Vid mitten av 1880-talet upplevde Strindberg och hans familj några oroliga år. Uppbrotten var många, den uppburne författaren krävde ständiga förflyttningar. Det han såg och upplevde på sina resor i Europa behagade honom långt ifrån alltid. Han tycks dock ha fortsatt att nära ett behov av miljöombyte. Först mot slutet av sitt liv, efter sekelskiftet märks en tydlig trötthet...

"​Liksom det finns folk som verkligen studerar böcker och andra som bara bläddrar igenom dem finns det resenärer av båda slagen. Somliga studerar, andra bläddrar bara." 

​Ferdinando Galiani

​Klockan är sju och folket på baren La Venencia i centrala Madrid, ett stenkast från Puerta del Sol, (Calle de Echegaray nr 7), har säkert bara påbörjat kvällen. Att döma av lokalbefolkningens allmänna kvällsvanor är det förmodligen vare sig första eller sista stoppet denna lördagkväll. 

I detta hål i väggen serveras i första hand sherry, hämtad direkt från ett antal stadiga ektunnor bakom bardisken. För en tia bjuds du en torr Amontillado eller en Oloroso. Till detta serveras på klassiskt manér tapas i olika former. Vi njuter särskilt av de saltiga sardellerna, serverade på vitt bröd. Allt presteras snabbt och bestämt av männen bakom bardisken, vi gissar far och son. Stället känns som en institution, effektivt traderad över generationerna. Dammet ligger tjockt på de tomma buteljerna som dekorerar barens höga hyllor, som en påminnelse om tidens gång, Enligt uppgift har man samlat damm sedan 1929. 

Trots trängseln som gör människomassan svår att överblicka, behandlas kunderna effektivt och på samma gång avspänt. Vår förtäring antecknas med några snabba kritnoteringar ovanpå bardisken. Personalens stolthet och demokratiska ideal markeras också genom att vägra att ta emot dricks. Det sistämnda en rest från barens republikanska förflutna. Hemingway hängde förstås här (också) för att samla information om läget ute vid fronten. Madrid var ju ett republikanskt fäste, som belägrades av Francos styrkor under perioden 1936-39. 

Sherry är ju som bekant det spanska starkvinet från Jerez, en stad i Andalusien i södra Spanien, där  jordmånen och klimatet skapar de förutsättningnar som ligger bakom traditionen. Läs mera här!  Ett tecken på barens seriositet är frånvaron av söta varianter. All klassisk sherry är torr, det är bara britter och andra utbölingar som önskar sötade modeller som Bristol cream, m m. Vi gillar detta ställe, skriver opp det på vår favoritlista.  

​Den som besöker den bayerska huvudstaden München dessa dagar kan undersöka historien med hjälp av Memory loops, ett virtuellt minnesmonument över stadens mörka nazistiska förflutna. Med koppling till ett stort antal konkreta platser i staden, alla markerade på en stadskarta, har konstnären Michaela Melián skapat 300 "tonspår" (på tyska, den som föredrar engelska får nöja sig med 175 st). 

Det är vittnesmål från epoken 1933-1945 som läses upp, mot en musikalisk bakgrund. Tidsvittnen och offer, alla vanliga Münchenbor, som bevittnade stort och smått under dessa år. Det är starkt och suggestivt att lyssna på dem här hemma. Säkert ännu mer givande för den som är på plats i München. 

Det hela har skapats i samarbete med Bayrischer rundfunk. Spåren kan streamas, eller laddas ner som filer. Du finner sajten här. 

Den intresserade kan gärna titta på ett inslag i SVTs Gokväll den 21 april. Programmets reporter Joakim Vogel har bestämt träff med konstnären själv, som berättar om sitt verk. Inslaget finns ca 33 minuter in i sändningen, som ligger kvar 30 dagar. 

En som gillar Indien och dess rika kulturhistoria är rektorn i Kristianstad, Ann-Christin Berglund. Hon skriver här om en plats i Uttar Pradesh, nära gränsen till Nepal.

Det var där han åt sin sista måltid; det var något med en svamp - en giftig svamp. Så hemskt för lärjungen som lagade till måltiden; och inte förstod det där med svampen. Så han dog och blev begravd där i Kushinagar, i nuvarande Uttar Pradesh...

Våren är här! Vi på TT gillar promenader, vilket återkommande läsare säkert har noterat. Men vi gillar också att cykla. Cykeln är det utmärkta medlet att ta in nya vyer och nya platser. Tillräckligt snabbt för man ska kunna täcka in större ytor, och tillräckligt långsamt för att omgivningen inte ska försvinna bort i ett töcken.

​Sen finns en rad andra aspekter på cyklandet: kanske är cykeln helt enkelt den framtida storstadens primära fortskaffningsmedel. Den som vill hylla cykeln kan dessa dagar med fördel bege sig till New York. Snart går det årliga cykel-eventet Five Boro Bike Tour av stapeln. För 39:e gången i ordningen kan den hugade delta i denna jättecykeltur i New York. 40 miles, 5 boroughs, 1 day, 0 cars, är den käcka underrubriken på Bike New Yorks hemsida. (kolla in den trevliga videon!) De 32 000 förväntade deltagarna kommer från inte mindre än 65 länder. Det är 1 maj som gäller, hela rutten är stängd för biltrafik, cyklarna regerar!

Behållningen går till cykelföreningens utbildningsverksamhet. Enligt uppgift lärde man 17 000 barn och vuxna att cykla förra året. Deras mission: to empower more New Yorkers to grab life by the handlebars!

"Resan är som ett spel. Det blir alltid vinster och förluster och mest från ett oväntat håll." 

Johann Wolfgang von Goethe

En djuplodande resenär är Thomas Sewerin från Malmö, som här skriver om en ödesdiger fas av första världskriget och en plats i norra Frankrike. Slaget vid Somme högtidlighålls 1 juli i år,  i samband med hundraårsdagen. 

Det var den sommaren. Jag var arton år, låg på stranden och läste Robert Graves Goodbye to All That. När första världskriget bröt ut anmälde sig den unge studenten Robert Graves genast. Han lämnade England och stationerades i Flandern. Han blev sårad av granatsplitter i ena lungan vid det stora slaget vid Somme i juli 1916, överlevde nätt och jämt, återvände till kriget och blev sedan en av de första som i romanform beskrev helvetet i Flanderns lera. Boken är en slags självbiografi och en stor del av den skildrar erfarenheterna från skyttegravskriget, med stor detaljrikedom och så upplevelsenära att jag då och då hukade bakom sanddynerna i Skanör, där jag satt och läste. 

Nu får vi besked. Telegraph Travel berättar att Berlin är världens roligaste stad. Några av oss har känt till detta faktum länge, men det är naturligtvis fint att få det bekräftat. Bakgrunden är en rankinglista som publiceras av ett antal internationella resesajter, någon av dem baserad i - just det - Berlin! Listan bygger på en rad delfaktorer, på välkänt manér. Det är faktorer som “barer”, “klubbar”, “shopping” m m. Priset på öl (Berlin är billigaste av 25 storstäder) och huruvida det är tillåtet att dricka offentligt, togs också med. Datan är genererad bland annat via enkäter med 2000 personer. Hela listan finner du här.

Berlin vinner inte någon delkategori, förutom billig öl, men ligger högt på alla. London vinner exempelvis kategorierna klubbar och konserter. Paris kniper tredjeplatsen. Av de översta tio på listan är hela åtta storstäder i Europa. Men sammantaget blir alltså Berlin "världens roligaste stad". Skribenten och före detta utrikeskorrespondenten på Telegraph Travel, Adrian Bridge, beskrev nyligen staden som “possibly the coolest place on the planet”.

​Viel spass in Berlin! 

Intensiva rykten gör gällande att Spanien kommer att avskaffa siestan. Det spanska ordet siesta kommer som många vet av latinets "hora sexta" - sjätte timmen - vilket markerar den tid på eftermiddagen efter klockan tolv, då värmen gör det bättre att hålla sig stilla och gärna sova en stund. 

Vid en närmare undersökning handlar det om ett lagförslag som premiärminister Mariano Rajoy presenterade för ett par veckor sedan vid ett internt partimöte, kommenterat exempelvis här i Evening standard. Långt ifrån praktisk verklighet, således. 

Förslaget går ut på att ge Spanien en arbetstidslagstiftning i linje med den som gäller i stora delar av övriga Europa. Det skulle innebära att arbetsdagen är färdig till klockan sex, och inte sträcks ut till klockan åtta, så som nu är fallet. Den långa, vilsamma lunchen med efterföljande tupplur skulle då bli omöjlig. 

Förutom att avskaffandet av denna mänskliga och civiliserade vana väcker en allmän upprördhet, måste nu Spaniens turister se upp, menar resemagasinet Travel + Leisure i en artikel 6 april. Bland annat riskerar man ju att få konkurrera med spanjorerna själva om restaurangborden redan vid halv åtta på kvällen, något man slipper idag. I gengäld kommer dock caféerna vara lediga på eftermiddagarna tröstar T+L. Det sista är säkert inte sagt i denna viktiga fråga.