Emil Nolde (1867 - 1956) var en kontroversiell konstnär redan under sin levnad. Men också i sitt eftermäle har han diskuterats flitigt. Anledningen är hans nazist-sympatier och antisemitism. Länge var saken oklar, men de senaste decenniernas forskning har gjort den tydlig: Nolde var sympatiskt inställd till nazismen fram till krigsslutet. Efter kriget försökte han och människor i hans omgivning dölja detta faktum.
Nu står vi där med ett facit som riktar en gammal och viktig fråga till oss: i vilken utsträckning kan och bör vi skilja på konstnären och verket?
Nu står vi där med ett facit som riktar en gammal och viktig fråga till oss: i vilken utsträckning kan och bör vi skilja på konstnären och verket?
Vägarna i västra delen av Schleswig är ödsliga, trots att det är i mitten av juli och solen skiner från en mestadels klar himmel. Det sønderjyska/nordfrisiska landskapet är glest befolkat och sedan urminnes tider präglat av hårda naturförhållanden. Vinden från havet i väster och ständigt återkommande stormar och översvämningar har satt sin prägel. Men det är också ett bördigt jordbrukslandskap som vi upplever från bilen, med vidsträckta åkrar och betesmarker med flitig förekomst av kor och får.
En viss lappsjuka griper tag i oss en stund, men den känslan bryts effektivt när vi svänger in på parkeringen vid Nolde-stiftelsen i Seebüll (Søbøl). Parkeringen är full av bilar och entrén till Nolde-centrat har tydlig karaktär av modernt konstmuseum med generösa ytor för shopen och den snygga serveringen. På entrébyggnadens övervåning presenteras konstnären och hans hustru med texter och en välgjord film. Dessutom redovisas utförligt den påkostade ombyggnad och renovering som platsen genomgått de senaste åren.
Det viktigaste på denna plats är förstås paret Noldes bostadshus, uppfört av dem själva på 1920-talet, tillsammans med den vidhängande trädgården. I en diskret del av trädgården är de båda makarna gravsatta.
Huset är en modernistisk skapelse med spännande vinklar och linjer, ett verkligt ”Zauberheim” helt efter makarnas gemensamma idéer. Ada Nolde - född Vilstrup - utbildade sig till skådespelerska och sångerska, när hon mötte Nolde i Köpenhamn i början av 1900-talet.
I Seebüll kombinerade paret sin bostad med ateljé och utställningslokaler när huset stod klart i slutet av 1920-talet. Nu är huset anpassat efter de stora skaror besökare som tar sig hit. Ett par rum är dock återskapade så som de såg ut när makarna Nolde bodde här, inklusive möbler och originalfärger på väggarna.
I utställningen får man ta del av en stor mängd Nolde-verk, inte minst den berömda sviten över korsfästelsen och andra nytestamentliga scener från 1909. Till det extra minnesvärda hör också sviten av självporträtt.
Noldes konst är en explosion av färger och expressionistiska former. För oss är intrycken oemotståndliga. Inför dem sjunker kunskapen om Noldes politiska idéer undan, det måste medges. Konsten och platsens unika skönhet tar helt överhanden. Så är det säkert inte för alla, men alla uppmanas att åka hit för en exceptionell upplevelse.
En viss lappsjuka griper tag i oss en stund, men den känslan bryts effektivt när vi svänger in på parkeringen vid Nolde-stiftelsen i Seebüll (Søbøl). Parkeringen är full av bilar och entrén till Nolde-centrat har tydlig karaktär av modernt konstmuseum med generösa ytor för shopen och den snygga serveringen. På entrébyggnadens övervåning presenteras konstnären och hans hustru med texter och en välgjord film. Dessutom redovisas utförligt den påkostade ombyggnad och renovering som platsen genomgått de senaste åren.
Det viktigaste på denna plats är förstås paret Noldes bostadshus, uppfört av dem själva på 1920-talet, tillsammans med den vidhängande trädgården. I en diskret del av trädgården är de båda makarna gravsatta.
Huset är en modernistisk skapelse med spännande vinklar och linjer, ett verkligt ”Zauberheim” helt efter makarnas gemensamma idéer. Ada Nolde - född Vilstrup - utbildade sig till skådespelerska och sångerska, när hon mötte Nolde i Köpenhamn i början av 1900-talet.
I Seebüll kombinerade paret sin bostad med ateljé och utställningslokaler när huset stod klart i slutet av 1920-talet. Nu är huset anpassat efter de stora skaror besökare som tar sig hit. Ett par rum är dock återskapade så som de såg ut när makarna Nolde bodde här, inklusive möbler och originalfärger på väggarna.
I utställningen får man ta del av en stor mängd Nolde-verk, inte minst den berömda sviten över korsfästelsen och andra nytestamentliga scener från 1909. Till det extra minnesvärda hör också sviten av självporträtt.
Noldes konst är en explosion av färger och expressionistiska former. För oss är intrycken oemotståndliga. Inför dem sjunker kunskapen om Noldes politiska idéer undan, det måste medges. Konsten och platsens unika skönhet tar helt överhanden. Så är det säkert inte för alla, men alla uppmanas att åka hit för en exceptionell upplevelse.
