Peter Nilsson från Malmö, som har nämnts tidigare på dessa sidor, hyser en varm och intensiv kärlek till Italien. Här lägger han ut texten om den kärleken, medan han sitter hemma och längtar - liksom flertalet av oss andra. Peter hann dock göra en liten utflykt, innan senhöstens nya corona-våg gjorde allt resande olämpligt.
Kärleken kan bete sig och uttrycka sig hur spretigt som helst. Min kärlek till Italien gjorde att jag nästan blev deprimerad under våren när pandemin tog liv, spred skräck och försökte slå ett land, ja hela världen i spillror.
Min hustru Susann såg situationen mer med sansade ögon. "Lugn, tiden kommer snart tillbaka när vi kan resa vart vi vill igen". Den tiden kom i slutet av augusti då det äntligen bar iväg ner till vårt kära Italien. Vilda och tokiga ansågs vi av en del men det fungerade väldigt bra. Trots masktvång på flyg, flygplatser och i det offentliga rummet på plats var det en befrielse och en enorm eufori att vara tillbaka på platser som vi hade längtat efter, träffa vänner, äta god mat och njuta av goda viner.
Vinets historia är väldokumenterad och det är enkelt att följa hur användandet har skiftat genom tiderna. Syftet var kanske rent medicinskt från början för att sedan få varierande betydelser genom århundradena. Vinet har helat, berusat, mättat och rättfärdigat mänskligt beteende sedan långt tillbaka i tiden. På senare år har vinet och dess exponering blivit högsta status. Vin är helt enkelt ett viktigt kulturarv.
Min egen fascination handlar om hur de olika druvsorterna påverkar vinets fyllighet, doft och smak. Jag befinner mig fortfarande på barnstadiet i min vinkunskap. Faktorer som umgänge, tillfälle och plats har stor betydelse för mig.
Vin provas i mitt fall gärna på en plats vid namn Vaglio Serra, en liten by med 300 invånare belägen på en av Piemontes många kullar i provinsen Asti. Här hittade undertecknad och några vänner en ruin (mer eller mindre) av ett Castello som den aktade familjen Stella en gång i tiden haft i sina ägor. Här bedrevs vinframställning och linspinneri i kombination med jordbruk i olika former. Familjen tvingades lämna allt av okänd anledning i början av 1950-talet och skänkte fastigheten till kommunen som inte hade råd med underhåll. Förfallet blev ett faktum.
Under hela renoveringen fantiserades det om att ha vinprovningar i den majestätiska matsalen. Låta Barbera-druvan kittla i gommen medan man iakttog de gamla takmålningarna från början av 1700-talet som konservatorn Daniella jobbade med under flera månader liggande på rygg på en byggställning. Efter fyra års hektiskt arbete med att följa alla krav från den italienska motsvarigheten till vårt länsantikvariat och ta fram alla detaljer i det nu varsamt renoverade gamla Castellot så var det äntligen dags att skrida till verket.
Den stora frågan blev nu vilken vingård som skulle få favören att tillfredsställa vår dröm om premiärprovningen. Det blev ingen lätt nöt att knäcka.
Under renoveringstiden och många besök på plats har det också varit tid över att köra runt i det böljande vinlandskapet. Trakten har över 700 vinbönder. Det ena vinet är bättre än det andra. Landskapet är så unikt att det numera ingår i UNESCOS världsarvslista. Vi bestämde oss för en närliggande producent som har lyckats få fram viner med det där lilla extra.
Traktens matspecialiteter köptes in. Självklart skulle plockmat av fräscha frukter, ost, skinka, salami och bröd stå på bordet. Nu var det bara att invänta vinet. Smaklökarna sattes verkligen på prov. Rose, vitt, spumante och rött vin från Piemontes berömda druvor. Där satt vi 12 personer och tyckte vi var de lyckligaste i världen.
Venturino Vini på vingården La Serra har genom generationer hanterat sina vindruvor med fingertoppkänsla och stor entusiasm. Deras vinmakeri är sedan länge helt ekologiskt och arbetet har resulterat i att många av deras viner är DOCG-märkta, den hösta klassificeringen i Italien.
Fyra av vinerna utmärkte sig under provningen. Detta ledde till att vi efter tuffa förhandlingar lyckades få vingården att etikettera en av favoriterna med vårt namn Castello di Vaglio Serra. Det är numera vårt röda ”slottsvin” Det är en Barbera D’Asti som enbart produceras i ca 2000 flaskor per år. Detta ledde även till att vi valde ett vitt ”slottsvin” gjort med druvan Arneis dock från en annan vingård vid namn Marco Bonfante. Arneis-druvan är väldigt svårodlad men ger ett mycket smakrikt välbalanserat vin.
Är inte detta kärlek så säg.
Lite vinfakta
Man räknar med att det finns över 2000 druvsorter i Italien. Landet står för ca 15 procent av världsproduktionen av vin, vilket gör det till nummer två i världen efter Frankrike. Med sin uråldriga vinhistoria är Italiens vinlandskap mer variationsrikt än flertalet andra vinländers. Vinodlingens historia går tillbaka nästan 3000 år, med rötter hos Italiens greker (södra Italien) och etrusker (nordvästra Italien).
Den högsta kvalitetsklassen i landets klassificerings-system är DOCG (Denominazione di Origine Controllata e Garantita), vilken över 70 olika distrikt runt om i landet tillhör idag.
Piemontes dominerande druvor är Barbera (som i och för sig odlas över hela Italien), Nebbiolo, Dolcetto, Glera och Moscato. De mest kända vinerna i Piemonte är Baroloviner (Nebbiolo) samt de mousserande Asti-vinerna. Men dominerande är alltså Barberadruvan, vilken ligger bakom hälften av vinerna härifrån. I barberaodlingarnas centrala delar finner vi distrikt som Alba, Asti och Monferrato. I Piemonte tillverkas bara vin av de två högsta klassificeringarna (DOCG och DOC).
Kärleken kan bete sig och uttrycka sig hur spretigt som helst. Min kärlek till Italien gjorde att jag nästan blev deprimerad under våren när pandemin tog liv, spred skräck och försökte slå ett land, ja hela världen i spillror.
Min hustru Susann såg situationen mer med sansade ögon. "Lugn, tiden kommer snart tillbaka när vi kan resa vart vi vill igen". Den tiden kom i slutet av augusti då det äntligen bar iväg ner till vårt kära Italien. Vilda och tokiga ansågs vi av en del men det fungerade väldigt bra. Trots masktvång på flyg, flygplatser och i det offentliga rummet på plats var det en befrielse och en enorm eufori att vara tillbaka på platser som vi hade längtat efter, träffa vänner, äta god mat och njuta av goda viner.
Vinets historia är väldokumenterad och det är enkelt att följa hur användandet har skiftat genom tiderna. Syftet var kanske rent medicinskt från början för att sedan få varierande betydelser genom århundradena. Vinet har helat, berusat, mättat och rättfärdigat mänskligt beteende sedan långt tillbaka i tiden. På senare år har vinet och dess exponering blivit högsta status. Vin är helt enkelt ett viktigt kulturarv.
Min egen fascination handlar om hur de olika druvsorterna påverkar vinets fyllighet, doft och smak. Jag befinner mig fortfarande på barnstadiet i min vinkunskap. Faktorer som umgänge, tillfälle och plats har stor betydelse för mig.
Vin provas i mitt fall gärna på en plats vid namn Vaglio Serra, en liten by med 300 invånare belägen på en av Piemontes många kullar i provinsen Asti. Här hittade undertecknad och några vänner en ruin (mer eller mindre) av ett Castello som den aktade familjen Stella en gång i tiden haft i sina ägor. Här bedrevs vinframställning och linspinneri i kombination med jordbruk i olika former. Familjen tvingades lämna allt av okänd anledning i början av 1950-talet och skänkte fastigheten till kommunen som inte hade råd med underhåll. Förfallet blev ett faktum.
Under hela renoveringen fantiserades det om att ha vinprovningar i den majestätiska matsalen. Låta Barbera-druvan kittla i gommen medan man iakttog de gamla takmålningarna från början av 1700-talet som konservatorn Daniella jobbade med under flera månader liggande på rygg på en byggställning. Efter fyra års hektiskt arbete med att följa alla krav från den italienska motsvarigheten till vårt länsantikvariat och ta fram alla detaljer i det nu varsamt renoverade gamla Castellot så var det äntligen dags att skrida till verket.
Den stora frågan blev nu vilken vingård som skulle få favören att tillfredsställa vår dröm om premiärprovningen. Det blev ingen lätt nöt att knäcka.
Under renoveringstiden och många besök på plats har det också varit tid över att köra runt i det böljande vinlandskapet. Trakten har över 700 vinbönder. Det ena vinet är bättre än det andra. Landskapet är så unikt att det numera ingår i UNESCOS världsarvslista. Vi bestämde oss för en närliggande producent som har lyckats få fram viner med det där lilla extra.
Traktens matspecialiteter köptes in. Självklart skulle plockmat av fräscha frukter, ost, skinka, salami och bröd stå på bordet. Nu var det bara att invänta vinet. Smaklökarna sattes verkligen på prov. Rose, vitt, spumante och rött vin från Piemontes berömda druvor. Där satt vi 12 personer och tyckte vi var de lyckligaste i världen.
Venturino Vini på vingården La Serra har genom generationer hanterat sina vindruvor med fingertoppkänsla och stor entusiasm. Deras vinmakeri är sedan länge helt ekologiskt och arbetet har resulterat i att många av deras viner är DOCG-märkta, den hösta klassificeringen i Italien.
Fyra av vinerna utmärkte sig under provningen. Detta ledde till att vi efter tuffa förhandlingar lyckades få vingården att etikettera en av favoriterna med vårt namn Castello di Vaglio Serra. Det är numera vårt röda ”slottsvin” Det är en Barbera D’Asti som enbart produceras i ca 2000 flaskor per år. Detta ledde även till att vi valde ett vitt ”slottsvin” gjort med druvan Arneis dock från en annan vingård vid namn Marco Bonfante. Arneis-druvan är väldigt svårodlad men ger ett mycket smakrikt välbalanserat vin.
Är inte detta kärlek så säg.
Lite vinfakta
Man räknar med att det finns över 2000 druvsorter i Italien. Landet står för ca 15 procent av världsproduktionen av vin, vilket gör det till nummer två i världen efter Frankrike. Med sin uråldriga vinhistoria är Italiens vinlandskap mer variationsrikt än flertalet andra vinländers. Vinodlingens historia går tillbaka nästan 3000 år, med rötter hos Italiens greker (södra Italien) och etrusker (nordvästra Italien).
Den högsta kvalitetsklassen i landets klassificerings-system är DOCG (Denominazione di Origine Controllata e Garantita), vilken över 70 olika distrikt runt om i landet tillhör idag.
Piemontes dominerande druvor är Barbera (som i och för sig odlas över hela Italien), Nebbiolo, Dolcetto, Glera och Moscato. De mest kända vinerna i Piemonte är Baroloviner (Nebbiolo) samt de mousserande Asti-vinerna. Men dominerande är alltså Barberadruvan, vilken ligger bakom hälften av vinerna härifrån. I barberaodlingarnas centrala delar finner vi distrikt som Alba, Asti och Monferrato. I Piemonte tillverkas bara vin av de två högsta klassificeringarna (DOCG och DOC).
