Vi vet redan det mesta om detta museum, en huvudstadens pärla. Det är en av stadens mest praktfulla byggnader. Samlingarna är hör till det allra mest förnäma riket äger. Det som en aldrig så framgångsrik renovering kan göra med dessa utgångspunkter är trots allt marginellt.
Till detta "marginella" hör således en fantastiskt fin renovering av utställningslokalerna, en mycket trevlig och inbjudande restaurang, en utmärkt serviceavdelning med låsbara skåp och toaletter. Dessutom har ju samlingarna grupperats om och presenteras nu kronologiskt, epok för epok, med alla konstarter företrädda i ett och samma rum. Det är fint, det är stimulerande - inte tu tal om det.
Ingen kommer att bli besviken vid ett besök, det vill vi framhålla. Men samtidigt, om du är en van museibesökare och någorlunda berest beträffande världens kulturstäder, så är nog de kvaliteter som uppvisas på nya Nationalmuseum ungefär vad du väntar dig.
En till: det har skrivits och diskuterats mycket kring de ibland förnumstiga texter som kommenterar de många verken. Vi kan snabbt konstatera att de texter som vill uppfostra oss ordentligt, inte är särskilt många. De som är där, irriterar förvisso en del. Förutom att de i flera fall kan ifrågasättas i sak (exempelvis den om Cederströms Karl XIIs likfärd) så efterlämnar de en lite fadd smak. Undertexten lyder att vi inte riktigt får vara stolta över vårt nationella kulturarv, trots att vi på detta museum möter de mest praktfulla uttrycken för detsamma. Jag tror jag vill skicka några av museipedagogerna på uppfostringsläger!