De senaste dagarna har förslaget om en miljöskatt på flyget diskuterats flitigt. Är det nu äntligen dags för flygresandet i Sverige att lämna sitt bidrag i kampen mot skadlig mänsklig miljöpåverkan?
Utredarna lämnar i dagarna över ett tvåhundrasidigt betänkande med en rad förslag på området. Nu väntar remissrunda. Färdig lag kan vi ha i januari 2018. Det är flyg som lyfter från svenska flygplatser det rör sig om förstås. Det talas i utredningen om flera olika nivåer på skatteuttag. Det är tre avståndskategorier man laborerat med, vilket landat i tre avgiftsnivåer: 80, 280 och 430 kronor. Familjeresan till Thaliand skulle bli 1600-1700 kronor dyrare - om den sker från svensk mark.
Enligt redovisade opinionsundersökningar är en majoritet - ca 70 procent - av svenskarna positiva till en skatt. Politiker i Norrland, representanter för flygindustrin och nu senast företrädare för Sveriges regionala flygplatser, är kritiska. Föga förvånande.
Andra kritiker är inne på att flygandet flyttar utanför gränserna. För skåningarna sker redan det mesta flyget från dansk mark, inte från svensk. Behovet av internationella överenskommelser är uppenbart, om vi verkligen ska komma någonstans. Glesbygden vill utredningen kompensera genom statliga subventioner till regionala flygplatser och genom upphandlingsförfaranden.
Utredningen räknar nu med fem procents minskning av efterfrågan på inrikes flygresor och två procents minskning av utrikes. Inte mycket kanske, men lite. Det låter mer när mar räknar om det till antal flygresenärer: ca en halv miljon per år.
Till de konstruktriva protesterna hör flygindustrins påpekande att ett alternativ är satsningar på nya, renare bränslen. Sådana finns, men de är dyra. Det framgår inte riktigt av dagspressens artiklar vad skillnaden skulle bli. Dyrare bränsle tycks peka mot dyrare biljetter. Kanske menar flygindustrin helt enkelt att staten ska subventionera det dyra, miljövänliga bränslet skattevägen? Ett uttalande av Ulf Wallin, VD för Swedavia pekar åt det hållet:
"Ja, men vad erbjuder man i stället? Infrastrukturen i Sverige bygger på flyget." (SvD 161123) Som om det handlar om att flygindustrin kompenserar för statliga misslyckanden på andra infrastrukturområden. Långsökt, om du frågar undertecknad. Alltid nån annan som ska göra uppoffringen, kan man också tolka herr Wallin.
Vad ska man säga? På något sätt måste ju skatten märkas - i form av minskning av miljöskadliga flygresor - det är ju själva poängen. Låt oss än en gång medge det - vi är bortskämda, vi är bekvämna, vi har vant oss vid en högkonsumerande livsstil. Vi vant oss vid att för en billig peng förflytta oss över enorma avstånd. När lågprisflyget först dök upp i våra liv - vi som varit med ett tag - trodde ju ingen att detta skulle vara för evigt. Det visade sig i alla fall vara så länge att vi hann bli bekväma, vi hann vänja oss.
Vi har alltså vant oss vid orimligt billiga flygresor. Ska vi - för miljöns skull - försöka vänja oss av med detta nu? Ja, kanske. Och som sociala varelser måste vi gå fram tillsammans. Säg inte till undertecknad, att jag ska gå före och sluta resa med flyg alldeles på egen hand. Så fungerar det inte.
Britterna har haft en flygskatt i 20 år. I många andra europeiska länder finns skatten, vi har ingen anledning att slå oss för bröstet. Vetenskapliga studier av dessa försök att påverka flygets negativa miljöpåverkan visar på högst marginella effekter, vilket tycks ge kritikerna vatten på sin kvarn. Men kanske finns det en annan viktig poäng här, bortom kortsiktiga effekter: en aldrig så blygsam skatt etablerar i alla fall en metod att ta ut avgifter på en miljöskadlig verksamhet.
Sen kan vi alltid hoppas på progressiva poliltiker som går fram i parallella spår: statligt stöd för användning av mindre skadligt bränsle, infrastrukturella alternativ som är värda namnet. Sammanfattningsvis, såsom många gånger förr här på TT: vi väntar intensivt på att tågen ska börja gå i tid!
Utredarna lämnar i dagarna över ett tvåhundrasidigt betänkande med en rad förslag på området. Nu väntar remissrunda. Färdig lag kan vi ha i januari 2018. Det är flyg som lyfter från svenska flygplatser det rör sig om förstås. Det talas i utredningen om flera olika nivåer på skatteuttag. Det är tre avståndskategorier man laborerat med, vilket landat i tre avgiftsnivåer: 80, 280 och 430 kronor. Familjeresan till Thaliand skulle bli 1600-1700 kronor dyrare - om den sker från svensk mark.
Enligt redovisade opinionsundersökningar är en majoritet - ca 70 procent - av svenskarna positiva till en skatt. Politiker i Norrland, representanter för flygindustrin och nu senast företrädare för Sveriges regionala flygplatser, är kritiska. Föga förvånande.
Andra kritiker är inne på att flygandet flyttar utanför gränserna. För skåningarna sker redan det mesta flyget från dansk mark, inte från svensk. Behovet av internationella överenskommelser är uppenbart, om vi verkligen ska komma någonstans. Glesbygden vill utredningen kompensera genom statliga subventioner till regionala flygplatser och genom upphandlingsförfaranden.
Utredningen räknar nu med fem procents minskning av efterfrågan på inrikes flygresor och två procents minskning av utrikes. Inte mycket kanske, men lite. Det låter mer när mar räknar om det till antal flygresenärer: ca en halv miljon per år.
Till de konstruktriva protesterna hör flygindustrins påpekande att ett alternativ är satsningar på nya, renare bränslen. Sådana finns, men de är dyra. Det framgår inte riktigt av dagspressens artiklar vad skillnaden skulle bli. Dyrare bränsle tycks peka mot dyrare biljetter. Kanske menar flygindustrin helt enkelt att staten ska subventionera det dyra, miljövänliga bränslet skattevägen? Ett uttalande av Ulf Wallin, VD för Swedavia pekar åt det hållet:
"Ja, men vad erbjuder man i stället? Infrastrukturen i Sverige bygger på flyget." (SvD 161123) Som om det handlar om att flygindustrin kompenserar för statliga misslyckanden på andra infrastrukturområden. Långsökt, om du frågar undertecknad. Alltid nån annan som ska göra uppoffringen, kan man också tolka herr Wallin.
Vad ska man säga? På något sätt måste ju skatten märkas - i form av minskning av miljöskadliga flygresor - det är ju själva poängen. Låt oss än en gång medge det - vi är bortskämda, vi är bekvämna, vi har vant oss vid en högkonsumerande livsstil. Vi vant oss vid att för en billig peng förflytta oss över enorma avstånd. När lågprisflyget först dök upp i våra liv - vi som varit med ett tag - trodde ju ingen att detta skulle vara för evigt. Det visade sig i alla fall vara så länge att vi hann bli bekväma, vi hann vänja oss.
Vi har alltså vant oss vid orimligt billiga flygresor. Ska vi - för miljöns skull - försöka vänja oss av med detta nu? Ja, kanske. Och som sociala varelser måste vi gå fram tillsammans. Säg inte till undertecknad, att jag ska gå före och sluta resa med flyg alldeles på egen hand. Så fungerar det inte.
Britterna har haft en flygskatt i 20 år. I många andra europeiska länder finns skatten, vi har ingen anledning att slå oss för bröstet. Vetenskapliga studier av dessa försök att påverka flygets negativa miljöpåverkan visar på högst marginella effekter, vilket tycks ge kritikerna vatten på sin kvarn. Men kanske finns det en annan viktig poäng här, bortom kortsiktiga effekter: en aldrig så blygsam skatt etablerar i alla fall en metod att ta ut avgifter på en miljöskadlig verksamhet.
Sen kan vi alltid hoppas på progressiva poliltiker som går fram i parallella spår: statligt stöd för användning av mindre skadligt bränsle, infrastrukturella alternativ som är värda namnet. Sammanfattningsvis, såsom många gånger förr här på TT: vi väntar intensivt på att tågen ska börja gå i tid!
RSS-flöde