"I Berlin var allt snusk och strunt, och man kände sig i harmoni."

Vilhelm Ekelund

Elaina och Tommy Josefsson från Jönköping tillbringar gärna ledig tid på norra Cypern, i den lilla staden Yeni Iskele. Därifrån är det inte långt till arkeologiskt intressanta Enkomi. Elaina skriver här om ett besök på denna ort.

Jag får fortfarande rysningar när jag tänker på första gången vi upptäckte Enkomi – ett center för bronsålderns kopparindustri på Cypern, och öns gamla huvudstad. Denna oexploaterade arkeologiska skatt ligger någon mil inåt landet från öns östkust, invid en dunge med 30 meter höga cypresser och ännu högre eukalyptusträd. Träden skänker lite skugga åt den trötte museivakten. Det är gratis inträde för turkcyprioter denna dag, så vi visar honom våra turkcypriotiska id-handlingar och han släpper in oss med ett leende. 

Utgrävningarna har stått stilla sedan 1974. Det man ser i det omhägnade elva hektar stora arkeologiska området, är resultatet av engelska och svenska arkeologers utgrävningar under tidigt 1900-tal. Rika gravfynd finns utställda både på British Museum och Medelhavsmuseet i Stockholm. Mycket information om Enkomi finns också på kilskriftstavlor, i handelsbrev och diplomatiska texter, upptäckta i syriska Ugarit, men också i Egypten, i de så kallade Amarna-breven, från tiden strax efter Moses exodus och före Tutanchamon. Det finns även hieroglyfiska inskriptioner om Alasias (Cypern) på väggarna i egyptiska gravkammare.  

När vi promenerar genom de smala, raka gatorna i den 3500 år gamla välplanerade staden väcks lämningarna av bostadshus, tempel, affärer, smältugnar och deglar till liv. Där rörde sig bagare, kopparslagare, skräddare, allehanda skickliga hantverkare och många busiga barn tillsammans med affärsmän från det hettitiska Anatolien, greker från Peloponnesos, fenicier från Ugarit i Syrien och Byblos i Libanon, kananéer från Akko och egyptier från uppströms Nilen. Intresset gällde kvalitén på den koppar som staden producerade och exporterade i mängd. Kopparmalmen bröts i gruvor längs med Troodosbergens sluttningar och fördes med dragdjur och vagn till skickliga hantverkare som luttrade metallen i stadens smältdeglar.

Koppartackor och bronsföremål i mängd producerades för export till olika hörn av östra Medelhavet. Då det begav sig sträckte sig en vik fram till staden i vars hamn exportvaror lastades på skepp. Där hängde stadens ungdomar och hoppades på dagsverken som skeppslastare. Fascinerat kunde de följa de exotiska handelsmännen och höra nu utdöda språk som hettitiska, feniciska, egyptiska, kananeiska och arameiska, men även grekiska och möjlighen hebreiska. Var det här som det olycksaliga Ulu Burun-skeppet hämtade sin stora last av koppartackor, cypriotisk keramik och oljelampor samt en uppsjö av andra värdefulla föremål på sin väg mot det grekiska fastlandet? Skeppet hamnade i sjönöd och sjönk strax utanför den turkiska kusten för ca 3300 år sedan. Där ligger regalskeppet Vasa i lä. Vraket upptäcktes för några decennier sedan och resultatet av utgrävningarna finns nu på Bodrum Museum of Underwater Archeology. 

När vi tittar ut över det stora arkeologiska området ser vi att bara ett par hektar hittills har utgrävts. Vad mer döljer sig under marken i ett Enkomi som invaderats av utländska makter eller förstörts av jordbävningar? Vad försiggick här när Moses satt på Sinai berg och högg ut de tio budorden på stentavlor? Vi undrar också vad som döljer sig i en igenbommad lada under de höga cypresserna och eukalyptusträden, vars grekcypriotiska ägare fick lämna hals över huvud 1974. Vi försöker kika mellan springorna där vi ser några stenar, men museivakten vill inte släppa in oss. 

Vi tar farväl, kör mot havet som numera ligger en mil bort och passerar Salamis på vår väg hem till Iskele, ivriga att en annan dag fortsätta leta smultronställen på norra Cypern.