"Vi gjorde icke längesedan en lustresa till Bath, som hålles före vara den vackraste stad och ort i England. Prof. Lichtenberg ifrån Göttingen var i vårt följe. Som beskrivningen av Bath är tryckt, vill jag icke uppehålla mig därmed. Där äro i sanning flere vackra platser och byggnader. Gatorna äro belagde med stora, breda och upphöjda gångstigar, som i London. Där är både varme och kalle bad, som frekventeras ganska mycket av både rike och fattige. Här är mycket dyrt, men det är så överallt i England.
Sedermera reste vi till Bristol, som driver en stor och märklig handel. Mest hela staden är porterad för kolonierna, och är emot ministären; de beklaga sig, att deras handel lider nog mycket under desse oroligheterna. Vi funno där fler svenska skepp. Kaptenerne beklagade sig, att svenska järnet nu icke gäller mycket, emedan det ryska säljes för bättre pris. Vi sågo ett ryskt fartyg avlasta sitt järn och bära det över ett svenskt skepp även lastat med järn, som låg närmare kajen. På samma svenska skepp sågo vi en björn så tam, att han lekte med en gris, och gick lös ibland folket: ett sådant fenomen är icke vanligt. Här i staden är en lärd biskop, vid namn Newton, som skrivit över profetiorna och även noter över Miltons Förlorade paradis. Han är icke av samma familj som Sir Isaac Newton. Uti Bristol råkade vi månge svenske sjömän som deserterat, likaså i London och överallt i Holland en ansenlig och, torde hända, otrolig myckenhet. Jag har på det nogaste undersökt hos dem orsakerna; men de voro för vidlöftiga här, och kanske det vore även skadligt, att beskriva de skadelige orsakerne; ty sällan förbättrar man genom skrivande. Våre förbigångne tider likna dem, som Titus Livius omtalar: donec ad haec tempora perventum est, quibus nec vitia nostra, nec remedia pati possumus.
Ifrån Bristol reste vi till Gloucester. På denne vägen äro obeskriveligen vackre utsikter. Skepp som gå i Severn, den störste floden i England, ängar, parker, skogar, trädgårdar, mästerligen kultiverade åkrar m. m. göra denne orten till ett jordiskt paradis."
(Oxford den 24 oktober 1775)