Lübeck är en trevlig stad i norra Tyskland på drygt 200 000 invånare, som många svenskar besöker på sin färd söderut eller norrut i Europa. Särskilt stadens julmarknad är känd för en internationell publik. Det är en gammal stad, som hade sin storhetstid på medeltiden. Det är också den medeltida arkitekturen som är dragplåster för flertalet turister. Andra är nyfikna på stadens store son inom litteraturen -  Thomas Mann. Familjen Manns gamla hem är museum, vilket vi skrivit om här.
 
Det är dock kyrkor, stadsportar och det stora rådhuskomplexet från medeltiden som är huvudnumren...

Denna sommar kan alla reseintresserade vältra sig i välskrivna reseberättelser som når oss via dagspress och andra medier. Ett trevligt resebrev kommer från Svenska dagbladets krönikör Kaj Schueler, som varit på cykelsemester i Schweiz. (Konsten som skildrar livets uppförsbackar, SvD 160723). Jo, det är lite konstigt med cykelsemester i Schweiz, som Schueler själv påpekar. 

Vår egen cykelsemester denna sommar, som utspelade sig på Rügen, mötte sin största utmaning vid en utflykt till ett jaktslott på en kulle i bokskogen. Det var hårt, tyckte vi. Schueler vittnar om betydligt större utmaningar: "när vi passerat sjön stod den där, bergknallen, som en vägg och hånade oss rakt i ansiktet". Lösningen fick bli ett litet fusk: tåget. 

Schueler formulerar cykelsemesterns ändamål effektivt och rakt på sak:  "...våra cykelresor handlar inte om prestation utan skönheten i att långsamt färdas  genom och upptäcka ett geografiskt begränsat område; historiska platser, museer och lokala egenheter och produkter." Vi på TT skriver gärna under på denna pregnanta programförklaring. 

Schuelers sällskap hinner uppleva både det ena och andra: Charlie Chaplins grav i Cormier-sur-Vevey, fästningen Chillon, där Lord Byron fick inspiration till sin dikt The prisoner of Chillon, samt en rad intressanta konstmuseer. Det är konsten på Collection de L'art brut i Lausanne, som utgör parallellen till cykelåkandet fysiska backar. En konstens berg och dal-bana. 

Nu har det hänt! En kapten på Norwegian reagerade på en tatuering på en passagerares arm, och vägrade flyga. Enligt uppgifter i dagspressen handlade det om en flygning från Arlanda i Stockholm, till Heraklion på Kreta. Bäraren av tatueringen fick snällt kliva av. Man kan hysa viss förståelse för reaktionen. Det finns gott om tatueringar och tatuerade som har en både skrämmande och förbryllande inverkan på betraktaren. 

I det aktuella fallet ska tatueringen ha liknat en IS-flagga. Alternativt handlade det om en koranvers på arabiska. Flygkaptener har alltid sista ordet när det gäller vem som ska få flyga med, och vem som ska få stiga av. Den nu aktuella flygkaptenen utnyttjade bara sin sedvanerätt att vidta de åtgärder som krävs för att en säker flygning ska kunna genomföras. Tydligen byggde kaptenens beslut på reaktioner från kabinpersonal och andra passagerare. Mannen är inte misstänkt för brott och flygbolaget vill inte kommentera händelsen ytterligare. 

Händelsen är inte helt unik. Redan 2009 stoppades rockstjärnan Joel Madden vid en flygning med British airways på grund av sina tatueringar. Den gången räckte det dock med att han drog på sig en långärmad tröja för att han skulle få följa med. Matstylisten Adam Pearson stoppades 2010 vid en flygning med Delta Air Lines för att hans tatueringar innehöll orden "atom" och "bomb". Det krävdes en hel del förklaringar, men till sist fick Pearson flyga med. Så lyckligt slutade alltså inte Norwegian- incidenten. 

Sensmoralen i detta: anslående tatueringar kan ställa till det för dig! Tatueringens historia är gammal, och tendensen att vilja skrämmas eller väcka uppmärksamhet har sannolikt funnits med från början. Vissa kanske lockas att passera känsliga gränser. Å andra sidan är det kanske dags att studera lite tatueringshistorik på några av våra flygbolag? Och för vanliga flygpassagerare att tänka efter: är det sannolikt att en fridstörare skyltar med sina intentioner genom uppseendeväckande tatueringar?

Sommarens reseberättelser flödar rikligt dessa dagar. En av dem är skriven av Svenska dagbladets teaterkritiker Lars Ring (Smutsig småstad födde genialiteten, SvD 160723). Det handlar om platsen där dramatikens störste - William Shakespeare - föddes i slutet av 1500-talet. Minnet av hans död 1616 högtidlighålls här och på många andra platser världen över, 400 år senare. 

Stratford on Avon var och är en oansenlig liten stad, i sig själv. Tack vare ortens store son har tiden stannat och platsen kapslats in i sin egen speciella bubbla. Det gäller i hög grad arkitekturen och stadens turismbaserade näringsliv. Situationen är förstås konstlad. Lars Ring pekar på frånvaron av lukten från garverier och hästskit. Människomyllret är omfattande och internationellt. Ring njuter av den ensamhet som uppstår en regnig dag då turisterna dragit vidare. Vi känner förstås alla igen det, från våra besök på vackra och berömda platser, som fullständigt perverterats av de invaderande horderna. 

För Lars Ring är staden och dess plats i våra mentala världar ett bevis på att det lilla kan föda det stora. "Genialitet, förmågan att vidga poesin och världen kan komma från ett litet frö, en liten lortig plats", skriver han. Det trotsar både förkonstling och höga priser. Två timmar med tåg från London, så är man där, avslutar Ring. 

Ibland känner man för en semester på nära håll. Härom veckan tipsade vi om några trevliga platser i Danmark. Här kommer några semestertips för den som istället tänkt ta sig till Tyskland denna sommar.

Berlin
Några museitips kan du läsa om här:
Museala höjdpunkter i Berlin
 
Om platsen för Stauffenbergs avrättning kan du läsa här:
Att bjuda motstånd i Berlin            
​
En roman att ta med på resan? Om den lysande Berlinromanen Ensam i Berlin kan du läsa här:
Var och en dör för sig            
 
Monumentet över Europas mördade judar, kan du läsa om här:
Berlins viktigaste minnesmonument            
 
DDR-tidens viktigaste paradgata kan du läsa om här:
Karl Marx allé - drömmen om ett arbetarparadis            
 
Hamburg
De fantastiska hamnkvarteren och den tidigare tullfria zonen i Hamburg kan du läsa om här:
Ett världsarv i Hamburg
 
Söker du ett annorlunda boende med utmärkta kommunikationer, kanske detta är aktuellt:
Hotellet i vattentornet - Mövenpick i Hamburg    
 
Annat tyskt:
I södra Tyskland, nära gränsen till både Tjeckien och Österrike, ligger ett sällsamt utflyktsmål:
Walhalla - ett Grekland i Bayern    
 
I Bayerns huvudstad München finns sen en tid ett konstprojekt med koppling till historien, som är värt att undersöka:
Digital minnesvård i München
 
Trevlig resa i Tyskland!

Idag är det precis ett hundra år sedan den meningslösa slakten vid Somme inleddes. Den 1 juli 1916 skulle visa sig bli brittiska arméns mörkaste dag, med nästan 60 000 döda, sårade och saknade soldater. Dagen högtidlighålls förstås överallt i Storbritannien, och kommentarer och reportage i brittisk press flödar. Kolla exempelvis bilder och grafik i The Telegraph här. 

Det hör till ovanligheterna att sådant som betytt mycket i Europas historia uppmärksammas här hos oss, men slaget vid Somme får faktiskt lite press också här. Läs exempelvis Dick Harrison i SvD här. 

Den som har vägarna förbi i sommar har många kyrkogårdar att besöka, och många monument att beskåda. Det största finns i Thiepval. Det finns också flera museer i området. Ett av de finare finns i New Foundland memorial park, några kilometer norr om Albert. Läs om platsen exempelvis här.

Vill du läsa mer om slaget och området så läs Thomas Sewerins fina artikel på TT här! 

I ett uttalande inför den 1 juli yttrade Francois Hollande följande:

"Jag vill påminna om att det är den europeiska idén som låtit oss komma över splittring och rivalitet mellan stater och som har gett oss fred i 70 år."