Indien är ett land som överväldigar de flesta besökare, på gott och ont. Det finns oerhört mycket fint, roligt, intressant och fantastiskt att fängslas av. Det finns också sådant som irriterar och frustrerar en besökare. Till det mest provocerande hör den kaotiska trafiksituationen och den allmänna nedskräpningen. Problemen är mångfacetterade och komplexa. Men det tar inte många dagars vistelse i landet förrän...
...det blir uppenbart att utvecklingen av infrastruktur och samhällssystem inte hållit jämna steg med ökningen av trafikvolymerna eller andra utmaningar som ett modernt samhälle genererar. Det är också tydligt att det inte finns något "miljötänk" av västerländskt snitt i stora befolkningslager i Indien.
New Delhi har på senare år stått som symbol för dessa problem och utmaningar. Det är en av Indiens tre megastäder, med en befolkningen på ca 26 miljoner i hela det urbana området. Det tar tre till fyra timmar att korsa staden med bil från norr till söder.
Trafiksituationen i Delhi kan innebära ett brutalt möte för många förstagångsbesökare. Det som slår den häpnande observatören är kanske mest frånvaron av ett rationellt regeltänkande. De flesta men långt ifrån alla, stannar vid rött ljus. Filkörning är ett i stort sett okänt begrepp. Konsten att tränga sig före utövas flitigt. Det är helt ok att plötsligt svänga och korsa parallella filer utan tecken. I stället tutas det flitigt, vilket också texten på många bilar uppmuntrar till: "Please honk horn!" står det. Den inofficiella grundregeln i trafiken tycks lyda: "kör aldrig fortare än att du alltid hinner stanna om något oförutsett sker framför dig". Och det gör det hela tiden! Man får tillstå att det fungerar ganska väl ändå. Man ser förvånansvärt fä olyckor och tålamodet är änglalikt hos de flesta. Konsekvensen är förstås att det inte går att köra särskilt snabbt, någonstans.
År 2014 rankade WHO Delhi som världens mest nedsmutsade stad. Hela 13 indiska städer förekom på topp 20-listan (Patna, Gwailor, Raipur, Ahmedabad, Lucknow, Kanpur, Firozabad, Amritsar, Ludhiana, Allahabad, Agra, Khanna och Delhi (PM 2,5-nivåer). Det som orsaker den dåliga luftkvaliteten är motorfordon, industrier och kraftverk, men också förbränning av biomassa, inte minst på den omgivande landsbygden där det är vanligt att bönder bränner av sina åkrar.
Framkomligheten är en katastrof. Center for Science and environment i Delhi, konstaterar i en nyligen publicerad rapport att genomsnittshastigheten på de större genomfartslederna ligger på ca 24 km/h, men faller till 7 km/h i rusningstrafiken morgon och kväll. Luftens kväveoxidhalter ökar samtidigt från 68 mikrogram/kubikmeter till 94 mikrogram, vid dessa hastigheter. Det här är nivåer som är direkt hälsofarliga, eftersom de är mer eller mindre konstanta. De sjukdomstillstånd som blir följden av överdriven exponering är välkända: bronkit, astma, lunginflammation, ständig hosta samt hjärtattacker och stroke. De flesta invånare i Delhi är omedvetna om dessa hälsovådliga nivåer av luftföroreningar.
Trafikexperter konstaterar att det snabbt håller på att utvecklas en situation där det inte är nån större skillnad på rusningstrafik och vanlig trafik i Delhi. Det är rusning hela tiden, från morgon till kväll. Det finns nu tio miljoner motorfordon i den överbefolkade staden. ”If not adressed immediately, Delhi will merely run to a standstill”, säger chefen för miljöcentret, Anumita Roychowdhury i en tidningsintervju.
Mycket görs dock. Delhi har en väldigt hög förekomst av träd och trädplanering uppmuntras generellt. Förekomsten av naturgasdrivna bussar är också jämförelsevis hög. Kollektivtrafiken har byggts ut (Metro) och fortsätter att byggas ut. "Fly-overs" har byggts i stor omfattning och utbyggnaden fortsätter.
Indiska städer kan vara fruktansvärt skräpiga. Det har blivit dramatiskt mycket värre de senaste 25 åren, sedan den moderna förpackningsindustrin började sprida sin produkter över landet. Inför högarna av skräp kan en besökare storögt undra om indier inte bryr sig som att ha rent och snyggt omkring sig. Klart är att ansvarskänslan beträffande offentliga miljöer inte är så hög, hos många. Andra är dock väldigt bekymrade och missnöjda med den situation som är.
En av dem som bekymrat sig är nuvarande premiärminister Narendra Modi, som har dragit igång en stor satsning på ett ”Clean India”. Kampanjen symboliseras av Mahatma Gandhis berömda glasögon, och kopplas också till hans födelsedag. Den siktar i första hand på att öka tillgången på och användningen av toaletter. Att människor utför sina behov utomhus, var som helst i princip, är ett gammalt och omfattande problem i landet. Men den allmänna skräpigheten är också en måltavla för kampanjen.
En konkret aspekt av detta kampanjarbete är förekomsten av soptunnor och sopcontainrar på allt fler platser. ”Use me” står det ofta på dem. Och även om systemen inte fungerar perfekt så är det ändå viktiga steg framåt. En annan aspekt är det nationella förbudet mot plastpåsar som infördes härom året. Man ser också allt oftare städpersonal i arbete. I Varanasi, som är en viktig plats för det regerande hindunationalistiska partiet BJP, städas gahterna systematiskt, dagligen. På flera ställen hindras nu kor (som annars rör sig fritt överallt) från att komma ner till floden, så att komockorna inte hamnar i det mest besökstäta området i staden.
Medvetenheten om nedskräpningen ökar enligt uppgift, i alla fall långsamt. Och myndigheterna jobbar oförtrutet vidare. Många vittnar om att det blivit bättre på många platser. Trycket på åtgärder för att komma tillrätta med en omöjlig trafiksituation i städer som Delhi, skapar också starka incitament liksom kunskapen om faran med luftföroreningarna. Det går knappast en dag utan att medierna rapporterar om dessa ting. Men oerhört mycket återstår att göra. Både struktur och kultur behöver genomgå stora förändringar innan Indien blir ett rent land med välfungerande transportsystem.
New Delhi har på senare år stått som symbol för dessa problem och utmaningar. Det är en av Indiens tre megastäder, med en befolkningen på ca 26 miljoner i hela det urbana området. Det tar tre till fyra timmar att korsa staden med bil från norr till söder.
Trafiksituationen i Delhi kan innebära ett brutalt möte för många förstagångsbesökare. Det som slår den häpnande observatören är kanske mest frånvaron av ett rationellt regeltänkande. De flesta men långt ifrån alla, stannar vid rött ljus. Filkörning är ett i stort sett okänt begrepp. Konsten att tränga sig före utövas flitigt. Det är helt ok att plötsligt svänga och korsa parallella filer utan tecken. I stället tutas det flitigt, vilket också texten på många bilar uppmuntrar till: "Please honk horn!" står det. Den inofficiella grundregeln i trafiken tycks lyda: "kör aldrig fortare än att du alltid hinner stanna om något oförutsett sker framför dig". Och det gör det hela tiden! Man får tillstå att det fungerar ganska väl ändå. Man ser förvånansvärt fä olyckor och tålamodet är änglalikt hos de flesta. Konsekvensen är förstås att det inte går att köra särskilt snabbt, någonstans.
År 2014 rankade WHO Delhi som världens mest nedsmutsade stad. Hela 13 indiska städer förekom på topp 20-listan (Patna, Gwailor, Raipur, Ahmedabad, Lucknow, Kanpur, Firozabad, Amritsar, Ludhiana, Allahabad, Agra, Khanna och Delhi (PM 2,5-nivåer). Det som orsaker den dåliga luftkvaliteten är motorfordon, industrier och kraftverk, men också förbränning av biomassa, inte minst på den omgivande landsbygden där det är vanligt att bönder bränner av sina åkrar.
Framkomligheten är en katastrof. Center for Science and environment i Delhi, konstaterar i en nyligen publicerad rapport att genomsnittshastigheten på de större genomfartslederna ligger på ca 24 km/h, men faller till 7 km/h i rusningstrafiken morgon och kväll. Luftens kväveoxidhalter ökar samtidigt från 68 mikrogram/kubikmeter till 94 mikrogram, vid dessa hastigheter. Det här är nivåer som är direkt hälsofarliga, eftersom de är mer eller mindre konstanta. De sjukdomstillstånd som blir följden av överdriven exponering är välkända: bronkit, astma, lunginflammation, ständig hosta samt hjärtattacker och stroke. De flesta invånare i Delhi är omedvetna om dessa hälsovådliga nivåer av luftföroreningar.
Trafikexperter konstaterar att det snabbt håller på att utvecklas en situation där det inte är nån större skillnad på rusningstrafik och vanlig trafik i Delhi. Det är rusning hela tiden, från morgon till kväll. Det finns nu tio miljoner motorfordon i den överbefolkade staden. ”If not adressed immediately, Delhi will merely run to a standstill”, säger chefen för miljöcentret, Anumita Roychowdhury i en tidningsintervju.
Mycket görs dock. Delhi har en väldigt hög förekomst av träd och trädplanering uppmuntras generellt. Förekomsten av naturgasdrivna bussar är också jämförelsevis hög. Kollektivtrafiken har byggts ut (Metro) och fortsätter att byggas ut. "Fly-overs" har byggts i stor omfattning och utbyggnaden fortsätter.
Indiska städer kan vara fruktansvärt skräpiga. Det har blivit dramatiskt mycket värre de senaste 25 åren, sedan den moderna förpackningsindustrin började sprida sin produkter över landet. Inför högarna av skräp kan en besökare storögt undra om indier inte bryr sig som att ha rent och snyggt omkring sig. Klart är att ansvarskänslan beträffande offentliga miljöer inte är så hög, hos många. Andra är dock väldigt bekymrade och missnöjda med den situation som är.
En av dem som bekymrat sig är nuvarande premiärminister Narendra Modi, som har dragit igång en stor satsning på ett ”Clean India”. Kampanjen symboliseras av Mahatma Gandhis berömda glasögon, och kopplas också till hans födelsedag. Den siktar i första hand på att öka tillgången på och användningen av toaletter. Att människor utför sina behov utomhus, var som helst i princip, är ett gammalt och omfattande problem i landet. Men den allmänna skräpigheten är också en måltavla för kampanjen.
En konkret aspekt av detta kampanjarbete är förekomsten av soptunnor och sopcontainrar på allt fler platser. ”Use me” står det ofta på dem. Och även om systemen inte fungerar perfekt så är det ändå viktiga steg framåt. En annan aspekt är det nationella förbudet mot plastpåsar som infördes härom året. Man ser också allt oftare städpersonal i arbete. I Varanasi, som är en viktig plats för det regerande hindunationalistiska partiet BJP, städas gahterna systematiskt, dagligen. På flera ställen hindras nu kor (som annars rör sig fritt överallt) från att komma ner till floden, så att komockorna inte hamnar i det mest besökstäta området i staden.
Medvetenheten om nedskräpningen ökar enligt uppgift, i alla fall långsamt. Och myndigheterna jobbar oförtrutet vidare. Många vittnar om att det blivit bättre på många platser. Trycket på åtgärder för att komma tillrätta med en omöjlig trafiksituation i städer som Delhi, skapar också starka incitament liksom kunskapen om faran med luftföroreningarna. Det går knappast en dag utan att medierna rapporterar om dessa ting. Men oerhört mycket återstår att göra. Både struktur och kultur behöver genomgå stora förändringar innan Indien blir ett rent land med välfungerande transportsystem.
