Det har byggts och byggts i flera år på Inderhavnsbroen i Köpenhamn. Den 180 meter långa gång- och cykelbron som förbinder Nyhavn med Grönländske Handels Plads på andra sidan hamnbassängen är nu äntligen på plats. Bron invigdes den 8 augusti i sommar efter två års förseningar på grund av en rad tekniska problem. Bron är den första "skjutbron" i Europa och dras fram och tillbaka med ett wiresystem, när den ska öppnas. 

Det är uppenbart att den nya bron är en succé. Flödet av cyklister och gående är intensivt. För turister och flanörer ger bron en fantastisk utsiktspunkt varifrån man kan njuta av dronningens by från nya perspektiv. Mycket passande är bron ordentligt bred och försedd med bänkar att sitta på. Designen är sofistikerad. Vi är ju i Köpenhamn!

I och med detta är cirkeln sluten kring hela den inre hamnbassängen, ett sammanhängande system av cykelvägar och broar från den nya bron i nordost ner till den flitigt trafikerade Bryggebron i sydväst. Förutom den praktiska funktionen blir rutten en ny rolig cykelrunda, med underbara stadsvyer och en lång rad arkitektoniskt intressanta platser. Mer om detta följer...

Händelsen har gått till historien som slaget vid Waterloo, trots att byn med detta namn ligger en bit bort, längre norrut längs den landsväg som går från gränsstaden Charleroi i söder till Bryssel i norr. Själva slagfältet är beläget mellan höjden Mont St Jean i dess nordliga del och gården La Belle alliance i dess sydliga. Ett flertal namnalternativ diskuterades men de engelskspråkiga segrarna fastnade vid det namn som klingade bäst på deras språk – Waterloo.

Det är klart att det händer ibland. Nu har det hänt igen. En kvinna födde sitt barn på flygplanet, på väg från Dubai till Philippinerna. Det var för tidigt förstås. Att flyga i alltför långt framskriden grossess är som bekant inte alltid tillåtet (många flygbolag sätter stopp efter vecka 32). Viss panik lär ha utbrutit bland personalen, men allt gick bra, delvis tack vare två ombordvarande sjuksköterskor som hjälpte till. Planet nödlandade i Indien för att det lilla livet skulle kunna tas om hand ordentligt. 

För att uppmärksamma det hela meddelar flygbolaget - Cebu Pacific Air - att barnet välkomnas till världen med em miljon gratispoäng att spendera på flygresor med bolaget resten av livet. En solskenshistoria! För källor, kolla exempelvis CNN Philippines.

Sedan Brexit-omröstningen har många fått anledning att omvärdera sin bild av England. Det gäller flera saker, men en handlar om hur välkommen man egentligen är, som utlänning och mer eller mindre tillfällig besökare. Charlotta Buxton, svensk journalist boende i London, skriver i Svenska dagbladets resebilaga (160821) om hur snacket bland utlänningarna i London går. Många känner sig inte hemma längre, kan saken kort sammanfattas. "Är det över huvud taget någon idé att stanna kvar", undrar hennes italienska vän som är doktor i neurovetenskap. 

Med stigande förvåning har vi sett hur mängden rasistiska och främlingsfientliga utbrott dramatiskt har ökat i antal. Varningarna om ekonomisk recession duggar tätt. Buxton medger att hon levt med en myt eller saga: den som handlar om "det välkomnande Storbritannien som i århundraden låter dörrarna mot omvärlden stå öppna." Brexit punkterade hennes myt. Det är lätt att dela den uppfattningen och känslan av besvikelse: i en tid när Europa står inför massiva utmaningar så vill engelsmännen inte vara med längre...

Det rapporteras också om en ström av engelsmän som ansöker om medborgarskap och pass i andra EU-länder. Enligt Der Spiegel (1608112) vill alltfler britter bli tyskar! Alla större tyska städer kan redovisa en respektingivande ökning av ansökningar om tyskt medborgarskap sedan 23 juni. Det återstår att se hur stort avståndet mellan Storbritannien och övriga Europa ska bli. För närvarande är det i alla fall inte kul, för oss som alltid sett på engelsmännen som engagerade européer.  Tanken på ett besök känns faktiskt lite avslagen...

Människor i flock på resa eller på annat sätt tagna ur sitt normala sammanhang beter sig många gånger både komiskt och märkligt. Den tyska tidskriften Spiegel Online har lagt ut en film som visar hur ett gäng brittiska turister lägger beslag på de bästa platserna vid en hotellpool i Benidorm.  När startsignalen ljuder kl 07.00 på morgonen börjar ett frenetiskt arbete att ockupera bästa platsen. Observera att det alltså är före frukost som dessa inmutningar sker.  De börjar inte slåss eller så, men deras uppskruvade energi för detta företag får en ändå att reflektera lite över människans natur... 

Fenomenet är inte begränsat till spanska semesterorter som frekventeras av britter. Det rapporteras från vissa ställen i Italien att turister nu får räkna med böter om de lägger beslag på de bästa strandplatserna på otillbörligt sätt, exempelvis genom att placera ut handdukar före den officiella öppningstiden. Ja, nån jämrans ordning får det väl vara på en badstrand...                                                         

Vissa resenärer tycker mycket om kartor. För oss som tillhör det släktet är själva försjunkandet i kartan över målet för resan, redan det en stor del av upplevelsen. Historiska kartor är också spännande. De fångar och ”fryser” ett tillfälle i det förgångna och ger oss intressanta perspektiv på platsen av idag. 

Pharus förlag var ett tyskt kartförlag grundat i Berlin 1902. Inför Baltiska utställningen, sommaren 1914, lät förlaget producera en karta över Malmö. Liksom alla förlagets övriga produkter - deras Berlinkartor är fantastiska - är det en vacker och detaljrik återgivning av den skånska metropolen detta år, som var en milstolpe i stadens historia. Mängder av besökare väntades till staden, från hela norra Europa. Nya broar, gator och hotell hade anlagts för att klara anstormningen.

Några intressanta saker observerar man direkt på kartan. Västra hamnen - högstatusområde i våra dagars Malmö - existerar inte alls, området är fortfarande hav. Husarkasernen för Kronprinsens husarer är fortfarande på plats (se vad vi skrivit tidigare om det området här: Kronprinsenkvarteret i Malmö - om staden som försvann), Malmö allmänna sjukhus är beläget alldeles i utkanten av staden. Och så syns förstås det stora dragplåstret sommaren 1914 - området för Baltiska utställningen, som sedan ska ombildas till våra dagars  Pildammsparken. Det kan också noteras att Malmö redan för hundra år sedan hade ett badhus vid Ribersborgsstranden - Malmö saltsjöbad. (se vad svenska turistmyndigheter skriver om detta idag här!)

Kartan och berättelsen om Malmö vid tiden för Baltiska utställningen finns i den fina boken Malmö 1914 - en stad inför språnget till det moderna (red. Roger Johansson, Göran Larsson), Mezzo Media AB, Malmö). 

De flesta känner väl till traditionen. Att älskande par fäster hänglås vid en bro och kastar nyckeln i vattnet, som en symbol för kärleken. Traditionen flammade upp snabbt nån gång efter 2000 men har en lång och något oklar historia, som omfattar åtminstone en roman och film från Italien. Nu finns de så kallade kärlekslåsen på broar och räcken över hela planeten och förorsakar både starka känslor och debatt!

Seden är förstås söt och charmig, men leder också till problem, vilket vi kunnat läsa om i oroande rapporter från Paris, Florens och Stockholm, med flera städer de senaste åren. Låsen tynger ner konstruktionen - vilket blivit akut i Paris exempelvis - eller får räcken att rosta i förtid. I Paris har myndigheterna redan börjat agera genom att plocka bort lås och ersätta räcken med glasskivor. 

Från Tyskland rapporteras i dagarna om en annan utmaning av hänglåstraditionen. Det är en grupp anonyma konstnärer från Frankfurt Hochschule, som vänder sig emot traditionen på estetiska grunder. Hänglåsen är helt enkelt fula och totalt missvisande som kärlekssymboler, menar gruppen. De angriper bland annat låsen på Hohenzollernbrücke i Köln, som vid det här laget väger 22 ton och räknas som en sevärdhet för turister i egen rätt. Gruppen vill smälta ner låsen och gjuta en metallskulptur istället, som bättre symboliserar vår tids syn på kärleken. 

Vår tids kärlek kan inte och ska inte beskrivas med lås och stål, argumenterar gruppen. Låsen är "estetisk terror". Kärleken är öppen, flexibel och mjuk. Hänglåstraditionen är fel, helt enkelt... Dags att åka till Köln kanske och titta på alla låsen innan konstnärerna får sin vilja fram. 

​Nu har det hänt igen! Två turister försökte härom dagen ta sig fram till sitt hotell i Venedig, med bil! När de konfronterades med det enkla faktum att det är förbjudet, farligt och i princip omöjligt att köra bil i Venedig, svarade de att Google maps hade gett dem instruktion att köra hela vägen fram. De hade vid det laget nästan kört över ett par ortsbor utanför en matbutik med deras inhyrda Fiat Panda. 

Rapporten kommer från Travel & Leisure, kolla här! Också Italiens engelskspråkiga tidning The Local, tar upp händelsen, kolla här. Det visar sig att det faktiskt händer med jämna mellanrum. Senast i juni var det ett engelskt par som också försökte köra bil i Venedig.

Saken väcker en rad frågor. Vet inte dessa människor var Venedig ligger? Känner de inte till att staden är en konstgjord ö ute i en lagun? Packar de för mycket bagage för att kunna lämna bilen? Har de levt för mycket genom Google maps och andra appar? Är de helt enkelt en smula dumma, eller extraordinärt okunniga? Ja, många frågor blir det...

​Glyptoteket (Ny Carlsberg Glyptotek) är ett museum i centrala Köpenhamn med en historia som sträcker sig tillbaka till slutet av 1800-talet. Museet visar föremål från medelhavsländernas antika kulturer samt måleri från Danmark och Frankrike från 1800-talet. Grundaren av museet var bryggaren Carl Jacobsen (1842-1914), som var uppfylld av idéen om museet och konsten som pedagogiska verktyg. Under loppet av några få år i slutet av 1800-talet byggde han upp en imponerande konstsamling som snart behövde ett utställningshus som gjorde den rättvisa.