Hur ska det gå att resa ut i ett Europa som nervöst försöker återgå till normalläge, samtidigt som deltavarianten fortsätter sin utbredning? Det visar sig gå alldeles utmärkt. Vi är en smula nervösa, det ska medges. Våra vaccinationer är helt nya, inte ens två veckor har gått sedan sista dosen. Kommer det att vara ett hinder? Kommer det att vara trevligt där vi är, eller kommer diverse restriktioner göra vistelsen trist? Jo, en viss noja följer oss de första timmarna på resan. Vi har hur som helst gjort som två miljoner andra svenskar, laddat ner vårt digitala corona-pass och är beredda att visa upp det för den som är intresserad.

Som sagt, vi kommer snart ur dessa grubblerier. Vägen genom Danmark mot Gedser känns som vanligt, tät trafik söder om Köpenhamn och sedan allt glesare. Färjan är ledig, men så är vi inte först iväg denna förmiddag, morgonfärjan brukar vara mer välbesökt. Mask på ombord gäller dock, om man inte sitter ner och äter/dricker - vilket vi och de flesta andra passagerare därmed gör under större delen av resan. I trapporna ner till bildäck blir det trångt en stund, och irriterade tyska muttranden hörs beträffande en klunga människor som är på väg att äntra en långfärdsbuss - ”kein Abstand, keine Maske!”. Såna reprimander vill man ju inte råka ut för, så vi iakttar disciplinerat alla ordningsregler.

Färden söderut från Rostock blir inte den vanliga, som brukar vara raka spåret till Berlin. Vi siktar denna gång på  en avstickare till Schwerin, som är huvudstad i Mecklenburg-Vorpommern. Färden går de sista milen genom grönskimrande bokskogar och längs blänkande gyllene fält. Här är folktomt, nästan ödsligt, det känns märkligt i Europas folkrikaste stat. Området är ungefär det som kallas Naturpark Sternberger Seenland på kartan, vilket vittnar om mängden sjöar bland annat. Ytterst lämpligt för cykling, noterar vi, vilket dock inte är vårt färdmedel denna gång.

Framme vid vår logi, Schlosshotel Wenndorf, stegras vår nervositet. Nu gäller det! Men vi hamnar snabbt i en västgötaklimax då vi får leta efter hotellpersonalen. Slottets stiliga salar, som har gjorts om till allmänutrymmen för gästerna, ekar tomma. Huvudbyggnaden är från början av 1900-talet och uppförd i jugendstil, mycket snyggt! Vi njuter av stillheten. Så blir vi då till sist tilltalade och välkomnade, med ett glas sekt. Vi ombeds artigt visa våra vaccinationsintyg, men det hela sker mycket snabbt och utan åthävor. Inga masker inom synhåll konstaterar vi lättat. Här råder minsann ingen corona-panik. 

Inne på torget i Schwerin är atmosfären behaglig. Eftermiddagssolen värmer och vi slår oss ner på ett litet kafé. Stadens stolthet - hertigarnas slott - beser vi under en kort promenad. Det är ledigt, inte mycket turister alls som det ser ut, definitivt inte många internationella turister.

Det samma kan sägas om Berlin. Storstadspulsen - den vi ständigt söker - är omisskännlig, men här är inte heller särskilt många turister. Vi njuter i fulla drag av att återse några av våra favoritställen. Vi erfar en mäktig känsla av frihet, med inslag av högtidlighet, när vi återerövrar våra gamla, kära jaktmarker i denna Europas trevligaste stad. Världen är öppen igen - nu vet vi det säkert!

Vi får plats över allt, till och med på de mest frekventerade platserna, som Pariser platz, är det gott om utrymme. Det gäller också den stora butiken Dussmann - böcker och musik i tre plan, på centralt läge på Friedrichstrasse. Här är öppet till sent på kvällen, att inhandla lite god litteratur och några CD efter middagen är inte dumt. Men mycket har också hänt sen vi var här sist våren 2019. Det gamla judiska varuhuset Tacheles är nu helt inklätt med byggnadsställningar. På de forna ödetomterna bakom, reser sig nu flera nya byggnader. Och på Museumsinsel står nu det nästan helt färdiga Stadtschloss, efter en lång, lång rivnings- och byggprocess. Vyn mot slottet, från Schinkels Schlossbrücke är anslående!

Vi avslutar vår korta Tysklandsresa på Rügen, i anrika Binz - också en plats vi besökt ofta. Vårt hotell är nybyggt, flott och dyrt, Binz är populärt så här års och priserna går upp. Staden, inklusive stranden och alla kaféer och restauranger är nerlusade med tyska turister. Som vanligt, så här brukar det se ut här. Vi promenerar, vilar och badar i havet. Binz är ett mycket ”snällt” ställe, mycket tyskt, med betoning på kur och vila. Kanske inget för festprissar som söker ”hålligång” natten lång. Framåt tiotiden på kvällen töms flertalet restauranger, dags att sova!

Vi konstaterar att det passar oss fint, och att vi fortfarande varmt uppskattar våra tyska grannar, deras gästvänlighet, välordnade samhälle och stillsamma semestervanor. När vi kör hem längtar vi redan tillbaka. Och coronan ja…det är masktvånget inomhus som vi märker det på. Tyskarna bär käckt sin mask på armen eller under hakan när de rör sig utomhus. Vi glömmer bort oss några gånger och blir tydligt men respektfullt tillsagda. Det kan vi stå ut med.

Tommy Josefsson från Jönköping är här tillbaka med en intressant text från Cypern. Denna gång handlar det om spökstaden Varosha. Tommy har tidigare skrivit flera texter på Tertulia travels om Marocko. Kolla i listan här eller sök på Tommy Josefsson i sökrutan! 

En katt stirrar på oss där vi går genom spökstaden Varosha ungefär som de brukar göra när de markerar revir. På toppen av ett höghus sitter slovakiska FN-observatörer och noterar avvikelser; ett stenkast längre fram gömmer sig en bataljon turkiska soldater bakom stängsel och skyltar att fotografering just där är förbjudet. Känslan infinner sig att vi inte borde beträda denna spökstad, vilket upprepade FN-resolutioner har slagit fast. The Turkish Republic of Northern Cyprus (TRNC) är av en annan åsikt efter 47 års fruktlösa fredsförhandlingar. En lång svartorm ringlar sig över den nyligen asfalterade huvudgatan och slinker in i en totalt förvuxen trädgård tillhörande någon sedan decennier försvunnen grekcypriot.

Varosha var en gång den välmående södra stadsdelen av Famagusta på Cyperns östkust. Filmstjärnor och finare charterturister flockades hit till Cyperns bästa stränder för att uppleva la dolce vita, det ljuva livet. Så för 47 år sedan genomförde den nationalistiska EOKA B-rörelsen en militärkupp mot Cyperns regering och dess ledare ärkebiskop Makarios, påhejade av den sönderfallande militärjuntan i Grekland. Målet var grekisk annektering av Cypern. För att förhindra etnisk rensning av turkcyprioter, 30 % av befolkningen, genomförde den turkiska NATO-armén en räddningsaktion/invasion där 40 % av ön befriades/ockuperades, inklusive den helt grekcypriotiska stadsdelen Varosha – en attraktiv förhandlingsbricka inför kommande fredsförhandlingar.

Förhandlingarna har avlöst varandra under snart ett halvt sekel, där turkcyprioterna har krävt jämlikhet och likabehandling och grekcyprioterna omedelbart tillbakadragande av trupper och återgång till status quo från 1974. FN har lagt fram flera fredsförslag där återbördandet av Varosha har varit en vital del, förslag som accepterats av turkcyprioterna och förkastats av grekcyprioterna. Frustrationerna i norr ledde i år till beslutet att öppna upp spökstaden, trots FN-resolutionerna. Vi tog tillfället i akt till en cykeltur i den undangömda staden.

Ett gäng glada ungdomar, anställda som sommararbetare av kommunen, säljer glass och dricka till hundratals nyfikna besökare vid den omtalade stranden. Visst har Varosha utvecklingspotential för investerare och grekcyprioter, som är välkomna att återvända till sina rivningsfärdiga egendomar. En flagnad text ”Venus Beach Hotel” skymtar på ett höghus varifrån ljudet av en dörr slår som ett klockverk i vinden och ekar genom de sönderslagna fönsterrutorna. Ett och annat kulhål skymtar också. I närheten står byggnadskranen kvar vid en rostig betongstruktur som för 47 år sedan skulle ha blivit ett nytt attraktivt hotell.

Grenarna av ett förvuxet afrikanskt tulpanträd skrapar irriterande mot en villas väggar. ”Michael´s café” har numera blivit invaderat i alla hörn av en mäktig röd Bougainvillea och endast fantasin kan ge en bild av hur det en gång var att njuta av en varm espresso eller kall öl på det lummiga trädgårdscaféet. Det surrealistiska Varosha är en fotografisk attraktion.

Om stadsdelen ska blomstra igen behövs ett fredsfördrag mellan södra och norra Cypern. Därtill krävs att en och annan demon ringlar sig ut ur spökstaden. Norra Cypern står under embargo och har inte de ekonomiska musklerna att göra investeringar. FN-observatörerna har år efter år suttit och ugglat i stadens höghus, inklusive flera hundra svenskar, och skrivit incidentrapporter i stil med ”en grekcypriotisk get förirrade sig in i den demilitariserade zonen och bonden sprang ut för att hämta den”. Det sägs att delar av Varosha ska demilitariseras och delar av den turkiska armén omgrupperas norrut. Vi drar oss norrut och lämnar den förtrollade staden med dess katter bakom oss.
​

Vaccinationer och lättade regler gör det nu möjligt att göra utflykter över sundet igen. Vi som älskar Köpenhamn drar en lycklig, lättad suck. Inom kort gör jag två promenader där, enligt följande:

15/8 - Epoken Struensee - maktspel i 1700-talets Köpenhamn
28/8 - Välj dig själv - om Kierkegaards etiska budskap

Hoppas du vill slå följe med mig dessa dagar! Anmälan enligt uppgifter här.

Väl mött!