I år handlar våra tankar dessa dagar nästa uteslutande om vad vi inte får eller kan göra... Kanske är det lite tokigt, men människan är en gång för alla inte något rationellt djur. Eller också är det inte tokigt alls. Vi saknar sådant som är viktigt för oss, helt enkelt. Och för närvarande är vi många som inte har möjlighet att resa för att träffa våra nära och kära. Det gör oss nedslagna och ledsna, förstås...
Enligt tidigare uppgjorda planer skulle jag och några närstående vid denna tidpunkt befunnit oss i Rom, närmare bestämt Il Tridente, i trakterna av Spanska trappan - kvarter som länge befolkats av tillresta nordbor, uppfyllda av drömmen om Italien. Men, så lätt våra planer blir till intet...
Vi ser fram emot ett helt annorlunda år, då vi förhoppningsvis återigen får korsa gränserna, träffa nya och gamla bekanta, samt skaffa oss nya inspirerande erfarenheter. Resandet får oss att uppleva det grekerna kallade eudaimonia - säger Alain de Botton i sin fantastiska bok om resor: The art of travel (2002). Det är ett tillstånd av yttersta välbefinnande, ett välsignat tillstånd. Vi kan knappast leva utan det.
Men, tills dess njuter vi förstås av det lilla livets glädjeämnen som ändå står till förfogande dessa dagar: maten, dryckerna, musiken, texterna och tindrande ögon hos små och stora barn.
På återseende inom kort!