Medan vissa förstör kulturella världsarv och andra slarvar bort sina (läs Dresden och möjligtvis Drottningholm) så läggs lyckligtvis ständigt nya till på Unescos lista. Ett världsarv finns i Hamburg. Det är de gamla lagerbyggnaderna i den tidigare tullfria zonen - Speicherstadt - som sedan i somras har denna status.
Vad är det som gör oss så fascinerade av gamla hamnområden som...
Vad är det som gör oss så fascinerade av gamla hamnområden som...
...som förvandlas till något nytt, modernt? Det kanske handlar om att den gamla funktionen har skapat en form och ett uttryck som tilltalar vår tid. I så fall är det kanske det råa och fula som vi faller för. När vi piffar upp det med en lagom portion glas och stål och på så sätt får fram effektfulla kontraster, så sammanfattar det kanske vår tids livssyn och samhällssyn. För att något ska vara estetiskt tilltalande i vår tid, kan det vackra inte bara vara vackert, eller för vackert. Alltför väl medvetna om tillvarons mörkare sidor, behöver vi släppa in åtminstone några av dessa, när vi bygger och skapar. Så kan det vara. Åtminstone beträffande dem med ”sofistikerad smak”. Alltså dem för vilka en traditionell estetik riskerar att bli ”kitschig”.
Eller är det något annat som tilltalar oss? Är det vår vetskap om generationernas arbete och kamp för överlevnad som helt enkelt fyller oss med vördnad? Något säger mig att den förklaringen är mer långsökt… Eller är det den vemodiga känslan av tidens flykt som griper tag i oss? Vem vet?
Hamburgs hamn är fortfarande den näst största i Europa, efter Rotterdam. Och spåren av de gamla hamnområdena är väl synliga i den inre staden. Hamburg har en lång historia som handelsstad. Den mäktiga floden Elbe utgör stadens pulsåder ut till havet, tio mil därifrån. Denna grundläggande struktur har satt sin prägel på staden alltsedan medeltiden. Redan 1189 gavs staden frihandelsrättigheter av självaste Fredrik Barbarossa, som tack för stadens deltagande i det tredje korståget. Vid mitten av 1200-talet blev staden en del av Hansan. När det heliga romerska riket av tysk nation avskaffades 1806, började stadens moderna historia.
Dagens moderna hamn har flyttat ut från den centrala staden, men de historiska spåren i stadskärnan finns alltså i stor utsträckning kvar. Sedan 2015 finns området upptaget på UNESCOs världsarvslista. För närvarande pågår ett väldigt omgestaltningsprojekt här – Hafen city. Tidigare centrala hamnområden görs om till attraktiva bostadsområden på samma sätt som i många andra europeiska storstäder i vår postmoderna era.
Den del av Hamburg som mest av allt påminner oss om den stolta historien är Speicherstadt, stadens gamla kvarter av lagerhus. Husen byggdes mellan 1883 och 1927 som grundstommen i en tullfri zon. Bakgrunden var det tyska enandet, som innebar att Hamburg inte längre kunde behålla sin ställning som politiskt fristående stad med frihandelsrättigheter. Staden förenades med resten av det stora, kejserliga Tyskland, men istället avdelades en del av hamnen som tullfri zon. Här kvarstod de gamla handelshusens rättigheter i form av lagring och förädlig av importerade varor. 1888 öppnades Speicherstadt officiellt i en ceremoni som leddes av kejsaren själv. Plaketten från invigningen finns fortfarande kvar vid Brooksbrücke.
Delar av Speicherstadt blev förstört under andra världskriget, men återuppbyggdes i stor utsträckning. Husen används nu för allehanda aktiviteter – kontor, museer, kafeer m m. Den sista dödsryckningen för den ursprungliga funktionen kom med 1970-talet, när containertrafiken helt tog överhanden.
Det är riktigt praktfulla byggnader som möter oss under vår vandring i de gamla kvarteren. Dimensionerna är enorma och det framhävs ytterligare av att gatorna är smala och lite mörka. Vi böjer våra nackar ordentligt när vi ska blicka upp mot de översta våningarna. Rött tegel i lite olika nyanser dominerar som byggnadsmaterial. Byggnaderna ger genom detta enkla, råa material ett enhetligt intryck. De bär dock många individuella drag genom konstfulla dekorationer där tegel ställts på tvären eller på annat sätt murats i mönster. Husen har också fått torn och tinnar, små alkover och glaserat tegel i allehanda mönster. Det är fint att tänka på hur dessa ekonomibyggnader vars funktion förstås var det centrala, också har försetts med underbara, icke-produktiva utsmyckningar.
På kafé Schönes leben på Alter Wandrahm 15, på hörnet mot Kornhausbrücke, kopplar vi av och samlar ihop intrycken. Här är fullt med folk i en fantastisk lokal där man kan fika, äta lunch eller shoppa. Äntligen får vi beskåda en interiör i de gamla lagerhusen. Bjälkar och bärande pelare av trä avslöjar den förindustriella konstruktionen. Fult eller fint, inspirerande eller deprimerande - tankar och känslor som växlar och flätas samman om hur vi ska se på Speicherstadt, kan här rätas ut och sorteras upp, över en öl eller två.
Eller är det något annat som tilltalar oss? Är det vår vetskap om generationernas arbete och kamp för överlevnad som helt enkelt fyller oss med vördnad? Något säger mig att den förklaringen är mer långsökt… Eller är det den vemodiga känslan av tidens flykt som griper tag i oss? Vem vet?
Hamburgs hamn är fortfarande den näst största i Europa, efter Rotterdam. Och spåren av de gamla hamnområdena är väl synliga i den inre staden. Hamburg har en lång historia som handelsstad. Den mäktiga floden Elbe utgör stadens pulsåder ut till havet, tio mil därifrån. Denna grundläggande struktur har satt sin prägel på staden alltsedan medeltiden. Redan 1189 gavs staden frihandelsrättigheter av självaste Fredrik Barbarossa, som tack för stadens deltagande i det tredje korståget. Vid mitten av 1200-talet blev staden en del av Hansan. När det heliga romerska riket av tysk nation avskaffades 1806, började stadens moderna historia.
Dagens moderna hamn har flyttat ut från den centrala staden, men de historiska spåren i stadskärnan finns alltså i stor utsträckning kvar. Sedan 2015 finns området upptaget på UNESCOs världsarvslista. För närvarande pågår ett väldigt omgestaltningsprojekt här – Hafen city. Tidigare centrala hamnområden görs om till attraktiva bostadsområden på samma sätt som i många andra europeiska storstäder i vår postmoderna era.
Den del av Hamburg som mest av allt påminner oss om den stolta historien är Speicherstadt, stadens gamla kvarter av lagerhus. Husen byggdes mellan 1883 och 1927 som grundstommen i en tullfri zon. Bakgrunden var det tyska enandet, som innebar att Hamburg inte längre kunde behålla sin ställning som politiskt fristående stad med frihandelsrättigheter. Staden förenades med resten av det stora, kejserliga Tyskland, men istället avdelades en del av hamnen som tullfri zon. Här kvarstod de gamla handelshusens rättigheter i form av lagring och förädlig av importerade varor. 1888 öppnades Speicherstadt officiellt i en ceremoni som leddes av kejsaren själv. Plaketten från invigningen finns fortfarande kvar vid Brooksbrücke.
Delar av Speicherstadt blev förstört under andra världskriget, men återuppbyggdes i stor utsträckning. Husen används nu för allehanda aktiviteter – kontor, museer, kafeer m m. Den sista dödsryckningen för den ursprungliga funktionen kom med 1970-talet, när containertrafiken helt tog överhanden.
Det är riktigt praktfulla byggnader som möter oss under vår vandring i de gamla kvarteren. Dimensionerna är enorma och det framhävs ytterligare av att gatorna är smala och lite mörka. Vi böjer våra nackar ordentligt när vi ska blicka upp mot de översta våningarna. Rött tegel i lite olika nyanser dominerar som byggnadsmaterial. Byggnaderna ger genom detta enkla, råa material ett enhetligt intryck. De bär dock många individuella drag genom konstfulla dekorationer där tegel ställts på tvären eller på annat sätt murats i mönster. Husen har också fått torn och tinnar, små alkover och glaserat tegel i allehanda mönster. Det är fint att tänka på hur dessa ekonomibyggnader vars funktion förstås var det centrala, också har försetts med underbara, icke-produktiva utsmyckningar.
På kafé Schönes leben på Alter Wandrahm 15, på hörnet mot Kornhausbrücke, kopplar vi av och samlar ihop intrycken. Här är fullt med folk i en fantastisk lokal där man kan fika, äta lunch eller shoppa. Äntligen får vi beskåda en interiör i de gamla lagerhusen. Bjälkar och bärande pelare av trä avslöjar den förindustriella konstruktionen. Fult eller fint, inspirerande eller deprimerande - tankar och känslor som växlar och flätas samman om hur vi ska se på Speicherstadt, kan här rätas ut och sorteras upp, över en öl eller två.