Det sociala livet i Venedig
Sammanlevnaden i Venedig är mycket fri och nöjsam. Adelsdamerna gå på vissa kaffehus, som knappt brukas annorstädes. Här går den förnämsta fru, beledsagad av sin man, men mestadels av en annan herre på promenaderna och kaffehusen om aftnarna. Där diskutera de med alla som inkomma, vilket gör att de äro mycket otvungne, belevade, frie och muntre. Mest alle adelslmän hyra sig en sal eller ett apartement, som de kalla casino, vid och omkring platsen av San Marco. Dit de gå om aftnarna, med sina vänner av båda könen, och där äre de tillsammans, roa sig, språka m. m. till midnatten och längre. När en utlänning är väl rekommenderad och för en god conduite, så blir han antagen som barn i huset, får var med i alla deras sällskaper och blir instruerad om allt, samt kan göra många och goda connaissancer i hela staden med de förnämste. Man går i dessa casini en negligé utan att kläda sig en gala, även så fruntimmerne.
Vi frekventera dagligen Deras Excellenser, senatorerne Granedigo, Quirini, Grimani etc. Somlige hålla konserter nästan alla aftnar; ty musiken är mycket avhållen härstädes. Och är det ibland Venedigs besynnerligheter, att man här i vissa hospitaler, kallade Conservatorii, uppföder flickebarn uti musiken, så att de spela på alla slags instrumenter, även att blåsa på valthorn, flöjt, spela på violin m. m. och anställa de ofta musik, ja den skönaste man någonsin vill höra, utan att en enda mansperson hjälper till. Själve kapellmästaren är ock ett fruntimmer. Så uppfödas hittebarn, tiggarflickor m. m. De hållas uti desse Conservatorii, som är 4 till antalet, såsom nunnor; de lära sig ock andra slöjder, sy, brodera, göra vaxblommor, m. m. När de sedan bliva fullväxta, giftas de bort och få av communitetet en ansenlig dot uti penningar.
(Venedig den 10 september 1772)
Sammanlevnaden i Venedig är mycket fri och nöjsam. Adelsdamerna gå på vissa kaffehus, som knappt brukas annorstädes. Här går den förnämsta fru, beledsagad av sin man, men mestadels av en annan herre på promenaderna och kaffehusen om aftnarna. Där diskutera de med alla som inkomma, vilket gör att de äro mycket otvungne, belevade, frie och muntre. Mest alle adelslmän hyra sig en sal eller ett apartement, som de kalla casino, vid och omkring platsen av San Marco. Dit de gå om aftnarna, med sina vänner av båda könen, och där äre de tillsammans, roa sig, språka m. m. till midnatten och längre. När en utlänning är väl rekommenderad och för en god conduite, så blir han antagen som barn i huset, får var med i alla deras sällskaper och blir instruerad om allt, samt kan göra många och goda connaissancer i hela staden med de förnämste. Man går i dessa casini en negligé utan att kläda sig en gala, även så fruntimmerne.
Vi frekventera dagligen Deras Excellenser, senatorerne Granedigo, Quirini, Grimani etc. Somlige hålla konserter nästan alla aftnar; ty musiken är mycket avhållen härstädes. Och är det ibland Venedigs besynnerligheter, att man här i vissa hospitaler, kallade Conservatorii, uppföder flickebarn uti musiken, så att de spela på alla slags instrumenter, även att blåsa på valthorn, flöjt, spela på violin m. m. och anställa de ofta musik, ja den skönaste man någonsin vill höra, utan att en enda mansperson hjälper till. Själve kapellmästaren är ock ett fruntimmer. Så uppfödas hittebarn, tiggarflickor m. m. De hållas uti desse Conservatorii, som är 4 till antalet, såsom nunnor; de lära sig ock andra slöjder, sy, brodera, göra vaxblommor, m. m. När de sedan bliva fullväxta, giftas de bort och få av communitetet en ansenlig dot uti penningar.
(Venedig den 10 september 1772)