Tommy Josefsson från Jönköping är här tillbaka med en intressant text från Cypern. Denna gång handlar det om spökstaden Varosha. Tommy har tidigare skrivit flera texter på Tertulia travels om Marocko. Kolla i listan här eller sök på Tommy Josefsson i sökrutan!
En katt stirrar på oss där vi går genom spökstaden Varosha ungefär som de brukar göra när de markerar revir. På toppen av ett höghus sitter slovakiska FN-observatörer och noterar avvikelser; ett stenkast längre fram gömmer sig en bataljon turkiska soldater bakom stängsel och skyltar att fotografering just där är förbjudet. Känslan infinner sig att vi inte borde beträda denna spökstad, vilket upprepade FN-resolutioner har slagit fast. The Turkish Republic of Northern Cyprus (TRNC) är av en annan åsikt efter 47 års fruktlösa fredsförhandlingar. En lång svartorm ringlar sig över den nyligen asfalterade huvudgatan och slinker in i en totalt förvuxen trädgård tillhörande någon sedan decennier försvunnen grekcypriot.
Varosha var en gång den välmående södra stadsdelen av Famagusta på Cyperns östkust. Filmstjärnor och finare charterturister flockades hit till Cyperns bästa stränder för att uppleva la dolce vita, det ljuva livet. Så för 47 år sedan genomförde den nationalistiska EOKA B-rörelsen en militärkupp mot Cyperns regering och dess ledare ärkebiskop Makarios, påhejade av den sönderfallande militärjuntan i Grekland. Målet var grekisk annektering av Cypern. För att förhindra etnisk rensning av turkcyprioter, 30 % av befolkningen, genomförde den turkiska NATO-armén en räddningsaktion/invasion där 40 % av ön befriades/ockuperades, inklusive den helt grekcypriotiska stadsdelen Varosha – en attraktiv förhandlingsbricka inför kommande fredsförhandlingar.
Förhandlingarna har avlöst varandra under snart ett halvt sekel, där turkcyprioterna har krävt jämlikhet och likabehandling och grekcyprioterna omedelbart tillbakadragande av trupper och återgång till status quo från 1974. FN har lagt fram flera fredsförslag där återbördandet av Varosha har varit en vital del, förslag som accepterats av turkcyprioterna och förkastats av grekcyprioterna. Frustrationerna i norr ledde i år till beslutet att öppna upp spökstaden, trots FN-resolutionerna. Vi tog tillfället i akt till en cykeltur i den undangömda staden.
Ett gäng glada ungdomar, anställda som sommararbetare av kommunen, säljer glass och dricka till hundratals nyfikna besökare vid den omtalade stranden. Visst har Varosha utvecklingspotential för investerare och grekcyprioter, som är välkomna att återvända till sina rivningsfärdiga egendomar. En flagnad text ”Venus Beach Hotel” skymtar på ett höghus varifrån ljudet av en dörr slår som ett klockverk i vinden och ekar genom de sönderslagna fönsterrutorna. Ett och annat kulhål skymtar också. I närheten står byggnadskranen kvar vid en rostig betongstruktur som för 47 år sedan skulle ha blivit ett nytt attraktivt hotell.
Grenarna av ett förvuxet afrikanskt tulpanträd skrapar irriterande mot en villas väggar. ”Michael´s café” har numera blivit invaderat i alla hörn av en mäktig röd Bougainvillea och endast fantasin kan ge en bild av hur det en gång var att njuta av en varm espresso eller kall öl på det lummiga trädgårdscaféet. Det surrealistiska Varosha är en fotografisk attraktion.
Om stadsdelen ska blomstra igen behövs ett fredsfördrag mellan södra och norra Cypern. Därtill krävs att en och annan demon ringlar sig ut ur spökstaden. Norra Cypern står under embargo och har inte de ekonomiska musklerna att göra investeringar. FN-observatörerna har år efter år suttit och ugglat i stadens höghus, inklusive flera hundra svenskar, och skrivit incidentrapporter i stil med ”en grekcypriotisk get förirrade sig in i den demilitariserade zonen och bonden sprang ut för att hämta den”. Det sägs att delar av Varosha ska demilitariseras och delar av den turkiska armén omgrupperas norrut. Vi drar oss norrut och lämnar den förtrollade staden med dess katter bakom oss.
En katt stirrar på oss där vi går genom spökstaden Varosha ungefär som de brukar göra när de markerar revir. På toppen av ett höghus sitter slovakiska FN-observatörer och noterar avvikelser; ett stenkast längre fram gömmer sig en bataljon turkiska soldater bakom stängsel och skyltar att fotografering just där är förbjudet. Känslan infinner sig att vi inte borde beträda denna spökstad, vilket upprepade FN-resolutioner har slagit fast. The Turkish Republic of Northern Cyprus (TRNC) är av en annan åsikt efter 47 års fruktlösa fredsförhandlingar. En lång svartorm ringlar sig över den nyligen asfalterade huvudgatan och slinker in i en totalt förvuxen trädgård tillhörande någon sedan decennier försvunnen grekcypriot.
Varosha var en gång den välmående södra stadsdelen av Famagusta på Cyperns östkust. Filmstjärnor och finare charterturister flockades hit till Cyperns bästa stränder för att uppleva la dolce vita, det ljuva livet. Så för 47 år sedan genomförde den nationalistiska EOKA B-rörelsen en militärkupp mot Cyperns regering och dess ledare ärkebiskop Makarios, påhejade av den sönderfallande militärjuntan i Grekland. Målet var grekisk annektering av Cypern. För att förhindra etnisk rensning av turkcyprioter, 30 % av befolkningen, genomförde den turkiska NATO-armén en räddningsaktion/invasion där 40 % av ön befriades/ockuperades, inklusive den helt grekcypriotiska stadsdelen Varosha – en attraktiv förhandlingsbricka inför kommande fredsförhandlingar.
Förhandlingarna har avlöst varandra under snart ett halvt sekel, där turkcyprioterna har krävt jämlikhet och likabehandling och grekcyprioterna omedelbart tillbakadragande av trupper och återgång till status quo från 1974. FN har lagt fram flera fredsförslag där återbördandet av Varosha har varit en vital del, förslag som accepterats av turkcyprioterna och förkastats av grekcyprioterna. Frustrationerna i norr ledde i år till beslutet att öppna upp spökstaden, trots FN-resolutionerna. Vi tog tillfället i akt till en cykeltur i den undangömda staden.
Ett gäng glada ungdomar, anställda som sommararbetare av kommunen, säljer glass och dricka till hundratals nyfikna besökare vid den omtalade stranden. Visst har Varosha utvecklingspotential för investerare och grekcyprioter, som är välkomna att återvända till sina rivningsfärdiga egendomar. En flagnad text ”Venus Beach Hotel” skymtar på ett höghus varifrån ljudet av en dörr slår som ett klockverk i vinden och ekar genom de sönderslagna fönsterrutorna. Ett och annat kulhål skymtar också. I närheten står byggnadskranen kvar vid en rostig betongstruktur som för 47 år sedan skulle ha blivit ett nytt attraktivt hotell.
Grenarna av ett förvuxet afrikanskt tulpanträd skrapar irriterande mot en villas väggar. ”Michael´s café” har numera blivit invaderat i alla hörn av en mäktig röd Bougainvillea och endast fantasin kan ge en bild av hur det en gång var att njuta av en varm espresso eller kall öl på det lummiga trädgårdscaféet. Det surrealistiska Varosha är en fotografisk attraktion.
Om stadsdelen ska blomstra igen behövs ett fredsfördrag mellan södra och norra Cypern. Därtill krävs att en och annan demon ringlar sig ut ur spökstaden. Norra Cypern står under embargo och har inte de ekonomiska musklerna att göra investeringar. FN-observatörerna har år efter år suttit och ugglat i stadens höghus, inklusive flera hundra svenskar, och skrivit incidentrapporter i stil med ”en grekcypriotisk get förirrade sig in i den demilitariserade zonen och bonden sprang ut för att hämta den”. Det sägs att delar av Varosha ska demilitariseras och delar av den turkiska armén omgrupperas norrut. Vi drar oss norrut och lämnar den förtrollade staden med dess katter bakom oss.
