Antalet utskänkningsställen i centrala Madrid som frekventerats av Ernest Hemingway är imponerande. Han har lämnat en tydlig alkoholindränkt stig efter sig, som David Farley skriver i New York Times i en trevlig artikel, från 2011: Blood, sand, sherry: Hemingway´s Madrid.
Vi har exempelvis restaurangen Botin, nedanför Plaza Mayor, där man äter spädgris och dricker rioja i författarens fotspår. Vi har den pittoreska sherrybaren La Venencia, som vi skrivit om tidigare här. Och vi har den populära Cervezeria Alemana på Plaza Santa Ana, där bordet vid entrén där han satt, fortfarande finns kvar.
Hemingway bodde i Madrid långa perioder på 1920-30-talen, men återkom flera gånger senare. Sista besöket var 1960. Att Hemingways liv och författarskap har något med manlighet (dricka mycket, gå på tjurfäktning, jaga och kriga, dö en våldsam död) att göra är ju uppenbart. De här sidorna i den store författarens personlighet har diskuterats i decennier. Det ska vi vara glada för. Här finns ämnen som kan penetreras i en oändlig rad av stimulerande tertulior…
Vi har exempelvis restaurangen Botin, nedanför Plaza Mayor, där man äter spädgris och dricker rioja i författarens fotspår. Vi har den pittoreska sherrybaren La Venencia, som vi skrivit om tidigare här. Och vi har den populära Cervezeria Alemana på Plaza Santa Ana, där bordet vid entrén där han satt, fortfarande finns kvar.
Hemingway bodde i Madrid långa perioder på 1920-30-talen, men återkom flera gånger senare. Sista besöket var 1960. Att Hemingways liv och författarskap har något med manlighet (dricka mycket, gå på tjurfäktning, jaga och kriga, dö en våldsam död) att göra är ju uppenbart. De här sidorna i den store författarens personlighet har diskuterats i decennier. Det ska vi vara glada för. Här finns ämnen som kan penetreras i en oändlig rad av stimulerande tertulior…