pågått sen det svenska övertagandet på 1600-talet. Perioden såg en fantastisk befolkningstillväxt, främst genom invandring från den omgivande landsbygden. Från 1860 till 1910 fyrdubblades stadens invånarantal, alltså en mycket kraftfullare ökning än den som pågår i vår tid. Det gav upphov till liknande problem som idag, kretsande kring arbetsmarknad, utanförskap och social oro.
 
Malmö blev under denna tid Sveriges ledande industristad, med tyngdpunkten i teko: kläder, skor, textil. Så mycket som hälften av arbetskraften jobbade inom teko. Samtidigt som Malmö blev Sveriges ledande industristad, etablerades socialdemokraterna sitt kommande maktinnehav. År 1881 höll August Palm sitt berömda föredrag ”Vad vill socialisterna”. Ganska snabbt formades en stark arbetarrörelse i Malmö, och lika snabbt etablerades samförståndstanken – att näringslivets höjdare och arbetarnas ledare ska hjälpas åt att skapa bättre levnadsförhållanden för alla.
 
Den inre varvsbassängen, där Kockums hade sitt nya hjärta, var en skapelse från 1850-talet. När Kockums kom hit 1870 fanns här redan en torrdocka från 1857, som man övertog. Denna Docka 1, finns fortfarande kvar och kommer att bevaras för eftervärlden. Varvets största docka – Docka 2 – är nu en vattenfylld hamnbassäng med omgivande bostäder, under namnet – givetvis - Dockan.
 
Varvsbassängen blir nu hjärtat i en helt ny stadsdel som växer fram bland de gamla husen och anläggningarna – Varvsstaden. Vissa har redan varit bosatta här en tid. Sveriges television huserar sedan 2010 alldeles intill den gamla klaffbron, förr när det begav sig ingången till det egentliga varvsområdet. På husfasaden hänger fortfarande den stora klockan som förr hjälpte kockumsarbetarna och tjänstemännen att hålla koll på tiden.
 
Intill SVT finns mediaklustret Media Evolution city, som är en medlemsorganisation för branschen med 350 medlemmar. I lokalerna finns kontor att hyra, konferensmöjligheter och restaurang. Sen 2018 har det växande Media evolution också lokaler på andra sidan gatan, i ikoniska Gängtappen – en gång huvudkontor för Kockums.
 
Det som nu pågår är planering och påbörjade byggen av 2500 bostäder. Runt varvsbassängen kommer en kilometerlång kajpromenad att anläggas. Själva bassängen kommer att korsas av tre nya broar, för att bättre knyta ihop området och ge in- och utflöde av människor bättre förutsättningar. Det blir två gång- och cykelbroar och en avsedd för kollektivtrafik.
 
Ett flertal av de gamla husen bevaras och ger plats åt nya verksamheter. Bland dem finner vi exempelvis den gamla Administrationsbyggnaden från 1912, som gjorts om till hotell av Wingårds arkitekter. Magasinet, från 1917, har redan tagits i bruk av en rad verksamheter och här planeras också för ett par restauranger, varav den ena – Aster – öppnar nu i dagarna. Dessa byggnader har liksom Gjuteriet (1910) och Maskin- och monteringshallen (1912/1923) och Vagnsverkstaden (1913) Axel Stenberg som arkitekt. Stilen är robust tegelarkitektur vars mest utmärkande drag är de vackert bågformade fönstren.
 
Också historisk kuriosa finns kvar. Bästa exemplen är den gamla dockan från 1857, ”spetsbunkern” från 1940-talet samt den lilla parken mellan Administrationsbyggnaden och Magasinet, där gamle Kockums byst fortfarande står. Nu inför sommaren 2021 vilar ett behagligt lugn över platserna här inne. Det enda som bryter tystnaden är trafiken på Stora Varvsgatan och ljudet av lyckligt badande tonåringar som hoppar i vattnet från de höga kajerna. Inom kort kommer kvarteren vara fulla av människor och verksamheter. Det ser vi fram emot!