Är det dags för semester snart? Så är det här hos oss, vilket betyder att uppdateringarna på TT kommer att ske lite glesare än normalt under några veckor. TT har inte ambitionen att fungera som en vanlig sajt för resetips, sådant finns redan i överflöd på nätet och i bokform. Vi vill ändå samla några länkar som har med våra vanligaste resmål att göra inför den stundande, eller nyss påbörjade semesterperioden. Idag gäller det Danmark, företrädesvis Köpenhamn. 

Så till alla er som planerar för semester i Danmark...

Läs exempelvis om en av Köpenhamns mer anslående kyrkor här.
Vor Frelsers kirke i Köpenhamn 

Eller gör en utflykt till ett av norra Själlands vackra slott och läs om det här:
Nordmansdalen i Fredensborg

​Är det mat och dryck som intresserar dig så kan du kanske snappa upp ett och annat här:
Var hittar du en schysst bar?
Lockande matställen

Eller så nöjer du dig med allmän kuriosa kring den danska huvudstaden här:
Roa sig flott i Köpenhamn
En klassisk bildningsresa
​Liv o Horace i Europa
Mary Wollstonecraft reser i Norden         

Vi önskar alla våra läsare en riktigt härlig sommarsemester!

​"Resor gör dig ödmjuk. Du upptäcker vilken liten plats i världen som du själv bebor."

Gustave Flaubert

Alla har känt känslan, men långt ifrån alla har begripit den eller kan förklara den. Det senare är möjligen en förfelad önskan. Det handlar om det sublima. Ordet kommer av det latinska frasen "sublimis" vilket betyder "exalterad" eller "upphöjd". Det har kommit att användas för den känsla av bävan och förundran som människor kan uppleva i kontakten med naturen, särskilt upplevelser där man känner sig liten eller som en del av ett större sammanhang. Den känslan kan alltså kallas sublim. Begreppet går tillbaka till de gamla grekerna (förstås) men finns också tidigt i den hebreiska traditionen. Det har utforskats utförligt av stora filosofer som Immanuel Kant och Edmund Burke.

Det är alltid roligt att ta del av skildringar av hemlandet eller hemstaden i internationell press eller litteratur. Perspektivet blir nytt och spännande, helt enkelt. Det brittiska resemagasiet och sajten Condé Nast Traveler hyllade exempelvis Malmö i lyriska ordalag för en tid sen, vilket vi skrev om här. 

Nu har man plockat upp en artikel från mars 2015 och presenterar en del av Stockholm i SoFO: Stockholm´s neighbourhood on the up. Artikelförfattaren Emily Mathieson går igenom en rad trevliga inrättningar i Södermalms sydöstra hörn, på senare tid alltså känt som SoFo. Det blir den vanliga anrättningen av trivsamma hotell, udda butiker och kaféer och restauranger med atmosfär.

Vi på TT tittar vid nästa besök gärna in på Louie Louie, rockabilly-kaféet som också säljer vinyl. För mat lockas vi definitivt av Meatballs for the people. Jo, det heter så, det mesta i denna del av Sverige har engelska namn. Det gäller försås även centralpunkten Urban deli vid Nytorget, också det en trevlig inrättning, vilket vi har helt egna belägg för. 

Artikeln tar sig tid och utrymme att än en gång hylla den svenska fika-traditionen. En klassisk svensk fika kan exempelvis intas på Il Caffé - amid bespectacled hipsters. Ett annat fenomen som hyllas är the liberation of Scandinavian cyckling without lycra or helmets! 
 
Skildringen av denna del av Stockholm tydliggör en numera välbekant globaliserad storstadsstil som många människor uppsöker och gillar, var de än kommer. Vintage och shabby-chic och industriella miljöer som återanvänds för andra ändamål, är bärande element i denna kultur. Många städer tycks ibland tävla om att vara först, störst och bäst på stilen. Det pretentiösa lurar runt hörnet. De svenska varianterna är inte dåliga men vi lider förstås som alltid av vacklande självförtroende när jämförelseobjekten förs på tal – Brooklyn, Berlin, Leipzig etc. Det är kanske därför det mesta måste ha utländska namn. 

Det hindrar inte att SoFo och dess trevliga inrättningar, gator och parker förtjänar ett besök vid nästa utflykt till kungliga huvudstaden. 
 

​Torget tävlar rimligen i kategorin "världens vackraste torg", och kvalar in väl. Ett annat torg som kommer högt upp på den listan har vi skrivit om tidigare. Kolla här! Plaza Mayor är ett bultande hjärta mitt i Madrid, både för ortsbor och för tillfälliga besökare. Backarna eller trapporna upp till torget liksom suger in strömmen av människor som är i omlopp i Madrids gamla kvarter. Man dras med och plötsligt, efter inträdet i en mörk passage, står man där på det öppna torget...

Den gångna veckan avslöjades "The world´s 50 best restaurants" vid en ceremoni i New York. I drygt tio år har den brittiska tidningen Restaurants tagit fram denna lista, som väckt alltmer uppmärksamhet bland engagerade matmänniskor. Länge toppades listan av Noma i Köpenhamn. Den här gången fick Noma se sig nedputtad till en ödmjukande femteplats. Noma-folket lär inte vara alltför ledsna för det.

I topp i år hamnar Osteria Francescana i Modena, och vinägerälskande italienresenärer får alltså ytterligare en anledning att ta sig dit. Spanska krogar finns i mängd på listan, exempelvis på plats nummer två (El Celler de Can Roca i Girona), sju (Mugaritz i San Sebastian) och tio (Asador Etxebarri i Atxondo). I San Sebastian ligger också Arzak, på plats nummer 21. Staden bekräftar alltså sin ställning som internationell matstad. Tredjeplatsen erövras av Eleven Madison Park i New York. 

Till överraskningarna hör det faktum att tre av världens bästa restauranger finns i Lima, i Peru.  Lite närmare från vår horisont  ligger dock matstaden Köpenhamn, med ytterligare två restauranger på listan: Geranium och Relae. Svenska representanter på listan? Ja, Fäviken i Järpen på plats nummer 41.

Källor: se ex här.

Besökaren av det nyrenoverade Akropolismuséet i Athen, som invigdes 2009,  upptäcker snabbt de luckor som existerar i den berömda Parthenon-frisen. De delar som saknas fraktades bort för 200 år sedan och kan sedan dess istället beskådas på British museum i London. Allt sedan den grekiska självständigheten på 1830-talet har frågan om de så kallade "Elgin-marbles" förgiftat relationerna mellan England och Grekland på det kulturella området.

Britterna hävdar att föremålen tillhör "världen" och att någon "återlämnandets" princip inte är aktuell. David Cameron uttalade sig så sent som för tre år sedan i frågan ("no returnism"). Grekerna å sin sida vill dra frågan till internationell domstol där de hoppas att utslaget ska bli att bortförandet helt enkelt var olagligt och att föremålen därför ska tillbaka till ursprungsorten.

Nu är detta inte det enda exemplet på ett fenomen som plågat mänskligheten länge, kanske bara ett av de mer uppmärksammade. Den som besöker Berlins många storslagna muséer kan snabbt göra iakttagelser på samma tema. Tittar man exempelvis in på det magnifikt nyrenoverade Neues museum får man förutom att ta del av de fantastiska samlingarna, också möta en sällsam historia om guldskatter, krig och erövring. En stor del av kulturskatterna i Berlin magasinerades och vaktades noga under andra världskrigets förfärande bombningar. De sista dagarnas kaos i Berlin, i april 1945, gjorde dock att vissa skatter försvann eller förstördes.

En episod är väldokumenterad: tre stora kistorna med guldföremål från Neues Museum förvararades i Flak-tornet vid Zoo, den absolut säkraste platsen i staden. Den 5 maj 1945 - ett par dagar efter att striderna i Berlin avslutats - tvingades kommendanten för tornet att lämna över de tre kistorna till den ryska militären. Kistorna fraktades omedelbart till Sovjetunionen. Vissa av föremålen har sedermera visats upp på ryska muséer. 

Tyska myndigheter har upprepade gånger försökt få klarhet i vad som hänt föremålen och hävdar med stöd i internationell lag att de är stulna och ska lämnas tillbaka. Ryssarna har konsekvent viftat bort frågan, delvis med likartad argumentation som den britterna använder. Fortsättning lär följa. 

Bråket om Parthenon-frisen skildras av Ove Bring i en läsvärd artikel i Svenska dagbladet 160610. Bring har dessutom skrivit en bok på temat - Parthenonsyndromet - kampen om kulturskatterna (Atlantis).

​Den som första gången beskådar den nazistiska semesteranläggningen Prora, på kusten mellan Sassnitz och Binz, på Rügen, blir ofta både förskräckt och fascinerad. Den jättelika anläggningen bestående bland annat av en 4,5 km lång sammanhängande byggnad utmed stranden, skulle hysa 20 000 semesterfirare. På en gång! Det var organisationen Kraft durch freude (Styrka genom glädje) under ledning av Robert Ley, som var ansvarig för anläggandet av den monstruösa skapelsen. 

De nazistiska planerna realiserades aldrig fullt ut eftersom kriget sög upp alla tillgängliga resurser. Men stora delar färdigställdes istället under DDR-regimen och användes som militärförläggning och vilohem för officerare. 

Dagens besökare kan lika fascinerat se hur stora delar av anläggningen nu renoverats till  lyxiga semesterlägenheter. En del är dessutom vandrarhem (Jugendherberge Prora) och en del har blivit hotell. Byggandet och renoverandet fortsätter och gradvis blir detta groteska bygge till en fullt fungerande och attraktiv bostadsort. Det senare förutsätter sannolikt en utvecklad förmåga att glömma historien.

Samtidigt finns det gamla museet kvar (KulturKunststatt Prora), där man samlat stort och smått och lite till med anknytning till platsen. På senare år har ytterligare ett stramare dokumentationscentrum tillkommit och längst upp i den norra delen, närmast Mukran, är byggnaderna enbart raserade betongskelett, som sannolikt aldrig kommer att tas i bruk.