I sin senaste bok Är vi framme snart? gör författaren och journalisten Per Wirtén en tågresa genom Europa. Resan startar i kontinentens fattigare delar, närmare bestämt i Sofia i Bulgarien. Från denna sydöstra utpost tar han sig vidare till Rumänien, Ungern, Österrike och Polen. Därifrån går färden västerut, genom kontinentens ekonomiska motor Tyskland, för att via Belgien ta slut i unionens rikaste kvarter, i Londons finansdistrikt.
 
Boken är knappast att betrakta som reseskildring i vanlig mening... 

Tertulia travels önskar alla trogna läsare en fridfull jul! Vi hoppas förstås att julhelgen kan tillbringas på en vacker och stimulerande plats, vilket nog för de flesta är hemmets lugna vrå.

Men julstämning kan nog uppstå var som helst. Strängt taget handlar det väl om sällskapet och möjligheten att upprätthålla ett litet knippe traditioner, vare sig det handlar om TV-tittandet, julklappsutdelningen eller intagandet av mat och dryck. Ibland är det mest traditionella med julen just gnällandet över de orimliga traditionerna! 

Ändå har nog kulturhistoriskt intressanta platser (läs historiska städer i Tyskland) ett försprång vad gäller förmågan att skapa julstämning. Julfirande förknippas ju gärna med det som är gammalt och fornt. De personliga minnena kan länkas till ett historiskt minne, och vi känner kanske av en sällsam samhörighet med människor förr.

På väg till vår egen kulturhistoriska pärla, där julen alltid är vacker, passerar vi denna stormiga strand, som trots sin ödslighet en julaftons morgon väcker tankar om varma sommardagar. Som alltid är det personliga minnen och upplevelser som avgör vilka känslor som en plats är laddad med. 

God Jul!

"Staden är realiserandet av mänsklighetens gamla dröm om labyrinten. Flanören utforskar, utan att veta om det, denna realitet."

​Walter Benjamin

Det statliga Swedavia redovisar ett ökat resande till och från svenska flygplatser det senaste året. Den totala siffran över resenärer var för årets första elva månader 39 miljoner. Den är en volymökning med sju procent. Swedavia handhar alltså flygplatser som Arlanda, Landvetter, Bromma, Malmö och Kiruna (samt fem ytterligare). 

Expansionen för flygindustrin fortsätter alltså och Swedavias investeringsplaner för exempelvis Arlanda är välkända. Där förväntas det totala antalet flygresenärer nå nivån 40 miljoner år 2040, vilket vi skrivit om tidigare.

En uppmärksammad aspekt på de ökande flygresorna är deras negativa miljöpåverkan. Swedavia försöker gå före genom att flyga på biobränsle vid företagets tjänsteresor. Biobränsle är idag för dyrt för att det ska kunna användas storskaligt men är en nödvändig del av industrins framtid, menar företaget. Läs mer om satsningen på biobränsle här.

"Tågresor är sammanvävda med idén om Europa. Ljudet från skenskarvarna, som tystnat på moderniserade sträckor, är ett europeiskt soundtrack."

Per Wirtén - Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater (Albert Bonniers förlag, 2017)

Litar du på Tripadviser och andra rankinglistor med koppling till resebranschen? Gör inte det. Det är en enkel och bra princip tycker vi på Tertulia travels. En rolig (?) illustration av hur det kan gå till får vi via tidningarna idag (källan är TT-AFP), där det berättas att en populär restaurang i London bara var en virtuell skapelse, en bluff helt enkelt.

Oobah Butler - en ung frilansskribent - fick idén utifrån erfarenheten att vi lever i en tid av allvarlig desinformation. Restaurangen fick heta The Shed at Dulwich, med inspiration från Butlers enkla bostad i södra London. Han skapade falska rätter och menyer, komponerade foton som han la ut på nätet, samt började producera recensioner av "restaurangen" på Tripadviser. Från maj till november i år steg restaurangen i rankingen från sista plats till högsta.

Mängder av människor hörde av sig för att boka bord, ingen fick naturligtivs nån reservation. Andra  hörde av sig för intervjuer, PR-kampanjer och samarbeten. Myndigheterna ville omlokalisera den, människor förhörde sig om jobb m m. 

Som ett sista led i sitt enkla lilla "hoax" höll Butler restaurangen öppen, en enda kväll i november. Publiken var en blandning av kompisar och turister. Maten bestod av färdigrätter från det närbelägna lågprisvaruhuset. Och härom dan så avslöjades alltså allting av Butler själv i en artikel på nätet.  

Snacka om ett lättlurat släkte... 

​Det har liknats vid ett strandat isberg – Reykjaviks berömda konserthus Harpa. Havet kokar och den kalla höstvinden biter i våra kinder när vi kämpar oss fram mot Harpas entré, i den östra delen av Reykjaviks hamn.
 
Ett sjunkande Titanic, har det också hetat, om ett hus som blev alldeles för dyrt och lyxigt för islänningarna, ett projekt som – nästan – slutade i katastrof. Idén kom till och huset ritades under den tid då allt var möjligt på Island, under den överhettade bubbleekonomins tid, innan allt tog en ände med förskräckelse. Ändå står nu huset där, och tar en besökare med storm, så imponerande är arkitekturen.

​För islänningarna och särskilt Reykjavikborna var tillkomsten av Harpa en länge efterlängtad händelse. Under många år...