Den småputtriga serien Delhis vackraste händer, med Björn Kjellman i huvudrollen bjuder på många roliga miljöbilder från Indiens huvudstad. Serien i tre delar är regisserad av Hannes Holm och bygger på populära romaner av den före detta sydsvenskanjournalisten Mikael Bergstrand. Recensionerna är kanske inte översvallande (gäller särskild Johan Cronemans i DN), och realismen i berättelsen om den eländige Göran Borg och hans äventyr i den indiska storstaden, kan nog kritiseras. Men vad gör det när underhållningsvärdet är högt?
Serien uppmärksammar knappast alls de sociala spänningarna i dagens Indien, men en berättelse från inspelningen fångar detta. Den smålarviga turistgruppen från Malmö festar och firar på hotellets tak en kväll. De dricker öl, skrålar och sjunger. Man förstår filmmakarnas ambitioner att hitta suggestiva miljöer att filma i. Frågan är om man här vågat lite för mycket? I en artikel i Sydsvenskan berättar Hannes Holm om hur polisen dök upp vid inspelningen av denna scen:
"Vi drack visst öl för nära en moské. Polisen brydde sig inte så mycket om just det, men undrade ungefär "är ni dumma i huvudet – vill ni dö?"
Saken är att scenen med de alkoholskrålande svenskarna utspelar sig mot en fond av Indiens största moské - Jama Mashid - belägen i Old Delhi, en muslimsk stadsdel i hjärtat av staden, som vi skrivit om förr, kolla här!
En dos naiv okunskap om förhållandena i delar av det indiska samhället hos det svenska teamet, kanske? Att de tar en betydande risk med detta beteende i den här miljön, tycktes alltså inte föresväva dem. Förstod de vad polisen i Delhi menade?
Det krävs inte många dagars läsning av indisk dagspress för att man ska förstå att de indiska myndigheternas stora skräck är "social unrest", upploppsliknande händelseförlopp som oftast inbegriper religiösa grupper. Att folk blir rejält upphetsade och att människor kan bli ihjälslagna, är lika uppenbart. Den religiösa känsligheten är betydande, helt enkelt. Det kan vara bra att ha koll på när man vistas i Indien...
Serien uppmärksammar knappast alls de sociala spänningarna i dagens Indien, men en berättelse från inspelningen fångar detta. Den smålarviga turistgruppen från Malmö festar och firar på hotellets tak en kväll. De dricker öl, skrålar och sjunger. Man förstår filmmakarnas ambitioner att hitta suggestiva miljöer att filma i. Frågan är om man här vågat lite för mycket? I en artikel i Sydsvenskan berättar Hannes Holm om hur polisen dök upp vid inspelningen av denna scen:
"Vi drack visst öl för nära en moské. Polisen brydde sig inte så mycket om just det, men undrade ungefär "är ni dumma i huvudet – vill ni dö?"
Saken är att scenen med de alkoholskrålande svenskarna utspelar sig mot en fond av Indiens största moské - Jama Mashid - belägen i Old Delhi, en muslimsk stadsdel i hjärtat av staden, som vi skrivit om förr, kolla här!
En dos naiv okunskap om förhållandena i delar av det indiska samhället hos det svenska teamet, kanske? Att de tar en betydande risk med detta beteende i den här miljön, tycktes alltså inte föresväva dem. Förstod de vad polisen i Delhi menade?
Det krävs inte många dagars läsning av indisk dagspress för att man ska förstå att de indiska myndigheternas stora skräck är "social unrest", upploppsliknande händelseförlopp som oftast inbegriper religiösa grupper. Att folk blir rejält upphetsade och att människor kan bli ihjälslagna, är lika uppenbart. Den religiösa känsligheten är betydande, helt enkelt. Det kan vara bra att ha koll på när man vistas i Indien...