I Agra och gör som alla andra

För fjärde gången får vi följa med Tyke Tykesson, hemmahörande i Malmö, på hans resa i Indien. Den här gången skriver han från Agra, som hyser en av Indiens mest kända besöksmål - Taj Mahal. 

När jag var färdig med de så kallade sevärdheterna, hittade jag min favoritplats i Agra. Jag spenderade hela eftermiddagen på Mumtaz cafe and roof top restaurant. Inte uppkallad efter ägaren utan efter den drottning som fick Taj Mahal som gravplats. Tog en lätt brunch med en aloo paratha, det vill säga ett platt bröd som steks i stekpanna, i det här fallet med potatis  i degen (aloo). Med en vy mot Taj Mahal över takterasserna – som var apornas domäner – en lätt bris och lagom avstånd från den bullriga gatumiljön var det lätt att bli sittande. ​

Jag hade tagit tåget till Agra. Tåg nr 22987 / AII AF Superfast. Det är lockande att ironisera över hastigheten på de indiska tågen. De 24 milen tog drygt 4,5 timmar, det vill säga en medelhastighet på ungefär 50 km/h. Att Indien går långsamt kan vara frustrerande men samtidigt ganska skönt. Om man har tid. Det är i alla fall ingen idé att beklaga sig över detta faktum. Så är det i Indien. Det var en behaglig tågresa – åtminstone i de två av tågets 15 vagnar med reserverade platser och aircondition. Trängseln i de övriga vagnarna avstod jag trots allt gärna ifrån. I den dyrare delen av tåget var två tredjedelar av passagerarna turister. Alla måste ju resa till Agra. Se Taj Mahal. Förmodligen den plats i Indien som lockar flest turister.

Jag hade valt hotell med tanke på läget. 200 m från entrén till monumentet. För att enkelt kunna vara där redan i gryningen. Men jag spenderade de första två dagarna i Agra med att cirkulera runt Taj Mahal. Betraktade de långa köerna. Passerade förbi platsen vid floden där de döda kremeras. Tog en löprunda i den dimmiga morgontimmen innan solen gick upp och kunde på håll ana kupolernas konturer bortom flodkröken. Svarade nej till de aspirerande guidernas återkommande fråga om jag var på väg till Taj Mahal – och de undrade förstås vart jag var på väg då. Ingenstans särskild. Just walking. Märklig turist. 

Jag tog mig en morgon med taxi de fyra milen till Fatehpur Sikri, en stad som byggdes av Akbar den store på 1570-talet. Han var den tredje härskaren över Mogulriket, ett imperium som när det var som störst omfattade nästan hela den indiska subkontinenten. Agra var huvudstad fram till mitten av 1650-talet då Delhi fick överta den rollen. I Fatehpur Sikri lät Akbar bygga ett magnifikt palats i mustigt mörkröd sandsten, ett par nyanser mörkare än motsvarande från Öved i Skåne som bland annt finns på några fasader på vid Stortorget i Malmö. Därtill uppfördes i den nya staden en stor moské – för mogulerna var ju muslimer. Fatehpur Sikri övergavs mer eller mindre redan efter ett par decennier – oklart varför, möjligen på grund av dålig tillgång på vatten.

Det var Akbars sonson Shah Jahan som lät bygga Taj Mahal. Han lär själv ha engagerat sig i den arkitektoniska utformningen och har därmed hyllats för sina konstnärliga ambitioner. Att han också var en maktlysten härskare som efter sitt tillträde lät avrätta sina konkurrenter – även sin egen bror – nämns väl inte lika ofta i samband med Taj Mahal. För det är ju så vackert. 

Som arkitektur betraktat kan själva mausoleet dock tyckas vara ganska banalt. Strängt symmetriskt i fyra riktningar. Visserligen med väl avvägda proportioner och eleganta utsmyckningar men när man väl har tagit in den imponerande byggnaden så ger den egentligen ingen ytterliggare upplevelse. Det är då mer helhetskompositionen med entrébyggnaden och de två flankerande moskéerna – alla i kontrasterande röd sandsten – och trädgårdsanläggningen i kombination med läget vid floden som gör upplevelsen magnifik. Och att kunna uppfylla sina förväntningar. Att på plats få se ett av världens mest omtalade byggnadsverk. Jag vill för en stund vara som alla andra – tar en selfie och reser vidare.