Hur har flyget hämtat sig under 2021 efter föra årets stora ras? Jo, den katastrofala situationen 2020 tycks ganska snabbt vända tillbaka till en mer normal nivå. Dock är branschföreträdare säkra på att vi inte kommer tillbaka till 2019 års nivåer än på flera år.

I en artikel i Svenska Dagbladet den 9/5, återger Åsa Johansson Transportstyrelsens bedömning av läget. Grafik och siffror talar sitt tydliga språk. Flygvolymerna gick ner till en tredjedel av tidigare nivåer, mycket snabbt under våren 2020. Gradvis har därefter volymerna ökat. I dagsläget är vi tillbaka på två tredjedelar, eller mer, av 2019 års volymer i ett globalt perspektiv. 

Ett av artikelns mått är antalet flygresor globalt den 15e april år 2019, 2020 och 2021. Utvecklingen går från 16 857 flygplan i luften 15/4 2019, till 5 421 ett år senare, för att i år ligga på 14 004.

En viktig orsak till återhämtningen är fraktflygets snabbt växande betydelse under pandemin. Det har ökat med nio procent i Europa och globalt, under det år som gått. Nu i vår har också vissa hemmamarknader hämtat sig snabbt., med USA som bästa exempel. Där var inte heller nedgången lika kraftig som i Europa. Dessutom börjar det nu bli nödvändigt att säkra kompetens och teknisk prestanda hos maskinerna, så att förutsättningarna finns på plats när väl passagerarvolymerna höjs. Det flygs alltså för närvarande en hel del med tomma eller halvtomma flygplan, kan man gissa. 

Vilka förändringar blir bestående? Transportstyrelsens representant pekar på en vid det här laget välkänd hypotes: antalet dagsresor kommer att gå ner. Anledningen är förstås kombinationen av digitalisering och klimatöverväganden. 

En total återhämtning av den svenska luftfarten väntar man först 2027.

Gårdagens vandring i Lund, med temat Tegnér och diagnosens betydelse, avslutades här vid Gamla observatoriet. Från att ha startat lite kylslaget vände vädret ordentligt under dagen och vi slutade med sommarvärme! 

Stort tack för engagerat deltagande ni som var med!

Nästa gång är vi tillbaka i Malmö (23/5) och pratar då om det värdefulla i livet, med inspiration från Svend Brinkmanns bok Tag ställning - för ett meningsfullt liv. Då hoppas jag vi ses!

För anmälan se här!

I varje stad som har förändrats över tid går det att finna platser som särskilt väl hjälper oss att studera och förstå dessa förändringar, genom att helt enkelt begrunda de fysiska spåren av dem. En av dessa platser i Malmö, som är värd ett stopp och en reflektionsstund, är Bastion Älvsborg – en liten grön plätt inklämd mellan kanalen och Norra Vallgatan, ett litet stycke från Malmös centralstation.
 
Från denna plats går det att med ögat fokusera på topografisk, stadsplanemässig och arkitektonisk utveckling från medeltiden fram till idag. Om vi ställer oss på denna plats, med blicken riktad utåt hamnen, kan vi beskåda komponenter som vittnar om den dramatiska utveckling som staden genomgått. 
 
Vi står bokstavligt talat på stranden, eller ett stycke ut i vattnet – i det medeltida Malmö. Allt framför oss är utfyllnad. Det gamla, ursprungliga Malmö ligger bakom oss. Malmö var från början och många hundra år framåt en liten, smal stad, som sträckte ut sig utmed vattenlinjen. Gatan parallellt med Norra vallgatan bakom oss, är stadens gamla huvudgata. 
 
Det medeltida Malmö var inte särskilt väl befäst. Platsen där vi står är resultatet av en massiv satsning på militära fortifikationer. 1500- och 1600-talens militärtekniska förändringar gjorde gamla stadsmurar obsoleta. Med nya tidens kanoner var det enkelt att skjuta sönder dem. De ersattes konsekvent i hela Europa med ett system av jordvallar och vattengravar – ett fortifikationssystem som gick under namnet Trace Italienne, vilket vittnar om dess ursprung. Spåren av dessa är synliga framför allt i Slottsparken och runt Malmöhus, men vi står också direkt ovanpå en av dess komponenter – bastion Älvsborg. 
 
Vi befinner oss samtidig vid Malmös ursprungliga hamn. Alldeles till höger om oss fanns under århundraden den långa brygga som var hamnens föregångare. Under denna långa tid lossade handelsmännen sin last en bra bit ut i vattnet. Lasten pråmades sedan in till vattenbrynet.  Allt detta ändrades när staden fick en riktig hamn, med pir och  lossningskajer och segelbara djuprännor – i slutet av 1700-talet. Vi förknippar denna förändring med Frans Suell, som står staty ett stycke österut, med blicken stadigt riktad mot sin stolta anläggning. Bygget tog tid. Först nån gång efter 1820 kan man tala om en ordentlig hamn i Malmö. 
 
I och med denna förändring tillkom en viktig förutsättning för Malmös fortsatta expansion under 1800-talet. En annan sådan förutsättning, av samma dignitet, ser vi om vi riktar blicken åt nordost. Där ligger Malmö centralstation, som började uppföras när stambanan mellan Malmö och Lund togs i bruk 1856. Redan vid denna tid hade alltså staden börjat skapa ny mark på det som tidigare varit sjöbotten. Resten av den utfyllnad vi ser rakt framför oss tillkom i snabb takt vid mitten av 1800-talet. 
 
Alldeles bakom oss finns en skulptur som påminner om platsens ekonomiska betydelse under långa tider. Det är Clarence Blums fina Sillagumma från 1949. Här uppstod med tiden en lämplig plats för lossning och försäljning av sill, en stapelvara för den växande industriarbetarbefolkningen i Malmö. Det finns ytterligare en sillagumma, som den minnesgode vet. Mitt i arbetarkvarteren på Möllan, vid Södra fisktorget. Från denna lossningsplats där vi står, vandrade gummorna söderut in mot stan med sin tunga last. Förhoppningsvis var rullebören tom när det var dags att vandra tillbaka.
 
Det ståtliga huset mitt över kanalen är Harald Boklunds hamnkontor från 1910. Det höga tornet hade faktiskt en praktisk funktion när det begav sig. Därifrån övervakades hamntrafiken helt enkelt. För några år sedan flyttade FN-skolan World maritime university in i byggnaden, som då genomgick en rejäl renovering. I samband med det tillkom också tillbyggnaden i väster, ritad av Kim Utzon från Danmark. Utzon pappa Jørn ligger  bakom operahuset i Sidney. Kan man inte se ett stilhistoriskt arv här, liksom? Någon har pratat om "arkitektonisk våldtäkt" när man betraktar tillbyggnaden och det gamla kontoret, men det är väl något ogint kan man tycka...
​
En bit bort på den öppna platsen till höger om hamnkontoret ligger hamnmästarens bostad, en byggnad från 1830-talet och alltså den kanske äldsta byggnaden inom synhåll. Den flyttades spektakulärt på luftkuddar under bygget av citytunneln och det underjordiska garaget här. Börshuset – tidigare packhus och tullkammare - ytterligare till höger, är yngre och härrör från 1870-talet. Det är en tidstypisk klassicerande byggnad med mycken yttre prål men med ett i stort sett modernt inre.  

Blickar vi istället snett åt vänster finner vi stadens stolthet – Malmö live. Det är en spektakulär kombination av hotell, kongresscenter och konserthus. Nu i corona-tider sorgligt övergiven av de glada människomassor som normalt brukar samlas där. 

Mellan Malmö live och hamnkontoret ser vi en samling låga tegelbyggnader. Det är Svenska kyrkans lokaler, inklusive vackert kapell som tidigare  primärt riktade sin verksamhet till sjöfolk. Den moderna delen av klustret ritades av Klas Anselm på 60-talet, men den högra tegellängan är en 1800-talsbyggnad med funktion först som hamnväktarboställe och senare en tid som fiskhall. En skön förening av gammalt och nytt också här alltså. 

Det sistnämnda får stå som sammanfattning för upplevelsen av hela denna plats. Det är en framgångssaga som vi bevittnar här, Malmös revansch efter år av industriell nedgång. Här reser sig staden på nytt i och genom dessa fina stadsbyggnadsprojekt. Bland det svåraste i konsten att bygga städer är balansen mellan gammalt och nytt. Här vid Bastion Älvsborg kan vi beskåda ett mycket lyckat exempel! Här möter vi en stimulerande och medryckande berättelse om ett Malmö som vilar på stolta fundament men har blicken riktad mot framtiden. 

Här intas välsmakande kaffe under en promenad i Malmö, idag 2 maj. Vädergudarna var med oss denna gång också! Tack till er som deltog, på vandringen med temat Arbetets mening.

Några historiska bilder från passerade nyckelplatser i staden får komma med. Malmö bjöd på sin allra bästa sida idag, och öppnade sig för våra ögon genom sin inspirerande arkitektur, välbevarade historiska miljöer samt vacker konst i det offentliga rummet. 

Nu närmast väntar en promenad i Lund - Gå Lund 9 maj - med ett aktuellt tema om diagnoser, kultursjukdomar och identitet, med viss draghjälp av gamle biskop Tegnér. Den senare är verkligen förtjänt av lite mer uppmärksamhet, också utanför rättssalen - för att knyta an till nyligen timade händelser! Hans retoriskt högstämda poesi håller och engagerar, något vi ska verifiera tillsammans under vandringen i Lund. 

Den 23 maj blir det återigen Malmö, med temat Om det värdefulla i livet, där författaren och psykologen Svend Brinkmann står för inspirationen. Vi är bra på att mäta, eller vi jobbar i alla fall gärna med att utveckla mätandet - i vår tid. Men hur bra är vi egentligen på att leva? Det är sämre beställt med den saken, hävdar Brinkmann och vi är många som är benägna att hålla med. 

Ser fram emot att träffa er alla engagerade människor på dessa och kommande promenader! För anmälan, se här!