TERTULIA TRAVELS - KULTURHISTORISKA RESOR
  • Blogg
  • Platser
  • Konsten att resa
  • Om Tertulia
  • Promenader och resor
  • Tips för resan
  • Donera
  • Kartor
  • Litteratur

Vattenriket i Dalsland

7/23/2021

 
Bild
Här återkommer Johan Emanuelson från Malmö, med ännu en reseberättelse från sin svenska turné tillsammans med familjen. Den är gången handlar det om det lite avsides belägna och underskattade (?) landskapet Dalsland.

Bakom Vänern gömmer sig ett svenskt vattenrike som definitivt är värt ett besök. Om man inte råkar bo på västkusten, är Dalsland en del av Sverige som liksom ligger lite bakom och off. Just en sådan plats man ska ta  tillfället i akt att besöka, när pandemin tvingar oss att tänka i nya banor.

Dalsland är det landskap med mest sjöyta (25%) i Sverige. Det sammanhänger med en så kallad sprickdalsterräng, där milslånga smala sjöar i trånga dalgångar skapar ett pittoreskt landskap. Det är också detta landskap som möjliggjorde Dalslands idag kanske finaste upplevelse: Dalslands kanal. Vägarna i denna gränstrakt mellan Sverige och Norge var usla, men 1864–1868 grävdes kanalen för att ge bättre vattentransportmöjligheter. Man behövde bara gräva tolv kilometer, resten består av tidigare existerande vattenleder, främst sjöar. Till det 31 slussar och den berömda akvedukten i Håverud.

Tack vare kanalen kunde en pappersindustri uppstå och mot slutet av 1800-talet grundades ett flertal pappersbruk. Idag är Dalslands kanal ett vackrare och lugnare alternativ till Göta kanal, för såväl den med egen båt som passagerare på de fina kanalbåtarna. Ett flertal av slussvaktarbostäderna är dessutom tillgängliga för uthyrning. Små välskötta faluröda stugor precis vid slussarna. Vi har Bengtsfors, beläget mitt i Dalsland, som utgångspunkt för vårt besök här. Från Bengtsfors kan man resa med Kanaltrafiken till Håverud och sedan ta rälsbussen tillbaka.

Pappersbruken blev viktiga för Dalsland och Fengersfors bruk, tjugo minuter från Bengtsfors, är ett givet besök.De vackra industribyggnaderna har idag tagits över av konstnärskollektivet Not Quite. Bland kvarlämnade maskiner hålls intressanta utställningar och café, matbutik samt galleri är av högsta urbana hipster-standard. Från Bengtsfors kan man komplettera Dalslands-upplevelsen med dagsturer till Bohuslän och Norge (så snart vi blir insläppta där igen).
Det nedlagda pappersbruket i Fengersfors är idag en aktiv konstnärsmiljö. Imponerar vid besök.

En vandring i underjorden – Falu koppargruva

7/19/2021

 
Bild
Bild
I Sverige finns det 15 världsarv. Ett världsarv är en plats som av FN-organet UNESCO anses vara ”ovärderligt för mänskligheten och ska skyddas och bevaras för alla framtid”. Ett av dem är Falun och kopparbergslagen. Anledningen till den här ärofyllda och ansvarsfulla utnämningen känner alla till som lyssnade uppmärksamt på läraren under historielektionerna i skolan. Åtminstone gäller det oss som gick i skolan då svensk historia fortfarande ansågs vara väsentlig att kunna för det uppväxande släktet.

Huvudorten i det aktuella världsarvet är förstås Falu koppargruva med sitt imponerande dagbrott - Stora stöten – och ansamlingen av historiska byggnader där omkring. Vi hälsar på under en het och solig julidag tillsammans med hopar av lättklädda, företrädesvis svenska, turister. Höjdpunkten under besöket är nedstigningen i underjorden, ett besök i själva gruvan, vilket vi har bokat i förväg.

Under ledning av en pedagogiskt begåvad ung guide, beger vi oss neråt längs med dagbrottets branta sidor. Vi har försetts med hjälmar och regnkäpar vilket bidrar till den uppsluppna och förväntansfulla stämningen. Efter ett antal trappsteg nedåt en trätrappa vänder vi in i berget. Mycket snabbt blir det svalt och fuktigt – en behaglig kontrast till den tryckande hettan.

Vi vandrar länge utmed blöta tunnlar – det droppar och rinner nästan överallt - med endast dämpad belysning och ganska lågt i tak – vilket tydligt motiverar hjälmen. Då och då stannar vi upp och samlas i större bergrum av imponerande dimensioner. Vi får lära oss att gruvan ser ut så här eftersom malmen ligger (eller låg) koncentrerad på vissa ställen, där man stannade upp och arbetade länge, tills all malm var upptagen. Mellan dessa koncentrationer finns transporttunnlarna som fick bli så små som var praktiskt möjligt.

Vi kommer ner till ca 70 meters djup, men får höra att gruvgångarna sträcker sig till över 400 meters djup. Under dramatiska skildringar av arbetsprocesser och förflyttningar upp och ner i gruvan, tittar vi storögt på varandra. Vår guide roar oss med frågor av allehanda slag. Vid det lodräta schaktet där vi vagt anar dagsljuset högt upp, får vi fundera på om vi skulle ta hissen eller stegarna för att komma upp, om vi arbetade i gruvan. Till saken hör att de aktuella stegarna ser rätt klena ut och ”hissen” i själva verket utgjordes av en rätt liten balja avsedd för malmtransport. Från den hoppade gruvarbetarna in i de horisontella gruvgångarna efter att baljan satts i gungning!

Till egenheterna i gruvan hör de höga halterna av järnvitriol i luften. Det gör att trä exempelvis inte vittrar, vilket förklarar de urgamla tunnelstöttor som byggts för att motverka ras. I intrikata mönster ligger trästockar flätade, komna från träd som fällts för flera hundra år sedan. I en vrå står en julgran från december, lika grön och grann som i vilken julfirande svensk stuga som helst.

Den märkligaste berättelse som den inspirerande guiden återger är den om Fet-Matts, och den har också koppling till vitriol. Fet betydde närmast ”stor och stark” på den tiden då det begav sig, ska nu sägas. En kväll våren 1677 försvinner en av arbetskarlarna vid gruvan – med det egentliga namnet Matts Israelsson – spårlöst och oförklarligt. I en av Faluns grannbyar sitter en förtvivlad fästmö och väntar på den man hon inom kort ska gifta sig med. Han dyker aldrig upp igen.

Förklaringen till försvinnandet uppdagas över 40 år senare. Bakom en igenbommad gruvgång, som tidigare övergivits på grund av risken för ras, hittar man en dag år 1719 en död yngling. Han har förmodligen dött av fallande sten som krossat hans bakhuvud. Också hans ben är förstörda. I övrigt är hans kropp helt intakt. Men vem är han? Ingen vid gruvan känner igen honom eller kan berätta om någon nyligen inträffad olycka. Men när kroppen visas upp för en större krets av människor är det någon som reagerar. En gammal gumma vid namn Margareta Olsdotter identifierar den döde som den försvunne fästmannen. Stelnad och bevarad i sin ungdoms anletsdrag, efter mer än 40 år i de vitriolindränkta gruvgångarna, återförenas Matts med sin fästmö. 

Fyndet bedöms så spektakulärt att man inte bryr sig om att begrava kroppen. Istället ställs Fet-Matts ut till allmänt beskådande i ett vitrinskåp. Först 30 år senare får han en anständig grav. Berättelsen äger sån kraft att den ger upphov till en lång rad dikter, romaner och till och med operor under kommande århundraden. Så sent som 1961 uppfördes vid festspelen i Salzburg Das Bergwerk zu Falun, med musik av Rudolf Wagner-Regeny på en text av den store Hofmannstahl. På så sätt blev den fattige gruvdrängen Fet-Matts Israelsson ”en del av världslitteraturen, ett eget världsarv i världsarvet”, som Daniels Sven Olsson skriver i sin utmärkta bok om Falu koppargruva.

Under sin storhetstid på 1600-talet stod Falu koppargruva för en tredjedel av den totala världsproduktionen av koppar. Den svarade också för två tredjedelar av de samlade svenska statsinkomsterna, och var därmed en helt avgörande faktor i det svenska stormaktsväldets framväxt vid denna tid. Gruvan var i drift ända fram till december 1992, märkligt nog, vilket ger verksamheten en livslängd på si så där 1300 år.

Avslutningsvis kan nämnas att det finns över 1100 världsarv totalt över hela jorden. Falun och kopparbergslagen fick sin utmärkelse år 2001. Ett besök här bör stå mycket högt upp på listan för den som är det minsta intresserad av vår historia och dessutom gillar ofarliga äventyrligheter. Missa inte museet efter att du varit nere i gruvan, utställningen där är mycket välgjord och instruktiv. Det finns givetvis också en stor shop med turistkrimskrams att inhandla för den som lagd åt det hållet. Det finns också böcker att köpa, för besökaren som vill veta mer. Boka ditt besök här!

Dalarna - söder om dalahästar och fäbodar

7/11/2021

 
Sommaren står i full blom, land och rike runt. En entusiastisk svemesterfirare är Johan Emanuelson från Malmö. Här skriver han om ett besök i vackra och kulturhistoriskt intressanta Dalarna. Johan återkommer snart igen, håll utkik!

Dalarna är väl något av det svenskaste man kan tänka sig. Listan är hur lång som helst; kurbitsmålade dalahästar, fäbodar, Carl och Karin Larssons Sundborn, Vasaloppet och så vidare. Men under ytan - bildligt och bokstavligt talat - döljer sig andra sidor av svensk historia. Mängden gruvgångar, dagbrott, slagghögar, hyttor och så småningom industrier måste ha fått delar av Dalarna att framstå som Sarumans Isengard. Ett industriellt helvete som JRR Tolkien lär ha målat upp som en civilisationskritik. De södra delarna av Dalarna industrialiserades tidigt, medan det mer kända området kring Siljan var ett senare nybyggarområde.

Vi har Smedjebacken som utgångspunkt för vårt besök i södra delen av Dalarna. Som ortnamnet antyder fanns här gott om smedjor och hyttor i trakten och än idag är stålindustrin viktig - om än i japansk ägo. Smedjebackens hamn vid sjön Barken är värt ett besök. En gång en viktig ändpunkt för Strömsholms kanal - idag en pittoresk miljö med fritidshamn, fina gamla industribyggnader och -minnen, konsthall och bryggrestaurang. Inom en halvtimmes bilfärd från Smedjebacken finns ett otal dagbrott, hyttor, järnvägsmuseum med mera att besöka och en kvart till så når man Falu koppargruva. Och för all del - en dagsutflykt runt Siljan är inte heller fel.

Bild
                                               Barkens ångbåtar erbjuder normalt nostalgiturer på sjön Barken.

Bild

Sommarrestaurangen Bryggan är inredd i en imponerande magasinsbyggnad i trä.

Bild
Stollbergs gruva är en av många gruvor som en gång perforerade södra Dalarna. Idag en imponerande och märkligt vacker upplevelse.

    Välkommen till Tertulia travels! Här läser du om resor, turism och spännande platser.
    ​Häng med! 
    Aktuella promenader och resor
    Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

    Arkiv

    Juni 2022
    Maj 2022
    April 2022
    Mars 2022
    Februari 2022
    Januari 2022
    December 2021
    November 2021
    Oktober 2021
    September 2021
    Augusti 2021
    Juli 2021
    Juni 2021
    Maj 2021
    April 2021
    Mars 2021
    Februari 2021
    Januari 2021
    December 2020
    November 2020
    Oktober 2020
    September 2020
    Augusti 2020
    Juli 2020
    Juni 2020
    Maj 2020
    April 2020
    Mars 2020
    Februari 2020
    Januari 2020
    December 2019
    November 2019
    Oktober 2019
    September 2019
    Augusti 2019
    Juli 2019
    Juni 2019
    Maj 2019
    April 2019
    Mars 2019
    Februari 2019
    Januari 2019
    December 2018
    November 2018
    Oktober 2018
    September 2018
    Augusti 2018
    Juli 2018
    Juni 2018
    Maj 2018
    April 2018
    Mars 2018
    Februari 2018
    Januari 2018
    December 2017
    November 2017
    Oktober 2017
    September 2017
    Augusti 2017
    Juli 2017
    Juni 2017
    Maj 2017
    April 2017
    Mars 2017
    Februari 2017
    Januari 2017
    December 2016
    November 2016
    Oktober 2016
    September 2016
    Augusti 2016
    Juli 2016
    Juni 2016
    Maj 2016
    April 2016
    Mars 2016
    Februari 2016
    Januari 2016
    December 2015
    November 2015

Promenader och resorVill du ha tips på bra hotell eller restauranger - klicka här!
Intresserad av kartor - klicka här!
Läs om Tertulia travels kommande arrangemang här!

​Epost: info@tertuliatravels.com   Telefon: 070-791 48 08   ​
  • Blogg
  • Platser
  • Konsten att resa
  • Om Tertulia
  • Promenader och resor
  • Tips för resan
  • Donera
  • Kartor
  • Litteratur