Visst kan man bli trött på dem…turisterna! Alla de (inte jag) som envisas med att fylla ut gator och torg med sin närvaro, så att min upplevelse av den attraktiva platsen störs.
Under ett antal år nu har vi kunnat ta del av upprörda rapporter från människor som reser, men inte vill benämnas turister själva. Det hade varit skönt att slippa dem – turisterna...
Under ett antal år nu har vi kunnat ta del av upprörda rapporter från människor som reser, men inte vill benämnas turister själva. Det hade varit skönt att slippa dem – turisterna...
. De finns överallt, och de är för många. Likaså har vi noterat myndighetsreaktioner från berömda platser som Florens, Venedig, Cinqua terre, Paris, Berlin med flera. Listan kan göras lång.
När turisterna blir för många kan deras inverkan helt enkelt bli destruktiv, eller åtminstone perverterande. Platsen är helt enkelt inte densamma. Det gäller förstås miljöer där det lokala vardagslivet är en viktig del av upplevelsen. Att betrakta konsten på ett museum går ju bra tillsammans med turisterna. Vad spelar det för roll vilka de andra besökarna är då?
Men om själva turistfloden tar över och helt dominerar en plats där lokalbefolkningen är en del av resmålet, försvinner förstås en del av attraktionen. Platsen upplevs som artificiell, konstlad. Det här placerar stora turistorter i en svår situation. Hur kombinera intresset för turisternas pengar med behovet av rimliga levnadsförhållanden för lokalborna?
Många kan vittna om hur flertalet europeiska storstäder de senaste åren på detta sätt har förvandlats på ett närmast olidligt sätt. Åtminstone i kärnan, där ”sevärdheterna” koncentreras. Exemplen är enkla att finna. En som skrivit engagerat om detta på senare tid är Thomas Engström. Under vinjetten Vykortet – Amsterdam skriver han att ”Det kan bli en haschturist för mycket.” (SvD 171208) Det handlar alltså om Amsterdam. Efter stora satsningar på turismen ”sitter man där man sitter, med skenande lägenhetspriser, evighetsköer till bankomaterna och legioner av fult klädda brittiska haschhuliganer som urinerar i mormors tulpanrabatt.” Drastiskt uttryckt, men vi förstår ju vad han menar.
Jo, för exemplen är många. Utvecklingen av turismen i den tyska huvudstaden har skett på ett explosivt sätt under loppet av tio år. För ett decennium sedan var det svårt att finna kvällsöppna barer och restauranger i stora delar av Berlins centrala områden. Visste man inte var de fanns, hittade man oftast inget. Nu är utbudet av kaféer, barer, restauranger och hotell ett smörgåsbord som kan ge mättnadskänslor bara vid anblicken. Ölturismen har helt tagit över vissa områden. Horderna förskräcker.
Gamla stan i Stockholm har förvandlats till ett historiskt museum där besöksflockarna proppar igen gränderna och svenska språket knappast finns representerat alls. Detta sagt utan vare sig bitterhet eller beklagan, det är bara ett konstaterande. Centrala Köpenhamn med det berömda Ströget är också närmast olidligt nu för tiden.
För mindre orter har massturismen potential att förändra platsen i grunden, också på relativt kort tid. På mindre orter, eller i samhällen med mindre diversifierad ekonomi, får turismen en relativt mycket större tyngd. Ett slående exempel är den heliga staden Luang Prabang, som vi skrev om här - Den transformerande massturismen
Hur detta ska utvecklas är svårt att säga. Det finns fler kritiska perspektiv att anlägga på massturismen än dess förment störande inverkan på ens egna subjektiva upplevelser. Vi har framför allt klimatperspektivet att beakta, och den explosiva ökningen av billigt flygresande. Den som vill fördjupa sig en smula i detta perspektiv kan gärna kolla här: Staycation och hemester - en moralisk och miljömässig nödvändighet?
De senaste veckorna har sett en uppflammande debatt om flygresorna i svenska medier, som vi får anledning att återkomma till. Tills vidare räcker det med ett nyktert konstaterande: mycket talar för tågen, eller hur?
När turisterna blir för många kan deras inverkan helt enkelt bli destruktiv, eller åtminstone perverterande. Platsen är helt enkelt inte densamma. Det gäller förstås miljöer där det lokala vardagslivet är en viktig del av upplevelsen. Att betrakta konsten på ett museum går ju bra tillsammans med turisterna. Vad spelar det för roll vilka de andra besökarna är då?
Men om själva turistfloden tar över och helt dominerar en plats där lokalbefolkningen är en del av resmålet, försvinner förstås en del av attraktionen. Platsen upplevs som artificiell, konstlad. Det här placerar stora turistorter i en svår situation. Hur kombinera intresset för turisternas pengar med behovet av rimliga levnadsförhållanden för lokalborna?
Många kan vittna om hur flertalet europeiska storstäder de senaste åren på detta sätt har förvandlats på ett närmast olidligt sätt. Åtminstone i kärnan, där ”sevärdheterna” koncentreras. Exemplen är enkla att finna. En som skrivit engagerat om detta på senare tid är Thomas Engström. Under vinjetten Vykortet – Amsterdam skriver han att ”Det kan bli en haschturist för mycket.” (SvD 171208) Det handlar alltså om Amsterdam. Efter stora satsningar på turismen ”sitter man där man sitter, med skenande lägenhetspriser, evighetsköer till bankomaterna och legioner av fult klädda brittiska haschhuliganer som urinerar i mormors tulpanrabatt.” Drastiskt uttryckt, men vi förstår ju vad han menar.
Jo, för exemplen är många. Utvecklingen av turismen i den tyska huvudstaden har skett på ett explosivt sätt under loppet av tio år. För ett decennium sedan var det svårt att finna kvällsöppna barer och restauranger i stora delar av Berlins centrala områden. Visste man inte var de fanns, hittade man oftast inget. Nu är utbudet av kaféer, barer, restauranger och hotell ett smörgåsbord som kan ge mättnadskänslor bara vid anblicken. Ölturismen har helt tagit över vissa områden. Horderna förskräcker.
Gamla stan i Stockholm har förvandlats till ett historiskt museum där besöksflockarna proppar igen gränderna och svenska språket knappast finns representerat alls. Detta sagt utan vare sig bitterhet eller beklagan, det är bara ett konstaterande. Centrala Köpenhamn med det berömda Ströget är också närmast olidligt nu för tiden.
För mindre orter har massturismen potential att förändra platsen i grunden, också på relativt kort tid. På mindre orter, eller i samhällen med mindre diversifierad ekonomi, får turismen en relativt mycket större tyngd. Ett slående exempel är den heliga staden Luang Prabang, som vi skrev om här - Den transformerande massturismen
Hur detta ska utvecklas är svårt att säga. Det finns fler kritiska perspektiv att anlägga på massturismen än dess förment störande inverkan på ens egna subjektiva upplevelser. Vi har framför allt klimatperspektivet att beakta, och den explosiva ökningen av billigt flygresande. Den som vill fördjupa sig en smula i detta perspektiv kan gärna kolla här: Staycation och hemester - en moralisk och miljömässig nödvändighet?
De senaste veckorna har sett en uppflammande debatt om flygresorna i svenska medier, som vi får anledning att återkomma till. Tills vidare räcker det med ett nyktert konstaterande: mycket talar för tågen, eller hur?