Den 9 april - ett viktigt datum i våra grannländers historia - invasionsdagen 1940. Vad passar bättre än en utflykt till Köpenhamn denna dag och prata om frihet och demokrati?

Året 1848 drogs Danmark med i den våg av revolutionär förändring som svepte över Europa. Händelserna det året och konsekvenserna de närmaste åren därefter förändrade landet för alltid. 

Häng med på en promenad där vi bekantar oss med människor, händelser och platser med koppling till detta dramatiska år!  Anmäl dig här!

Vill du läsa mer om TTs arrangemang kan du göra det här!

I april 1864 utkämpades en avgörande batalj vid Dybbøls skansar i södra Danmark, i det som kallats det andra slesvigska kriget. Kriget, som slutade på hösten samma år, det sista som utkämpats på dansk jord, var ett förkrossande danskt nederlag.

Platsen är oerhört vacker, för en besökare idag. Som en höglänt jylländsk utlöpare sträcker sig en landtunga mot öster, avgränsad av havet i söder och ett smalt sund i öster. På andra sidan sundet ligger en av de många danska öarna – Als.

Uppe på åsryggen, i en nordsydlig linje, byggde de danska försvararna en befästningslinje vars tyngdpunkt var en serie skansar – jordvallar som förstärkts med palisader. Hit hade danska armén dragit sig efter krigets inledande strider i februari och mars. Motståndarna, huvudsakligen Preussen och Österrike, var numerärt mycket överlägsna. Det danskarna kunde hoppas på var någon form av stormaktsingripande, förutsatt att de kunde stå emot åtminstone en tid. 

De danska soldaterna som genomled de avgörande timmarna av bataljen hade under ett två veckor långt förberedande bombardemang fått uppleva det moderna krigets förfärande konsekvenser. De preussiska motståndarna var utrustade med betydligt modernare beväpning, det här var en tid då den militära tekniken utvecklades snabbt. Om den avgörande stunden, den 18 april, ska beskrivas som ett inferno, så kan de veckor som föregick anfallet lätt beskrivas som helvetets förgård. Preussarnas kanoner hade räfflade eldrör, vilket gav dem längre räckvidd och större träffsäkerhet. Under den långa inledande belägringen, kunde de danska artilleristerna inte skjuta tillbaka på motståndarna. Det som gällde var: bit ihop, huka dig och blunda.

Preussarnas fotsoldater var utrustade med moderna bakladdare, till skillnad från de danska som fortfarande använde mynningsladdare. Det innebär en mycket högre eldhastighet och möjligheten att ligga ner i skydd och samtidigt ladda. Danskarna tvingades stå upp på led och ladda, under full beskjutning från fienden. Skillnaderna i förlustsiffror är förutsägbara.

Klockan 10 om förmiddagen, den 18 april, gick preussarna till anfall. Anfallet föregicks av en sex timmar lång artilleribeskjutning. Det landade i runda svängar 8000 granater över de danska skansarna dessa timmar.

Anfallet var framgångsrikt, allt var över på en halvtimme. Den 8e danska brigaden som hållits i reserv bortom kanonernas räckvidd gjorde ett tappert men fåfängt motanfall i avsikt att återta befästningarna. Anfallet bröts sönder av intensiv preussisk eldgivning. Möjligen gjorde anfallet att övriga danska förband fick andrum att dra sig tillbaka.

Resterna av den danska armén gav sig mer eller mindre organiserat iväg österut, över broarna till Sønderborg på Als, vilka sedan förstördes. De preussiska trupperna gjorde vissa försök att tränga vidare mot Sønderborg, men gjorde så småningom halt uppe vid skanslinjen, slutkörda som de var efter den intensiva striden. Kvar på slagfältet låg upp emot 1000 döda danskar. Flera hundra till skulle komma att dö de närmaste dagarna av sina skador. Över 3000 danskar togs tillfånga, många av dem sårade. 

Kort efter kraftmätningen vid Dybböl ingicks ett vapenstillestånd med internationellt ledda förhandlingar i London. Dessa ledde inte till någon fred, utan i juni återupptogs striderna. Dessa gick omedelbart mycket illa för danskarna, som tvingades sluta fred på dåliga villkor i oktober 1864. Därmed skiljdes de båda hertigdömena Schleswig och Holstein (danska Slesvig/Holsten) från Danmark, efter århundraden av samlevnad under den danska kronan. Efter första världskriget återgick norra Slesvig, som i hög grad var danskspråkigt, till Danmark efter en folkomröstning 1920.

Den som vill fördjupa sig i ämnet kan lämpligen läsa de böcker som anges nedan, eller varför inte titta på den utmärkta danska TV-serien 1864, en stor och påkostad produktion från 2014. Officiell trailer här. (Obs! starka stridsscener). På platsen finns mer info, exempelvis Historiecentret vid Dybbøl Mølle, samt på Sønderborg slot på andra sidan sundet i öster. Här finns platsen. 

Källor:
Buk- Swienty, Tom, Slagtebænk Dybbøl (Gyldendal, 2008)
 Buk- Swienty, Tom, Dommedag Als (Gyldendal, 2010)
Glenthøj, Rasmus, 1864 - Sønner av de slagne (Gads förlag, 2014)

Föregående blogginlägg fångade undertecknad i en situation av förvåning, när jag under en promenad i Østre Anlæg i Köpenhamn upptäckte en byst av den ukrainska nationaldiktaren Taras Shevchenko. Hjälpsamma bloggläsare kom till undsättning!

Nu vet jag att platsen valts utifrån att den unga, självständiga staten Ukraina åren 1919-22 hade ett diplomatiskt representationskontor i kvarteret intill, närmare bestämt på Uppsalagade 24. En minnesplatta sitter på fasaden. Mer om detta kan läsas i KøbenhavnLiv här och allmänna uppgifter kring bysten kan du ta del av här - Monumenter i København. Stort tack Ulf och Irene för era ansträngningar i att hitta detta material!

Vill du se på kartan var vi är någonstans - kolla här!
​
Självfallet var detta ett mysterium enbart för mig, medan allt naturligtvis är fullständigt självklart för de ukrainare i Köpenhamn som ligger bakom bystens uppförande, samt deras danska vänner. 

Slava Ukraini!

Hur länge har bysten stått här, tänker jag. Och varför? Förundran och frågor är det första som dyker upp hos mig när jag plötsligt under ett av mina många strövtåg i den danska huvudstaden stöter på en avbildning av "Ukrainas nationaldigter - Taras Chevchenko (1814-1861)". 

Hans status och levande betydelse framgår av de många blommor och anslag om "stand with Ukraina" som placerats på marken omkring bysten. Överraskande och rörande...

Uppslagsverket talar om hans stora betydelse för det moderna ukrainska språket och litteraturen. Han var också verksam folklorist, etnograf, målare och illustratör. Efter att ha retat upp de kejserliga ryska myndigheterna drabbades han av hårda fängelse- och exilstraff. Han avled i Petersburg, men begravdes slutgiltigt hemma i Ukraina. Men varför står hans byst här? Svaren uteblir, men några konkreta uppgifter går att snappa upp: bysten är från 2010 och konstnären heter Sergej Boguslavskij. Platsen: Østre Anlæg, mitt emot Hjalmar Brantings plads. 

Bättre informerade läsare får gärna höra av sig med mer uppgifter om denna byst och bakgrunden till dess placering. 

Solen skiner, himlen är blå! Visst är det underbart med ännu en vår? Denna gång är den förmodligen mer efterlängtad än på mycket länge. TT vill ut och ser mycket fram emot att möta just dig under en kulturhistorisk vandring, närmast i Köpenhamn, som här:

Välj dig själv - om Kierkegaards etiska budskap - 19 mars
Dansk guldålder - 26 mars
Resor, sjöfart, idéutbyte - omkring Köpenhamns hamn (med Tyke och Lars) - 14 maj

En promenad i Malmö är också planerad, som här:

Arbetets mening - 15 maj

Sen blir det säkert mer, håll koll på uppdateringarna! Info om respektive promenad och om anmälan hittar du här: Arrangemang

Obs! Begränsat deltagarantal, först till kvarn! 

Jacob Jonas Björnståhl - den svenske 1700-talsresenären - åtnjuter vederbörlig uppmärksamhet i dagarna. I en Under strecket-artikel i SvD (220301) skriver Carl Rudbeck om den nya boken Björnståhls resa. Europa och Konstantinopel 1767 - 1779, Killander-Cariboni/Raudvere/Sabatakakis/Stenström (Makadam förlag).

Här på TT har ju Björnståhl fått framträda flera gånger, kolla här:

Björnståhl på resande fot #1
Björnståhl på resande fot #2
Björnståhl på resande fot #3
Björnståhl på resande fot #4
Björnståhl på resande fot #5
​
Vi är förstås mycket glada att fler uppmärksammar honom, eftersom hans reseskildringar är en sådan guldgruva. Rudbeck återger den allmänna bakgrunden, hur Björnståhl som fattig och oavlönad docent blir ciceron och lärare åt två svenska adelsynglingar på deras Grand Tour genom Europa. Detta följer ett vanligt mönster. Det ovanliga är förstås Björnståhls skildring av resan i form av brev, vilka fortlöpande publicerades i Stockholm av Carl Christoffer Gjörwell. Efter Björnståhls död utgav Gjörwell texterna i en serie böcker, sammantaget ca 2000 sidor. 

Boken är en vetenskaplig kommentar av forskare från universiteten i Lund och Köpenhamn och behandlar biografiska, historiska, berättartekniska och psykologiska perspektiv. Rudbeck är väl i stort sett nöjd, om än inte imponerad av allt, som forskarna behandlar. Det bästa är trots allt Björnståhls egen text, konstaterar han.

Boken hamnar under alla omständigheter på TTs inklöpslista. Och, vi fortsätter förstås att följa Björnståhl här på denna blogg. Håll utkik!