I centrala Kapstaden finns ett litet museum med det föga poetiska namnet District Six. Museet är inrymt i en före detta metodistkyrka och dess centrala rum är luftigt och ljust. Utställningen på detta amatördrivna museum är innehållsrik och varierad, och på många sätt djupt allvarsam och upprörande. Golvet är helt täckt av en stadskarta över stadsdelen District Six, som den såg ut fram till 1960-talet. Museet är ett försök att bevara minnet av en stadsdel som är nedriven och borta för alltid.
Med början hösten 1966 började myndigheterna en omfattande process för omlokalisering av invånarna och rivning av större delen av bebyggelsen i District Six. Projektet pågick fram till 1982, då de flesta invånare var borta och rivningstomter behärskade stadslandskapet. Sammanlagt tvingades ca 60 000 människor bort. Museet öppnade 1994, samma år som Sydafrikas nya, demokratiska, regim tillträdde.
Med början hösten 1966 började myndigheterna en omfattande process för omlokalisering av invånarna och rivning av större delen av bebyggelsen i District Six. Projektet pågick fram till 1982, då de flesta invånare var borta och rivningstomter behärskade stadslandskapet. Sammanlagt tvingades ca 60 000 människor bort. Museet öppnade 1994, samma år som Sydafrikas nya, demokratiska, regim tillträdde.
Bakgrunden till detta brutala saneringstilltag var att den dåvarande apartheidregimen hyste ett ont öga till de multietniska kvarteren. Den officiella förklaringen till saneringen var att området skulle omdefinieras som ett ”vitt område” och därför måste rensas. Det var dessutom ett relativt fattigt och nedgånget område i centrala Kapstaden. Sanningen, enligt projektets motståndare, var att den mångkulturella samlevnaden i District Six utgjorde en direkt utmaning av regimens grundpolicy som sa att det är inte bra att folk och raser lever blandat.
De tusentals människor som tvingades flytta fick istället bo på regeringens anvisade mark en bra bit ifrån stadskärnan. Det var i många fall fråga om uråldriga familjehem, som nu bryskt revs ner inför ögonen på de tidigare invånarna. Smärtan och desperationen inför denna oblyga styrkedemonstration är lätt att förstå.
En som hjälper oss att förstå är museets engagerade guide och medgrundare Noor Ebrahim, som med stor inlevelse berättar en knippe historier från apartheidtidens mörka dagar åren 1948 till 1994. Vid regimskiftet 1994 utlovades samtliga av de bortkörda kompensation i form av nya, likvärdiga bostäder. Som på ganska många andra punkter har regimen i detta sammanhang varit en besvikelse. Ebrahim berättar att han ännu väntar på den utlovade bostaden, 25 år efter apartheidregimens fall:
- Jag kommer nog aldrig att få uppleva detta under min levnad, säger han bittert. Jag har förlorat tron på alla politiker, oavsett deras etniska bakgrund eller parti. De är alla likadana, tänker bara på egen vinning.
Ett av de märkligaste upptäckter vi gör när vi tagit de första kliven runt salen, är att District Six-museet har ett samarbete med Malmö Museum. PÅ en stor roll-up kan vi se bilder från Lugnet, en central stadsdel i Malmö som mötte samma öde som District Six, vid ungefär samma tid. Dock av andra orsaker naturligtvis. Detta var rivningsraseriets och det storskaliga byggprojektens (läs Miljonprogrammet) tid i vårt land. Våra politikertilltag hade också sin brutalitet, även om jämförelsen kan reta. Än idag saknar Lugnet i Malmö charmen och trivseln hos en välintegrerad innerstadsdel. Kvarteret är tämligen anskrämligt ur arkitektonisk och stadsplanemässig synpunkt. I Kapstaden har det avröjda området haft svårt att finna intresserade byggherrar. Mycket är fortfarande obebyggt, trots att området på papperet borde vara högintressant. Det är som om händelserna där har förgiftat marken och skapat ett stigma som gör att människor håller sig borta.
Många noterar snabbt att händelserna i District Six har inspirerat till en moden Sydafrikansk film – District 9 (2009) – som med ironisk hållning behandlar samma tema. En del av Johannesburg blir i filmen en vacker dag ockuperad av en grupp utomjordingar. Myndigheterna får stora problem med området som givetvis snart måste saneras och röjas upp av olika mer eller mindre välfunna skäl. Huvudpersonen i filmen, med det otacksamma uppdraget att meddela invånarna om den snara evakueringen, identifierar sig mer och mer med dem och har i slutet av filmen helt enkelt förvandlats till en av dem. Se ett klipp ur filmen här.
Vi lämnar detta fina museum med en fördjupad förståelse för den mörka epok som ännu kastar sina långa skuggor över dagens Sydafrika och det lidande som den innebar för en stor del av Sydafrikas folk.
Museets adress är 25A Albertus St & Buitenkant St. Öppettider månd-lörd 9-16. Hemsida här.
De tusentals människor som tvingades flytta fick istället bo på regeringens anvisade mark en bra bit ifrån stadskärnan. Det var i många fall fråga om uråldriga familjehem, som nu bryskt revs ner inför ögonen på de tidigare invånarna. Smärtan och desperationen inför denna oblyga styrkedemonstration är lätt att förstå.
En som hjälper oss att förstå är museets engagerade guide och medgrundare Noor Ebrahim, som med stor inlevelse berättar en knippe historier från apartheidtidens mörka dagar åren 1948 till 1994. Vid regimskiftet 1994 utlovades samtliga av de bortkörda kompensation i form av nya, likvärdiga bostäder. Som på ganska många andra punkter har regimen i detta sammanhang varit en besvikelse. Ebrahim berättar att han ännu väntar på den utlovade bostaden, 25 år efter apartheidregimens fall:
- Jag kommer nog aldrig att få uppleva detta under min levnad, säger han bittert. Jag har förlorat tron på alla politiker, oavsett deras etniska bakgrund eller parti. De är alla likadana, tänker bara på egen vinning.
Ett av de märkligaste upptäckter vi gör när vi tagit de första kliven runt salen, är att District Six-museet har ett samarbete med Malmö Museum. PÅ en stor roll-up kan vi se bilder från Lugnet, en central stadsdel i Malmö som mötte samma öde som District Six, vid ungefär samma tid. Dock av andra orsaker naturligtvis. Detta var rivningsraseriets och det storskaliga byggprojektens (läs Miljonprogrammet) tid i vårt land. Våra politikertilltag hade också sin brutalitet, även om jämförelsen kan reta. Än idag saknar Lugnet i Malmö charmen och trivseln hos en välintegrerad innerstadsdel. Kvarteret är tämligen anskrämligt ur arkitektonisk och stadsplanemässig synpunkt. I Kapstaden har det avröjda området haft svårt att finna intresserade byggherrar. Mycket är fortfarande obebyggt, trots att området på papperet borde vara högintressant. Det är som om händelserna där har förgiftat marken och skapat ett stigma som gör att människor håller sig borta.
Många noterar snabbt att händelserna i District Six har inspirerat till en moden Sydafrikansk film – District 9 (2009) – som med ironisk hållning behandlar samma tema. En del av Johannesburg blir i filmen en vacker dag ockuperad av en grupp utomjordingar. Myndigheterna får stora problem med området som givetvis snart måste saneras och röjas upp av olika mer eller mindre välfunna skäl. Huvudpersonen i filmen, med det otacksamma uppdraget att meddela invånarna om den snara evakueringen, identifierar sig mer och mer med dem och har i slutet av filmen helt enkelt förvandlats till en av dem. Se ett klipp ur filmen här.
Vi lämnar detta fina museum med en fördjupad förståelse för den mörka epok som ännu kastar sina långa skuggor över dagens Sydafrika och det lidande som den innebar för en stor del av Sydafrikas folk.
Museets adress är 25A Albertus St & Buitenkant St. Öppettider månd-lörd 9-16. Hemsida här.
