TERTULIA TRAVELS - KULTURHISTORISKA RESOR
  • Blogg
  • Platser
  • Konsten att resa
  • Om Tertulia
  • Promenader och resor
  • Tips för resan
  • Donera
  • Kartor
  • Litteratur

Neapels underjordiska värld

7/25/2022

 
Bild
Luften blir allt svalare och kontrasten mot gatunivåns temperaturer ökar alltmer, när vi långsamt vandrar ner i Neapels undre värld - Napoli sotteranea. Vi har köpt biljett till en guidad tur med ingång vid Via dei Tribunali, närmare bestämt intill kyrkan San Paolo Maggiore. Det är flera grupper som väntar vid ingången, detta är populärt.

Den allt kyligare luften gör oss väl, vi har tampats med temperaturer på över 35 grader uppe på gatan. Ända tills vi börjar frysa, vilket inte dröjer särskilt länge, och vi börjar unisont gnälla över saknade pullovers. Typiskt.

Gruppen är blandad, guidens språk är engelska. Vårt första stopp blir en stor sal, flera meter i takhöjd, med tydliga märken efter de antika gruvarbetarnas arbete. Här får vi en första introduktion till denna märkliga värld.

De stora hålrummen, 30-40 meter under markytan i det historiska Neapel härrör från de grekiska kolonisatörernas byggnadsteknik. Nybyggarna i Neapolis - den nya staden - fann att själva marken där de befann sig bjöd på det bästa byggnadsmaterial som trakten hade att erbjuda. De började helt enkelt hugga ut tuffstensblock precis där husen skulle stå. Genom allt djupare schackt hissades stenblocken upp med kranar och gav upphov till en allt större stad. Hålrummen under staden samlade också vatten, vilket blev till praktiska brunnar för stadens vattenförsörjning. Tidsperioden vi befinner oss i är alltså ca 500 f Kr och framåt.

Grekerna hade kommit till Neapelbukten mycket tidigare. Redan ca 800 f Kr hade de anlagt sin första koloni i Italien, Pitekusa på ön Ischia. Kort därefter började de befolka ett flertal orter längs med kusten. De befintliga folkstammarna befann sig vid den tiden på en betydligt primitivare teknisk nivå, och vågade eller ville inte ifrågasätta grekernas rätt till området. I och med detta började Magna Graecia växa fram, det vill säga den stora mängd blomstrande grekiska städer i södra Italien - varav Neapel bara var en.

Detta Magna Graecia erövrades som bekant så småningom av romarna. Tiden för de sista erövringarna var ca 270 f Kr. Från och med nu gällde romerska lagar och regler, på en rad fundamentala områden. Men romarna bidrog förstås med mycket. Bland annat tekniskt och arkitektoniskt kunnande. Romarna var duktiga på och mycket intresserade av vattenförsörjning. De byggde akvedukter fram till Neapel som säkrade färskvattentillgången. De inrättade systematisk skötsel av brunnar och vattenledningar. Det innebar folk som arbetade nere under jord. De kombinerade detta med kloaksystem, som också fick underhållas förstås.

Och så levde Neapel i 2000 år. Samma, gamla grundsystem för vatten och avlopp användes ända fram till 1880-talet. År 1884 drabbades staden av en svår koleraepidemi. Axel Munthe var en av de många läkare som bevittnade händelsen och försökte hjälpa till, vilket han skriver om i sin bok om San Michele.

Man satte koleraspridningen i samband med de uråldriga vattensystemen - som till slut stängdes igen. Ett modernt system togs i bruk och det gamla sattes igen, bland annat genom att användas som gigantisk soptunna. Förutom under en kort tid under andra världskriget, då delar av systemet fungerade som skyddsrum för stadens befolkning, har Neapels underjordiska värld saknat praktisk funktion.

I modern tid har man intresserat sig för vad som döljer sig under markytan, rensat en del av systemet - och erbjuder det för nyfikna turister! Och vi är alla glada och nervöst uppsluppna när vi trevar oss fram i de smala, mörka gångarna. Guiden, som är mycket välinformerad, varnar lite försiktigt ”dem som har anlag för klaustrofobi”. Ingen räcker upp handen utan följer snällt med i det långa lämmeltåget. På det smalaste stället är det ca 60 cm brett i tunneln, vilket innebär att man förflyttar sig i sidled. Mobilkamerornas belysningsfunktion kommer snabbt i drift. Vi passerar fler underjordiska cisterner med vatten och vi kan då och då blicka upp mot markytan genom höga, fyrkantiga schackt.

Efter gott och väl två timmar kommer vi återigen ut i det bländande solljuset på gatan mitt i Neapels historiska kvarter, glada och upprymda av en spännande och intressant erfarenhet.

Bild

Dinan - om Conan och en av Bretagnes vackraste städer

7/20/2022

 
Här återkommer Johan Emanuelson från Malmö med en tredje text om fantastiska platser i Normandie och Bretagne, en region där kulturer har mötts i århundraden och skapat intressanta blandformer.

Dinan
är en oväntad och förvirrande upplevelse. Är vi i Storbritannien, Frankrike eller rentav i Tyskland…? 

Lite gömt från Dinans modernare centrum klättrar det medeltida Dinan upp på en kulle, omgivet av en ringmur. Här dominerar täta kullerstensgränder med mängder av korsvirkeshus. De är ömsom mörka och tjärdoftande, ömsom färgglada med prunkande klätterrosor. Gott om trevliga butiker, restauranger och konstnärsateljéer finns här, även om de såklart i hög grad riktar sig till oss turister. 

Rue du Petit Fort vindlar brant ner till den medeltida hamnen vid floden Rance. Väl nere där skiftar karaktären och man undrar om man hamnat i en pittoresk by i Cornwall! 

Och det är inte så konstigt. Kopplingen till Storbritannien är historiskt stark. Brittany, den engelska benämningen på regionen, betyder ”Lillbritannien”, för att skilja det från Storbritannien. Vi är i keltiskt land. Så delar också Bretagne nationalsång med Wales - samma melodi, men med olika keltiska texter. 

Ta gärna en espresso eller en öl på kajkantens serveringar innan ni ska ta er upp på toppen igen för en promenad på ringmuren och ett besök i borgen. 

En attack mot borgen i Dinan finns avbildad på Bayeuxtapeten (se mer om den här). Det var de konkurrerande normanderna som behövde sätta bretonerna på plats innan Vilhelm Erövraren riktade sina krafter mot att erövra Englands krona. Normandernas attack i Dinan gick väl och på Bayeuxtapeten ses Bretagnes hertig Conan lI överlämna nycklarna till borgen. 

Dinan räknas som en av Bretagnes vackraste städer. Och vi håller med. Platsen är värd minst en dagsutflykt. Eller att ha som bas för att utforska östra Bretagne. Inom bekvämt räckhåll finns till exempel Mont Saint-Michel (se artikel här), kustorterna Dinard och Saint-Malo, med Europas mest dramatiska tidvatten, samt Rennes. 

Vad har Dinan med Tyskland att göra då? Inte mer än det påfallande inslaget av korsvirkeshus, vilket annars kanske mest förknippas med medeltida städer i Tyskland. Handlar tydligen mer om i vilka klimatzoner ek trivs, som används som virke - inte för långt norrut, inte för långt söderut.

Här bodde vi:
https://www.gites-dinan-hautpin.com/en/

Alla behöver en karta

7/19/2022

 
Hur ska man annars orientera sig i tillvaron? För vissa människor känns traditonella kartor daterade. Vi är ju alla omgivna av en uppsjö manicker och appar som hjälper till med den där orienteringen. För andra är kartor både ett  fascinerande sätt att närma sig ett stycke geografisk verklighet, och en nödvändig förutsättning för att förstå kontexten vid den plats där man befinner sig. Vi människor är olika - en truism, jag vet - och det gäller i hög grad behovet av och intresset för kartor. 

Tertulia travels har utvecklat vanan att alla större reseföretag förbereds med kartstudier och upprättandet av en Google-karta med intressanta platser markerade. Det är en trevlig form av förberedelse som komplement till den vanliga läsningen. Följden är att jag sitter på en hel del kartor med anteckningar, som jag förstås vill dela med dig som läser dessa rader!

Under fliken Kartor finner du ett femtontal sådana, som eventuellt kan hjälpa dig tillrätta med dina egna resplaner, eller till och med ge dig lite uppslag och tips när du är på plats vid resmålet. Kolla alltså listan, som uppdateras regelbundet, och hör av dig om du blir nyfiken så skickar jag en länk!

Den senaste kartan gäller en kommande promenad i hemstaden Malmö, i spåren av stadens store son inom poesin: Hjalmar Gullberg. Ytterligare en karta ligger nu ute som smakprov, och berör Några nedslag i Kampanien, från Neapel i norr till Paestum i söder. 

Vill du förresten läsa en text om en väldigt intressant kartbok? Kolla här: Judith Schalanskys kartbok. Eller kanske om en specifik karta här: En karta över Malmö 1914.

Mont Saint-Michel - inget mindre än häpnadsväckande!

7/12/2022

 
Bild
Här återkommer Johan Emanuelson med ännu en text från sin västeuropeiska resa. Denna gång handlar det om ett smärre arkitektoniskt underverk - Mont St Michel. Johan har skrivit tidigare på Tertulia travels. Läs fler av hans texter från förra sommaren exempelvs här - Dalarna - söder om dalahästar och fåbodar - eller här - Vattenriket i Dalsland.

När vi kör mellan fälten kan vi nästan inbilla oss att vi är på Österlen. Men så dyker det upp i soldiset och höjer sig mäktigt i fjärran - Mont Saint-Michel. Det beskrivs oftast som ett slottsliknande komplex med kloster och klosterkyrka på ett berg mitt ute i Atlantens vatten. Populärkulturellt skulle en mer målande beskrivning vara en korsning mellan ett Disneyslott och en borg i Sagan om Ringen -  placerat på en ökenplanet i Star Wars. Åtminstone när det är ebb.


Tidvattnet är extremt här i allmänhet och i denna flacka bukt på gränsen mellan Normandie och Bretagne i synnerhet. Har man tid bör det vara en häftig upplevelse att hänga kvar och se när det skiftar - för det lär gå häpnadsväckande fort. Vi var här ett par timmar vid ebb och då kan man göra långa promenader ut över sjöbottnens ökenlandskap. Med guide om man inte vill överraskas av floden.

Man kan ta en gratis buss från parkeringen och de tre kilometrarna ut till klippön. Men vi promenerar hellre för att uppleva hur märklig och magisk denna plats måste ha tett sig för en pilgrimsvandrare för många hundra år sedan. Och gör så än idag.

Som allt i denna del av Frankrike har Mont Saint-Michel varit i en brytpunkt mellan galler, romare, vikingar och franker. Mont Saint-Michel finns avbildat på Bayeuxtapeten (se mer i artikeln om Bayeux här på Tertulia Travels) när Englands siste saxiske kung Harald Godwinsson räddar normandiska riddare ur kvicksanden vid Mont Saint-Michel.  Han dog samma år av en pil i ögat i samband med slaget vid Hastings 1066. Även det avbildat i Bayeuxtapeten!

Nåväl, Mont Saint-Michel står nu där som en obegriplig skulpterad klippa i ett lika obegripligt platt landskap. Väl framme vid porten börjar en vindlande vandring i gränder, gångar och trappor för att nå kloster och kyrka på toppen. Och dit måste man. Spelet mellan det mörka inre och de vida rummen och platserna mot vidderna utanför kan dagens arkitekter bara drömma om att få eller kunna skapa.

Man får stålsätta sig mot att detta är en turistmagnet. Och belöningen får man, när man når Terrasse de l’ouest. Där utkräver dessutom klostret stillhet.  

Ett tips kan vara att besöka Mont Saint-Michel sist på eftermiddagen/kvällen, när de vanliga turisterna börjar bege sig vidare.  

Det finns väldigt mycket mer att berätta om Mont Saint-Michels historia - Wikipedias engelska artikel om platsen är en bra början.

Bayeux i Normandie - i hjärtat av Europas historia

7/8/2022

 
Bild
Johan Emanuelson från Malmö är på resande fot med familjen på kontinenten. Här lämnar han en första rapport - från en liten stad i Normandie där stora och viktiga ting timat för länge sedan.

Ett halvt stenkast från vårt fönster reser sig en fransk katedral så mäktig och elegant att det svindlar. Tornseglarna skriker och pilar in och ut ur hålor högt, högt upp i tornen. Det svindlar ännu mer när man förstår att precis här, nedanför vårt fönster, stod Vilhelm Erövraren när marken skulle helgas inför kyrkobygget - elva år efter att han erövrat England år 1066.


Bayeux är en väldigt bra bas för att utforska Normandie och dess intressanta kultur och historia. Här korsas vikingareferenser med keltisk och romersk historia, belgisk ölkultur med Calvados. Allt med en fransk bottenklang såklart. Och sällan har väl amerikanska turister känts så relevanta som här, i den första staden som befriades efter D-dagen. Läs gärna mer om näraliggande Omaha Beach och Normandies roll i andra världskriget här i en separat artikel på Tertulia Travels.

Men tillbaka till Vilhelm Erövraren; i Bayeux kan du beskåda den nästan tusen år gamla och sjuttio meter långa Bayeux-tapeten. Att denna broderade linneduk har överlevt historiens alla skeenden är svindlande i sig. Med museets audioguide (på svenska t o m) kan man i serie-format, ruta för ruta, följa normandernas erövring av England.

Bayeux-tapeten beställdes troligen av biskopen Odo av Bayeux som var Vilhelm Erövrarens halvbror. Den tillverkades förmodligen i England innan den hamnade i katedralen i Bayeux. Broderiet innehåller i sina bilder ett försvar för normandernas och Vilhelm Erövrarens anspråk på England mot anglosaxarna och är en beskrivning av vad som hände inför och vid erövringen och slaget vid Hastings 1066. Tapeten är ett imponerande konstverk och med alla sina illustrationer har den givit historiker en inblick i den medeltida människans liv och vardag.

Bayeux idag då? Jo, en typiskt fransk och trivsam småstad; lagom pittoresk och inte allt för belastad av turism. Vi råkade trilla in i medeltidsveckan som hålls varje år i början av juli. Då fylls centrum kring katedralen av marknad, löpande uppträdanden av hög kvalitet och mycket folk!

Här bodde vi:
https://www.airbnb.se/rooms/34566111

Lokalt mikrobryggeri med belgisk Blonde mm och snygga etiketter:
https://www.brasseriebaya.fr/

Bild

Vid en italiensk badort

7/3/2022

 
Den lilla orten Vico Equense får bara en kortfattad kommentar i vår guidebok. Härifrån stammar den restauratör som enligt uppgift uppfann "meterpizzan", det vill säga en rektangulär pizza som du köper i valfri längd. Måhända ingen stor innovation och omnämnandet är som sagt ganska kortfattat. Förutom detta är det ett par småorter utanför själva staden som lyfts fram.

Lite oegentligt tycker vi som bott här några dagar nu och trivs väldigt bra. Här finns - tycker vi - många saker att hylla, inte tu tal om det. Här finns exempelvis ett mycket trivsamt hotell, här finns ett flertal trevliga restauranger, ett intensivt folkliv - särskilt på kvällen när det blir svalare. Här finns också utmärkta förbindelser österut och västerut med tåg. Det gör att du snabbt tar dig till sådana höggradiga besöksmål om Sorrento, Capri, Pompeji och Heculaneum. Dessutom är orten rasande vackert belägen uppe på bergssidan och den bjuder på fantastiska vyer över Neapelgulfen och kusten västerut mot Capri. 

Det finns inte många internationella turister här, Vi stöter på mindre grupper av amerikaner, men det är inget som stör huvudintrycket. Som är att det är italienare som kommer hit. Vår trevlige hotellvärd förklarar: "våra brittiska och tyska gäster har inte hittat tillbaka till oss ännu, före pandemin var de så många som 70 till 80 procent".

När vi gjort våra planerade utflykter behöver vi vila, och då passar det bra med lite sol och bad. Och nu blir mötet med Italien roligt och spännande. Läsningen av Ferrantes roman Skuggan av en dotter - som utspelar sig på en italiensk badort och har en ensam observerande badstrandsbesökare som huvudperson - pågår i vårt gäng, och genast får boken en helt annan laddning. Vi är också nyfikna observatörer av italienskt strandliv. Dock ser vi inga spår av några camorristi, vilket vi inte heller beklagar förstås.

Däremot ser vi en massa andra saker, både sådant som bekräftar våra tidigare uppfattningar (kallas fördomar) och sådant som är lite nytt. För det första: badstränder är i hög grad privat egendom i Italien och man betalar avgift för att få tillgång till dem. Under våra dagar här hinner priset justeras flera gånger, dels på grund av månadsskifte och dels på grund av helg. Vi betalar slutligen 40 Euro för två personer inklusive parasoll och liggstolar Antico bagno. Det går inte att bada varje dag med andra ord. Det går inte heller att slinka ner i böljan en snabbis och sen gå hem, då blir de futtiga minuterna i vattnet alldeles för dyra. 

Det är klart att vi blir  en smula häpna, men vi sväljer förtreten och tar plats. Det är ganska flott i bemärkelsen välstädat och det finns gott om personal som ser till oss.Det finns sandstrand och ett flertal bryggor på området. Inte nödvändigt att sanda ner sig alltså. utbudet av ombytesbås, duschar och toaletter är föredömligt. 

Det italienska badlivet är således helt annorlunda än vårt här hemma. Italienare drar sig inte för att trängas, tvärtom. De tycks vilja ha mycket stoj och stim omkring sig. Således är här mycket trångt. Drömmen om en tyst och ensligt belägen badsjö, är en nordeuropeisk dröm, möjligen enbart svensk (jo ok, den är även tysk och holländsk). Badgästerna talar högt och ogenerat, livligt gestikulerande. De står ute i vattnet och pratar för fullt, eller så bläddrar de i Corriere della Serra i skuggan, eller så steker de sig i solen, gärna på en guppande surfbräda eller en badring. 

De är "on avarage" snygga, gammal som ung. Det finns gott om äldre män och kvinnor med stil. En kulmage går bra om den kombineras med ett par snygga solbrillor och en nonchalant cigarr i ena mungipan. Det är märkligt, detta skulle vara mer eller mindre otänkbart i svensk miljö. Italienarna är självklara, avspända och som det verkar aldrig sura, aggressiva eller blyga (jo, lätt överdrivet  jag vet..).  Aldrig stöddiga men väl självsäkra och stolta.

De vältränade service-killarna i röd t-shirt och walkie-talkie pilar fram och tillbaka, redo att tillgodose badgästernas minsta nyck: "Rätta till mitt parasoll lite är du snäll." "Har du inte en lite mer skuggig och fläktande plats nånstans?" 

Personalen i baren är uppmärksam och artig, maten och drycken är god och billig. En kaffe för en tia, en stor öl för femtio spänn. Det här är civiliserat, trots allt. Vi köper italienarnas koncept, med badinträde och allt om vi kan få alla dessa fördelar på köpet, så mycket är klart. 
    Välkommen till Tertulia travels! Här läser du om resor, turism och spännande platser.
    ​Häng med! 
    Aktuella promenader och resor
    Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

    Arkiv

    March 2023
    February 2023
    January 2023
    December 2022
    November 2022
    October 2022
    September 2022
    August 2022
    July 2022
    June 2022
    May 2022
    April 2022
    March 2022
    February 2022
    January 2022
    December 2021
    November 2021
    October 2021
    September 2021
    August 2021
    July 2021
    June 2021
    May 2021
    April 2021
    March 2021
    February 2021
    January 2021
    December 2020
    November 2020
    October 2020
    September 2020
    August 2020
    July 2020
    June 2020
    May 2020
    April 2020
    March 2020
    February 2020
    January 2020
    December 2019
    November 2019
    October 2019
    September 2019
    August 2019
    July 2019
    June 2019
    May 2019
    April 2019
    March 2019
    February 2019
    January 2019
    December 2018
    November 2018
    October 2018
    September 2018
    August 2018
    July 2018
    June 2018
    May 2018
    April 2018
    March 2018
    February 2018
    January 2018
    December 2017
    November 2017
    October 2017
    September 2017
    August 2017
    July 2017
    June 2017
    May 2017
    April 2017
    March 2017
    February 2017
    January 2017
    December 2016
    November 2016
    October 2016
    September 2016
    August 2016
    July 2016
    June 2016
    May 2016
    April 2016
    March 2016
    February 2016
    January 2016
    December 2015
    November 2015

Vill du ha tips på bra hotell eller restauranger - klicka här!
Intresserad av kartor - klicka här!
Läs om Tertulia travels kommande arrangemang här!

​Epost: info@tertuliatravels.com   Telefon: 070-791 48 08   ​
  • Blogg
  • Platser
  • Konsten att resa
  • Om Tertulia
  • Promenader och resor
  • Tips för resan
  • Donera
  • Kartor
  • Litteratur