På södra centrala Kreta, på en höjd som bjuder på en enastående utsikt över den omgivande Messara-slätten, ligger en av det minoiska Kretas centralorter – Phaistos. Den arkeologiska fyndorten rymmer ett palats i sedvanlig minoisk stil, vars främsta representant är det mer kända Knossos utanför Heraklion.
Den minoiska kulturen är Europas första högkultur vars utbredning i tid omfattar ett brett spann med början under tredje årtusendet (3000 – 2000 f Kr). Storhetstiden inföll ungefär 2000 – 1500 f Kr, vilket placerar kulturen tydligt i bronsåldern. Med järnålderns inträde i östra Medelhavsområdet sker omfattande förändringar, med folkomflyttningar och politisk oro, vilket för Kretas och högkulturens del innebär en nedgångsperiod. För Phaistos del innebar det att palatset härjades av eld och övergavs ca 1500 f Kr, eller möjligen något senare.
En av många märkligheter är att Kretas fyndorter uppvisar så få spår av vapen och försvarsanläggningar. Inga orter är befästa, på det sätt som blev vanligt i Grekland under senare epoker. Det har lett till en bild av ett fredsälskande folk med ett utvecklat sinne för estetik och religiös ceremoniel. Kulturen har fått namn efter mytens kung Minos, som ägde ett stort palats på Kreta och i vars källare han höll ett fruktansvärt monster – Minotaurus – som till hälften var människa, till hälften tjur.
Palatset i Phaistos uppvisar i princip samma labyrintiska layout som det större Knossos. Runt en stor rektangulär centralgård, utbreder sig ett komplicerat system av korridorer och större eller mindre rum, vars funktion det bara delvis går att tolka. Teorierna om vad dessa palats egentliga var för något, vilka som bebodde dem, vilken ekonomisk, religiös och ceremoniell funktion de kan tänkas ha haft är ännu inte helt klarlagt. I en del mindre rum är det uppenbart att man lagrat matvaror som oliver, olja och spannmål. Bilder av de märkliga ”tjurhoppningslekarna” har fått många att se den öppna centralgården som en plats för religiösa ceremonier.
Vad som står helt klart, här och på andra platser runt om på Kreta, är dock minoernas framstående arkitektoniska, tekniska och estetiska förmågor. Kanske mest anslående i Phaistos är den breda trappan som leder in i palatsets centrala delar. Fantasin går snabbt igång när man vandrar uppför den. Vad hade man upplevt då, när det begav sig, när man rörde sig här?
Bland de minoiska fynden som grävts fram från mitten av 1800-talet till våra dagar, är det särskilt några som sticker ut i fråga om estetiska värden eller mystik, som fortfarande omgärdar vår kunskap om de gamla minoerna. Mest kända är kanske "Ormgudinnan" eller den rhyton (dryckeskärl) i form av ett tjurhuvud, vilka numera kan studeras på det arkeologiska museet i Heraklion, ett av Greklands finaste museer.
På detta museum finns också ett av de märkligaste fynden från Phaistos, en liten (15 cm) rund lerskiva med en samling hieroglyf-liknande tecken ordnade i en spiral. I över hundra år har forskare försökt lista ut vad tecknen betyder och vad lerskivans funktion skulle ha varit, utan framgång. Italienaren Luigi Pernier var den som upptäckte lerskivan 1908. Annars är engelsmannen Arthur Evans den nu mest kände utforskaren av det minoiska Kreta.
Du som är intresserad av att besöka platsen tillsammans med TT - kolla här!
En av många märkligheter är att Kretas fyndorter uppvisar så få spår av vapen och försvarsanläggningar. Inga orter är befästa, på det sätt som blev vanligt i Grekland under senare epoker. Det har lett till en bild av ett fredsälskande folk med ett utvecklat sinne för estetik och religiös ceremoniel. Kulturen har fått namn efter mytens kung Minos, som ägde ett stort palats på Kreta och i vars källare han höll ett fruktansvärt monster – Minotaurus – som till hälften var människa, till hälften tjur.
Palatset i Phaistos uppvisar i princip samma labyrintiska layout som det större Knossos. Runt en stor rektangulär centralgård, utbreder sig ett komplicerat system av korridorer och större eller mindre rum, vars funktion det bara delvis går att tolka. Teorierna om vad dessa palats egentliga var för något, vilka som bebodde dem, vilken ekonomisk, religiös och ceremoniell funktion de kan tänkas ha haft är ännu inte helt klarlagt. I en del mindre rum är det uppenbart att man lagrat matvaror som oliver, olja och spannmål. Bilder av de märkliga ”tjurhoppningslekarna” har fått många att se den öppna centralgården som en plats för religiösa ceremonier.
Vad som står helt klart, här och på andra platser runt om på Kreta, är dock minoernas framstående arkitektoniska, tekniska och estetiska förmågor. Kanske mest anslående i Phaistos är den breda trappan som leder in i palatsets centrala delar. Fantasin går snabbt igång när man vandrar uppför den. Vad hade man upplevt då, när det begav sig, när man rörde sig här?
Bland de minoiska fynden som grävts fram från mitten av 1800-talet till våra dagar, är det särskilt några som sticker ut i fråga om estetiska värden eller mystik, som fortfarande omgärdar vår kunskap om de gamla minoerna. Mest kända är kanske "Ormgudinnan" eller den rhyton (dryckeskärl) i form av ett tjurhuvud, vilka numera kan studeras på det arkeologiska museet i Heraklion, ett av Greklands finaste museer.
På detta museum finns också ett av de märkligaste fynden från Phaistos, en liten (15 cm) rund lerskiva med en samling hieroglyf-liknande tecken ordnade i en spiral. I över hundra år har forskare försökt lista ut vad tecknen betyder och vad lerskivans funktion skulle ha varit, utan framgång. Italienaren Luigi Pernier var den som upptäckte lerskivan 1908. Annars är engelsmannen Arthur Evans den nu mest kände utforskaren av det minoiska Kreta.
Du som är intresserad av att besöka platsen tillsammans med TT - kolla här!
RSS-flöde