All vet det, men det kan nog upprepas i oändlighet: det är inte farligt med turbulens. Travel + Leisure drar läxan för oss än en gång, i artikeln What exactly is turbulence, den 2 mars.
Det är helt normalt med turbulens och moderna flygplan är byggda för att klara av alla sorters väderförhållanden. Flygplan kan inte kastas över ända eller dylikt på grund av lite turbulens. Däremot kan det bli en smula obekvämt, vilket många flygresenärer har erfarit.
Man beräknar att ett sextiotal personer skadas av turbulens på amerikanska flygplan varje år, att jämföra med den stora skaran av åtta miljoner passagerare, som årligen tar sig upp i luften. Flertalet skadade är flygpersonal som går omkring och hjälper passagerare, när de egentligen borde sitta fastspända. Piloter är alltid fastspända, understryker arikelförfattaren Melissa Locker, för den som ser framför sig hur piloter trillar omkull och svimmar eller liknande.
Det finns tre olika typer av turbulens, lär vi oss också i artikeln. Två sorter är lätta att förutse, medan den tredje varianten är lite lurigare. ”Clear-air turbulence” uppstår plötsligt, som ur intet och följaktligen ger den oss ingen tid att spänna fast oss eller dricka upp ölen som vi precis hällt upp.
Man skulle kunna tänka att den lugnande artikeln i T+L missar något helt grundläggande vad gäller resandet. Att resa är att bli lite rädd. Eller åtminstone en liten smula osäker. Att resa innebär ju att man lämnar de invanda mönstren och utsätter sig för människor och miljöer som är mer eller mindre obekanta. För många är detta själva poängen med att resa. Dock inte för alla, ska man kanske tillägga. Det finns de som helst av allt vill känna igen sig. Jag minns grannarna som hade rest till samma ställe på Rhodos i 20 år. Eller vännerna som tog med sig burkar med sill och svenskt kaffe till Kanarieöarna. Eller så var det vänner till mina föräldrar, det känns lite som en äldre generations vanor. Att ständigt återvända till samma strand i Thailand är kanske en nutida motsvarighet.
För de flesta handlar nog resandet om att medvetet utsätta sig för någon liten aspekt av det okända. En kontrollförlust under kontrollerade former, som Thomas Steinfeld skrev i en Understreckare för några år sedan (SvD 110108). Det är dessa resenärers mål. Varje förflyttning innebär en form av existentiell osäkerhet, fortsätter Steinfeld. Resan leker med den normala tillvarons stabilitet, sätter den tillfälligt ur spel. Det är så det ska vara. Det kan också betyda att den dag vår vardagstillvaro inte är så säker och stabil, så avtar vår reslust.
Att gripas av lätt panik när flygplanet drabbas av turbulens är ur denna aspekt helt i sin ordning. Ett bra exempel på ”kontrollerad kontrollförlust”. Flygplanet kan ju inte gå sönder! Eller? Om du inte gillar turbulens kan du alltid se om det går att undvika den genom att kolla upp den informativa sajten Turbulence Forecast, lugnar T+L avslutningsvis
Det är helt normalt med turbulens och moderna flygplan är byggda för att klara av alla sorters väderförhållanden. Flygplan kan inte kastas över ända eller dylikt på grund av lite turbulens. Däremot kan det bli en smula obekvämt, vilket många flygresenärer har erfarit.
Man beräknar att ett sextiotal personer skadas av turbulens på amerikanska flygplan varje år, att jämföra med den stora skaran av åtta miljoner passagerare, som årligen tar sig upp i luften. Flertalet skadade är flygpersonal som går omkring och hjälper passagerare, när de egentligen borde sitta fastspända. Piloter är alltid fastspända, understryker arikelförfattaren Melissa Locker, för den som ser framför sig hur piloter trillar omkull och svimmar eller liknande.
Det finns tre olika typer av turbulens, lär vi oss också i artikeln. Två sorter är lätta att förutse, medan den tredje varianten är lite lurigare. ”Clear-air turbulence” uppstår plötsligt, som ur intet och följaktligen ger den oss ingen tid att spänna fast oss eller dricka upp ölen som vi precis hällt upp.
Man skulle kunna tänka att den lugnande artikeln i T+L missar något helt grundläggande vad gäller resandet. Att resa är att bli lite rädd. Eller åtminstone en liten smula osäker. Att resa innebär ju att man lämnar de invanda mönstren och utsätter sig för människor och miljöer som är mer eller mindre obekanta. För många är detta själva poängen med att resa. Dock inte för alla, ska man kanske tillägga. Det finns de som helst av allt vill känna igen sig. Jag minns grannarna som hade rest till samma ställe på Rhodos i 20 år. Eller vännerna som tog med sig burkar med sill och svenskt kaffe till Kanarieöarna. Eller så var det vänner till mina föräldrar, det känns lite som en äldre generations vanor. Att ständigt återvända till samma strand i Thailand är kanske en nutida motsvarighet.
För de flesta handlar nog resandet om att medvetet utsätta sig för någon liten aspekt av det okända. En kontrollförlust under kontrollerade former, som Thomas Steinfeld skrev i en Understreckare för några år sedan (SvD 110108). Det är dessa resenärers mål. Varje förflyttning innebär en form av existentiell osäkerhet, fortsätter Steinfeld. Resan leker med den normala tillvarons stabilitet, sätter den tillfälligt ur spel. Det är så det ska vara. Det kan också betyda att den dag vår vardagstillvaro inte är så säker och stabil, så avtar vår reslust.
Att gripas av lätt panik när flygplanet drabbas av turbulens är ur denna aspekt helt i sin ordning. Ett bra exempel på ”kontrollerad kontrollförlust”. Flygplanet kan ju inte gå sönder! Eller? Om du inte gillar turbulens kan du alltid se om det går att undvika den genom att kolla upp den informativa sajten Turbulence Forecast, lugnar T+L avslutningsvis