Tertulia Travels önskar alla läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Vår julhälsning förra året skickade vi från en av landets allra vackraste platser - kolla här!

Nu byter vi perspektiv en smula. Vår ursprungliga tanke var att skicka en julhälsning från en nyligen besökt julmarknad i ett tysktalande land nära oss. Den planen ställde vi in för ett par dagar sedan.

Istället kommer hälsningen från motorvägen som korsar småländska höglandet, och det rum som alla resande ibland upplever som en skön känsla av stillhet, meditation och eftertanke. Vi befinner oss här på en bensinstation utmed E4:an, närmare bestämt ett stycke söder om Jönköping. Resandets platser och rum är många gånger ganska fula. Kontrasten mot den frihetskänsla vi erfar i vår kravlösa tidskapsel blir därmed så mycket större.

Medan vi känner oss som medverkande i en målning av Edward Hopper tillönskar vi er alla en fin jul - where ever you are!

Resemagasinet Travel & Leisure roar oss regelbundet med uppräkningar och listor av alla de slag. Ofta är de ganska absurda men ibland är de kul. Mer än så blir det sällan. 

Anthony Giglio skriver exempelvis under rubriken 18 dishes that even celeb chefs would travel for, om var ett tjugotal kändiskockar skulle resa för att få smaka på nånting gott! Det är ju rätt roligt? Det handlar då om amerikanska kändiskockar, av vilka Marcus Samuelsson för övrigt är en.

Det finns rätt distinkta mönster i dessa kockars matdrömmar. Det enskilda land som har mest att locka med är Spanien. Grekland, Italien och Frankrike lockar också några av dem. Flera utnämner Sydostasien som ett helt område som utmärks av lockande mat och dryck och nämner mer specifikt Hongkong, Vietnam och Singapore. Japan kommer med förstås, omnämnt av ett par av kockarna. Samuelsson längtar efter den perfekta sushin - som man äter i Los Angeles!

Några av dem nämner inga platser uttryckligen, men när det handlar om Rib-eye steak, vin eller tequila så kan vi ju gissa själva. Kändiskocken Sang Yoon skulle resa långt för Chinese Genoa ham, en maträtt som lätt sätter fantasin i rörelse. Var får man tag på denna maträtt? I Italien? Nej, en liten undersökning visar att det är en sorts skinka som är väletablerad i den traditionella kinesiska matlagningen - och som kanske bäst bör transkriberas Jinhua.

Något som förvånar i ovanstående? Tja, det svenska matundret har ännu inte satt några djupare spår hos de amerikanska kändiskockarna... Artikeln kan du läsa här!

"Förr eller senare måste människan företa den mest avgörande av alla resor: resan till sig själv. Denna resa rymmer de svåra frågorna, där möter man gränserna. Uppbrottet är nödvändigt, stillheten är en förutsättning."

Owe Wikström

För drygt hundra år sedan exploderade samtliga konstarter och en rad vetenskaper i en kreativ urladdning utan dess like, i det habsburgska kejsardömets huvudstad Wien. En besökare i dag möter ett kulturhistoriskt arv som slår det mesta. 

På arkitekturens och designens område var ett av de främsta namnen Adolf Loos (1870-1933). Hans alster kan fortfarande beskådas på flera platser, framför allt i Wien där han levde och verkade större delen av sitt liv. Hans berömda "Loos-Haus" blickar exempelvis trotsigt ut över Michaelerplatz och det kejserliga Hofburg. Denna byggnad från 1911 väckte upprördhet på grund av sin strama enkelhet, men inspirerade en hel generation av arkitekter som under begreppet funktionalism spred nya arkitektoniska ideal över Europa och världen. 

Vill man bli lite mer intim med Loos inredningsideal kan man gå till den läckra American bar, ett stycke in på en tvärgata till Kärtnerstrasse. Men se upp! En sen fredagkväll är baren så full av uppsluppna besökare, att det kan vara svårt att beundra väggarnas mörka träpanel, eller de väggfasta soffornas mossgröna läder. Möjligen får man syn på det strama kasettaket eller de många speglarna som lurar en att tro att lokalen är tre gånger större än den är.

​Svetten lackar, tobaksdimman ligger tät (jo det röks på restauranger och barer i Wien), musiken dånar, och stämningen är på topp, i  denna inredningspärla från 1907 signerad Adolf Loos. 

Ämnet kulturarv är populärt dessa dagar. Det är bra att fler får upp ögonen för ämnet, inget snack om den saken. Alla tycks dock inte lika engagerade. I en krönika i SvD 7 december, skriver Eilsabet Andersson under rubriken Världsarv inte lika roligt på hemmaplan. Andersson är en skribent som håller noga uppsikt på de styrande i vår huvudstad, som inte alltid ägnar ämnet kulturarv något djupare intresse eller större respekt, kan man tycka.

Det gäller Skogskyrkogården i Enskede, ett världsarv på Unescos lista, centralt beläget i allas vår huvudstad. Ett kulturarv måste värnas och vårdas. Unesco uppställer strikta regler, vilket uppenbarligen irriterar makthavare i Stockholm. Det är förvisso inte första gången. Projekteringen av nya vägar runt Drottningholm (också på världsarvlistan) har också erbjudit "problem" för vissa. För att undersöka omgivningarna kring Skogskyrkogården med syftet att ha ett bra underlag för kommande beslut som kan beröra området, upphandlades en utredning för 200 000 kronor. Den utredningen har nu stoppats av ansvariga i Stockholms stad, skriver Andersson. 

Det exploateringstryck som gäller i Stockholm, tillsammans med en svagt intresse för känsliga kulturarv bland ansvariga politiker - uppvisat i en rad frågor - bådar inte gott för framtiden. Vi som vill att Stockholm ska fortsätta att vara den kulturella skattkammare som staden alltid har varit, måste kanske engagera oss lite mer? Ett brev till stadsledningskontoret i Stockholms stad kanske kan vara lämpligt?

 

"Den längsta resan är resan inåt. Den som valt sitt öde, som anträtt färden mot sig egen botten."

​Dag Hammarskjöld

De senaste dagarna har förslaget om en miljöskatt på flyget diskuterats flitigt. Är det nu äntligen dags för flygresandet i Sverige att lämna sitt bidrag i kampen mot skadlig mänsklig miljöpåverkan? 

Utredarna lämnar i dagarna över ett tvåhundrasidigt betänkande med en rad förslag på området. Nu väntar remissrunda. Färdig lag kan vi ha i januari 2018. Det är flyg som lyfter från svenska flygplatser det rör sig om förstås. Det talas i utredningen om flera olika nivåer på skatteuttag. Det är tre avståndskategorier man laborerat med, vilket landat i tre avgiftsnivåer: 80, 280 och 430 kronor. Familjeresan till Thaliand skulle bli 1600-1700 kronor dyrare - om den sker från svensk mark. 

Enligt redovisade opinionsundersökningar är en majoritet - ca 70 procent - av svenskarna positiva till en skatt. Politiker i Norrland, representanter för flygindustrin och nu senast företrädare för Sveriges regionala flygplatser, är kritiska. Föga förvånande.

Andra kritiker är inne på att flygandet flyttar utanför gränserna. För skåningarna sker redan det mesta flyget från dansk mark, inte från svensk. Behovet av internationella överenskommelser är uppenbart, om vi verkligen ska komma någonstans. Glesbygden vill utredningen kompensera genom statliga subventioner till regionala flygplatser och genom upphandlingsförfaranden. 
​
Utredningen räknar nu med fem procents minskning av efterfrågan på inrikes flygresor och två procents minskning av utrikes. Inte mycket kanske, men lite. Det låter mer när mar räknar om det till antal flygresenärer: ca en halv miljon per år. 

Till de konstruktriva protesterna hör flygindustrins påpekande att ett alternativ är satsningar på nya, renare bränslen. Sådana finns, men de är dyra. Det framgår inte riktigt av dagspressens artiklar vad skillnaden skulle bli. Dyrare bränsle tycks peka mot dyrare biljetter. Kanske menar flygindustrin helt enkelt att staten ska subventionera det dyra, miljövänliga bränslet skattevägen? Ett uttalande av Ulf Wallin, VD för Swedavia pekar åt det hållet:

"Ja, men vad erbjuder man i stället? Infrastrukturen i Sverige bygger på flyget." (SvD 161123) Som om det handlar om att flygindustrin kompenserar för statliga misslyckanden på andra infrastrukturområden. Långsökt, om du frågar undertecknad. Alltid nån annan som ska göra uppoffringen, kan man också tolka herr Wallin. 

Vad ska man säga? På något sätt måste ju skatten märkas - i form av minskning av miljöskadliga flygresor - det är ju själva poängen. Låt oss än en gång medge det - vi är bortskämda, vi är bekvämna, vi har vant oss vid en högkonsumerande livsstil. Vi vant oss vid att för en billig peng förflytta oss över enorma avstånd. När lågprisflyget först dök upp i våra liv - vi som varit med ett tag - trodde ju ingen att detta skulle vara för evigt. Det visade sig i alla fall vara så länge att vi hann bli bekväma, vi hann vänja oss.

Vi har alltså vant oss vid orimligt billiga flygresor. Ska vi - för miljöns skull - försöka vänja oss av med detta nu? Ja, kanske. Och som sociala varelser måste vi gå fram tillsammans. Säg inte till undertecknad, att jag ska gå före och sluta resa med flyg alldeles på egen hand. Så fungerar det inte. 

Britterna har haft en flygskatt i 20 år. I många andra europeiska länder finns skatten, vi har ingen anledning att slå oss för bröstet. Vetenskapliga studier av dessa försök att påverka flygets negativa miljöpåverkan visar på högst marginella effekter, vilket tycks ge kritikerna vatten på sin kvarn. Men kanske finns det en annan viktig poäng här, bortom kortsiktiga effekter: en aldrig så blygsam skatt etablerar i alla fall en metod att ta ut avgifter på en miljöskadlig verksamhet. 

Sen kan vi alltid hoppas på progressiva poliltiker som går fram i parallella spår: statligt stöd för användning av mindre skadligt bränsle, infrastrukturella alternativ som är värda namnet. Sammanfattningsvis, såsom många gånger förr här på TT: vi väntar intensivt på att tågen ska börja gå i tid!