I den vackra parken Company's Gardens i centrala Kapstaden står en staty av Cecil John Rhodes. Parken är mycket välskött och behaglig att vandra i en het sommardag i slutet av december. Den är en nutida påminnelse om den ”köksträdgård” som de holländska invandrarna anlade här vid mitten av 1600-talet. Det ”company” som namnet minner om var det holländska ostindiska kompaniet.
Här står den gamle imperiebyggaren Rhodes kvar, men så är det inte över allt i Sydafrika...
Här står den gamle imperiebyggaren Rhodes kvar, men så är det inte över allt i Sydafrika...
Under 2015 rasade en intensiv kamp om en annan Rhodes-staty vid Kapstadens universitet. Radikala studenter med en förkärlek för aktivism krävde under slagordet ”Rhodes must fall”, att statyn skulle plockas bort från universitetsområdet. Så skedde också i april 2015 efter intensiva debatter. En pikant detalj som spädde på intensiteten var att drivande studenter i kampen mot statyn, sedan tog emot ett generöst stipendium i Rhodes namn, ämnat för studier i Oxford. Rhodes testamenterade hela sin förmögenhet till universitetet och allt sen dess har stora skaror studenter från främst samväldesländerna kunnat ta en examen i Oxford med hjälp av Rhodes-stipendierna.
Händelsen i Kapstaden kan ses som internationell trend, med exempel från USA där vissa berömdheter från amerikanska inbördeskriget inte anses kunna stanna kvar på sina podier och sina hästar. Argumentet är att dessa historiska gestalter representerar värderingar som måste bekämpas och att detta bäst görs genom att artefakterna ifråga plockas bort. Vi har våra egna versioner av denna kamp i form av Tintin- och Pippi Långstrump-debatter.
Motargumenten mot aktivisternas synsätt är givna. Historien bör inte ”suddas ut” eller skrivas om genom att fysiska föremål plockas bort eller förstörs. Huvudalternativet, om något behöver göras, är istället att lägga till nya statyer m m, så att en ny balans uppstår. Kontexten kan förändras, ibland så enkelt som med hjälp av textkommentarer. Enligt det synsättet behövs strängt tagit ingen förstörelse av våra historiska arv. Denna princip går i och för sig inte heller att driva för långt. Vi förväntar oss knappast att tyskarna ska bevara nazistiska symboler i offentligheten, trots att de är en del av Tysklands historia.
Cecil Rhodes (1853-1902) har länge varit en kontroversiell figur. Han var framgångsrik affärsman i Sydafrika från 1870-talet fram till sin död, och hade sin viktigaste förankring i diamantindustrin med centrum i Kimberley. De sista åren var han hårt engagerad i politiken och bland annat Kapkolonins premiärminister under ett antal år på 1890-talet. Det kontroversiella rör hans klassiska imperialism, hans dröm om ett sammanhängande brittiskt kolonialvälde från ”Kap till Kairo”. Förutom att han var mer framgångsrik än flertalet andra finns väl få aspekter som gör honom annorlunda än någon annan politisk makthavare från imperiets dagar. Anglo-saxisk överhöghet var Rhodes viktigaste mål, ju mer britterna spred sig över världen och fick ansvar för dess skötsel desto bättre.
I vackra Company's Garden i centrala Kapstaden står han alltså, på sin höga sockel, blickande ut över staden och nejden. Han får ingen större uppmärksamhet och han tycks inte heller uppväcka någon harm bland dem som passerar. Det krävs trots allt speciella omständigheter för att döda män i sten och brons ska få liv.
Händelsen i Kapstaden kan ses som internationell trend, med exempel från USA där vissa berömdheter från amerikanska inbördeskriget inte anses kunna stanna kvar på sina podier och sina hästar. Argumentet är att dessa historiska gestalter representerar värderingar som måste bekämpas och att detta bäst görs genom att artefakterna ifråga plockas bort. Vi har våra egna versioner av denna kamp i form av Tintin- och Pippi Långstrump-debatter.
Motargumenten mot aktivisternas synsätt är givna. Historien bör inte ”suddas ut” eller skrivas om genom att fysiska föremål plockas bort eller förstörs. Huvudalternativet, om något behöver göras, är istället att lägga till nya statyer m m, så att en ny balans uppstår. Kontexten kan förändras, ibland så enkelt som med hjälp av textkommentarer. Enligt det synsättet behövs strängt tagit ingen förstörelse av våra historiska arv. Denna princip går i och för sig inte heller att driva för långt. Vi förväntar oss knappast att tyskarna ska bevara nazistiska symboler i offentligheten, trots att de är en del av Tysklands historia.
Cecil Rhodes (1853-1902) har länge varit en kontroversiell figur. Han var framgångsrik affärsman i Sydafrika från 1870-talet fram till sin död, och hade sin viktigaste förankring i diamantindustrin med centrum i Kimberley. De sista åren var han hårt engagerad i politiken och bland annat Kapkolonins premiärminister under ett antal år på 1890-talet. Det kontroversiella rör hans klassiska imperialism, hans dröm om ett sammanhängande brittiskt kolonialvälde från ”Kap till Kairo”. Förutom att han var mer framgångsrik än flertalet andra finns väl få aspekter som gör honom annorlunda än någon annan politisk makthavare från imperiets dagar. Anglo-saxisk överhöghet var Rhodes viktigaste mål, ju mer britterna spred sig över världen och fick ansvar för dess skötsel desto bättre.
I vackra Company's Garden i centrala Kapstaden står han alltså, på sin höga sockel, blickande ut över staden och nejden. Han får ingen större uppmärksamhet och han tycks inte heller uppväcka någon harm bland dem som passerar. Det krävs trots allt speciella omständigheter för att döda män i sten och brons ska få liv.