I varje stad som har förändrats över tid går det att finna platser som särskilt väl hjälper oss att studera och förstå dessa förändringar, genom att helt enkelt begrunda de fysiska spåren av dem. En av dessa platser i Malmö, som är värd ett stopp och en reflektionsstund, är Bastion Älvsborg – en liten grön plätt inklämd mellan kanalen och Norra Vallgatan, ett litet stycke från Malmös centralstation.
Från denna plats går det att med ögat fokusera på topografisk, stadsplanemässig och arkitektonisk utveckling från medeltiden fram till idag. Om vi ställer oss på denna plats, med blicken riktad utåt hamnen, kan vi beskåda komponenter som vittnar om den dramatiska utveckling som staden genomgått.
Vi står bokstavligt talat på stranden, eller ett stycke ut i vattnet – i det medeltida Malmö. Allt framför oss är utfyllnad. Det gamla, ursprungliga Malmö ligger bakom oss. Malmö var från början och många hundra år framåt en liten, smal stad, som sträckte ut sig utmed vattenlinjen. Gatan parallellt med Norra vallgatan bakom oss, är stadens gamla huvudgata.
Det medeltida Malmö var inte särskilt väl befäst. Platsen där vi står är resultatet av en massiv satsning på militära fortifikationer. 1500- och 1600-talens militärtekniska förändringar gjorde gamla stadsmurar obsoleta. Med nya tidens kanoner var det enkelt att skjuta sönder dem. De ersattes konsekvent i hela Europa med ett system av jordvallar och vattengravar – ett fortifikationssystem som gick under namnet Trace Italienne, vilket vittnar om dess ursprung. Spåren av dessa är synliga framför allt i Slottsparken och runt Malmöhus, men vi står också direkt ovanpå en av dess komponenter – bastion Älvsborg.
Vi befinner oss samtidig vid Malmös ursprungliga hamn. Alldeles till höger om oss fanns under århundraden den långa brygga som var hamnens föregångare. Under denna långa tid lossade handelsmännen sin last en bra bit ut i vattnet. Lasten pråmades sedan in till vattenbrynet. Allt detta ändrades när staden fick en riktig hamn, med pir och lossningskajer och segelbara djuprännor – i slutet av 1700-talet. Vi förknippar denna förändring med Frans Suell, som står staty ett stycke österut, med blicken stadigt riktad mot sin stolta anläggning. Bygget tog tid. Först nån gång efter 1820 kan man tala om en ordentlig hamn i Malmö.
I och med denna förändring tillkom en viktig förutsättning för Malmös fortsatta expansion under 1800-talet. En annan sådan förutsättning, av samma dignitet, ser vi om vi riktar blicken åt nordost. Där ligger Malmö centralstation, som började uppföras när stambanan mellan Malmö och Lund togs i bruk 1856. Redan vid denna tid hade alltså staden börjat skapa ny mark på det som tidigare varit sjöbotten. Resten av den utfyllnad vi ser rakt framför oss tillkom i snabb takt vid mitten av 1800-talet.
Alldeles bakom oss finns en skulptur som påminner om platsens ekonomiska betydelse under långa tider. Det är Clarence Blums fina Sillagumma från 1949. Här uppstod med tiden en lämplig plats för lossning och försäljning av sill, en stapelvara för den växande industriarbetarbefolkningen i Malmö. Det finns ytterligare en sillagumma, som den minnesgode vet. Mitt i arbetarkvarteren på Möllan, vid Södra fisktorget. Från denna lossningsplats där vi står, vandrade gummorna söderut in mot stan med sin tunga last. Förhoppningsvis var rullebören tom när det var dags att vandra tillbaka.
Det ståtliga huset mitt över kanalen är Harald Boklunds hamnkontor från 1910. Det höga tornet hade faktiskt en praktisk funktion när det begav sig. Därifrån övervakades hamntrafiken helt enkelt. För några år sedan flyttade FN-skolan World maritime university in i byggnaden, som då genomgick en rejäl renovering. I samband med det tillkom också tillbyggnaden i väster, ritad av Kim Utzon från Danmark. Utzon pappa Jørn ligger bakom operahuset i Sidney. Kan man inte se ett stilhistoriskt arv här, liksom? Någon har pratat om "arkitektonisk våldtäkt" när man betraktar tillbyggnaden och det gamla kontoret, men det är väl något ogint kan man tycka...
En bit bort på den öppna platsen till höger om hamnkontoret ligger hamnmästarens bostad, en byggnad från 1830-talet och alltså den kanske äldsta byggnaden inom synhåll. Den flyttades spektakulärt på luftkuddar under bygget av citytunneln och det underjordiska garaget här. Börshuset – tidigare packhus och tullkammare - ytterligare till höger, är yngre och härrör från 1870-talet. Det är en tidstypisk klassicerande byggnad med mycken yttre prål men med ett i stort sett modernt inre.
Blickar vi istället snett åt vänster finner vi stadens stolthet – Malmö live. Det är en spektakulär kombination av hotell, kongresscenter och konserthus. Nu i corona-tider sorgligt övergiven av de glada människomassor som normalt brukar samlas där.
Mellan Malmö live och hamnkontoret ser vi en samling låga tegelbyggnader. Det är Svenska kyrkans lokaler, inklusive vackert kapell som tidigare primärt riktade sin verksamhet till sjöfolk. Den moderna delen av klustret ritades av Klas Anselm på 60-talet, men den högra tegellängan är en 1800-talsbyggnad med funktion först som hamnväktarboställe och senare en tid som fiskhall. En skön förening av gammalt och nytt också här alltså.
Det sistnämnda får stå som sammanfattning för upplevelsen av hela denna plats. Det är en framgångssaga som vi bevittnar här, Malmös revansch efter år av industriell nedgång. Här reser sig staden på nytt i och genom dessa fina stadsbyggnadsprojekt. Bland det svåraste i konsten att bygga städer är balansen mellan gammalt och nytt. Här vid Bastion Älvsborg kan vi beskåda ett mycket lyckat exempel! Här möter vi en stimulerande och medryckande berättelse om ett Malmö som vilar på stolta fundament men har blicken riktad mot framtiden.
Vi står bokstavligt talat på stranden, eller ett stycke ut i vattnet – i det medeltida Malmö. Allt framför oss är utfyllnad. Det gamla, ursprungliga Malmö ligger bakom oss. Malmö var från början och många hundra år framåt en liten, smal stad, som sträckte ut sig utmed vattenlinjen. Gatan parallellt med Norra vallgatan bakom oss, är stadens gamla huvudgata.
Det medeltida Malmö var inte särskilt väl befäst. Platsen där vi står är resultatet av en massiv satsning på militära fortifikationer. 1500- och 1600-talens militärtekniska förändringar gjorde gamla stadsmurar obsoleta. Med nya tidens kanoner var det enkelt att skjuta sönder dem. De ersattes konsekvent i hela Europa med ett system av jordvallar och vattengravar – ett fortifikationssystem som gick under namnet Trace Italienne, vilket vittnar om dess ursprung. Spåren av dessa är synliga framför allt i Slottsparken och runt Malmöhus, men vi står också direkt ovanpå en av dess komponenter – bastion Älvsborg.
Vi befinner oss samtidig vid Malmös ursprungliga hamn. Alldeles till höger om oss fanns under århundraden den långa brygga som var hamnens föregångare. Under denna långa tid lossade handelsmännen sin last en bra bit ut i vattnet. Lasten pråmades sedan in till vattenbrynet. Allt detta ändrades när staden fick en riktig hamn, med pir och lossningskajer och segelbara djuprännor – i slutet av 1700-talet. Vi förknippar denna förändring med Frans Suell, som står staty ett stycke österut, med blicken stadigt riktad mot sin stolta anläggning. Bygget tog tid. Först nån gång efter 1820 kan man tala om en ordentlig hamn i Malmö.
I och med denna förändring tillkom en viktig förutsättning för Malmös fortsatta expansion under 1800-talet. En annan sådan förutsättning, av samma dignitet, ser vi om vi riktar blicken åt nordost. Där ligger Malmö centralstation, som började uppföras när stambanan mellan Malmö och Lund togs i bruk 1856. Redan vid denna tid hade alltså staden börjat skapa ny mark på det som tidigare varit sjöbotten. Resten av den utfyllnad vi ser rakt framför oss tillkom i snabb takt vid mitten av 1800-talet.
Alldeles bakom oss finns en skulptur som påminner om platsens ekonomiska betydelse under långa tider. Det är Clarence Blums fina Sillagumma från 1949. Här uppstod med tiden en lämplig plats för lossning och försäljning av sill, en stapelvara för den växande industriarbetarbefolkningen i Malmö. Det finns ytterligare en sillagumma, som den minnesgode vet. Mitt i arbetarkvarteren på Möllan, vid Södra fisktorget. Från denna lossningsplats där vi står, vandrade gummorna söderut in mot stan med sin tunga last. Förhoppningsvis var rullebören tom när det var dags att vandra tillbaka.
Det ståtliga huset mitt över kanalen är Harald Boklunds hamnkontor från 1910. Det höga tornet hade faktiskt en praktisk funktion när det begav sig. Därifrån övervakades hamntrafiken helt enkelt. För några år sedan flyttade FN-skolan World maritime university in i byggnaden, som då genomgick en rejäl renovering. I samband med det tillkom också tillbyggnaden i väster, ritad av Kim Utzon från Danmark. Utzon pappa Jørn ligger bakom operahuset i Sidney. Kan man inte se ett stilhistoriskt arv här, liksom? Någon har pratat om "arkitektonisk våldtäkt" när man betraktar tillbyggnaden och det gamla kontoret, men det är väl något ogint kan man tycka...
En bit bort på den öppna platsen till höger om hamnkontoret ligger hamnmästarens bostad, en byggnad från 1830-talet och alltså den kanske äldsta byggnaden inom synhåll. Den flyttades spektakulärt på luftkuddar under bygget av citytunneln och det underjordiska garaget här. Börshuset – tidigare packhus och tullkammare - ytterligare till höger, är yngre och härrör från 1870-talet. Det är en tidstypisk klassicerande byggnad med mycken yttre prål men med ett i stort sett modernt inre.
Blickar vi istället snett åt vänster finner vi stadens stolthet – Malmö live. Det är en spektakulär kombination av hotell, kongresscenter och konserthus. Nu i corona-tider sorgligt övergiven av de glada människomassor som normalt brukar samlas där.
Mellan Malmö live och hamnkontoret ser vi en samling låga tegelbyggnader. Det är Svenska kyrkans lokaler, inklusive vackert kapell som tidigare primärt riktade sin verksamhet till sjöfolk. Den moderna delen av klustret ritades av Klas Anselm på 60-talet, men den högra tegellängan är en 1800-talsbyggnad med funktion först som hamnväktarboställe och senare en tid som fiskhall. En skön förening av gammalt och nytt också här alltså.
Det sistnämnda får stå som sammanfattning för upplevelsen av hela denna plats. Det är en framgångssaga som vi bevittnar här, Malmös revansch efter år av industriell nedgång. Här reser sig staden på nytt i och genom dessa fina stadsbyggnadsprojekt. Bland det svåraste i konsten att bygga städer är balansen mellan gammalt och nytt. Här vid Bastion Älvsborg kan vi beskåda ett mycket lyckat exempel! Här möter vi en stimulerande och medryckande berättelse om ett Malmö som vilar på stolta fundament men har blicken riktad mot framtiden.
