Ann-Christin Berglund från Malmö skriver här om en spännande aspekt av hennes Indien-vistelser: tågresorna. Ann-Christin vistas regelbundet i Indien sedan ett antal år tillbaka. Hon har skrivit flera texter om landet på Tertulia travels. Leta efter fler Indien-texter under Platser!
Jag tycker om att åka tåg! Jag tar gärna tåget - ofta tillsammans med min hund - och hamnar då i djurkupé, vilket är mycket trevligt. Det uppstår en fin samhörighet bland hundägarna. Tysta svenskar börjar plötsligt prata med varandra eftersom vi är hundägare - och därmed liksom hör ihop. Men min förtjusning över tågresor gäller inte bara resor i Sverige. Under mina två besök i Indien förra året så blev det tågresor också där.
Att åka tåg i Indien är inte som att åka tåg här hemma. Likheter som att det finns olika tågklasser och billigare eller dyrare biljetter är uppenbara, men ändå skiljer det sig märkbart från svenska tågupplevelser. Stationerna är överfulla av människor - resenärer, försäljare och kulier. De sistnämnda är otroligt viktiga. Även om du inte behöver deras hjälp med att bära din packning så behövs de som informatörer. Det är de som kan allt om tågens tider, spårändringar och förseningar.
Väl på tåget så får man inte så mycket information av tågpersonalen. En konduktör kontrollerar så klart din biljett från en lista där ditt namn och din ålder (!) är antecknad. Men du kan fråga de andra resenärer om i princip allting, exempelvis om du undrar var ni befinner er. Människorna är i regel mycket hjälpsamma.
När man väl kommit på plats vecklar man ut sitt lakan och lägger den lilla platta kudden på sätet även om det är ljusan dag. Ibland är det trångt och den som fått överslafen kanske vill dela ditt säte en stund. Så gör man helt enkelt, det tas för givet. Om man ligger ner brukar man få ligga ifred dock, utan att någon ber om utrymme.
Så far man fram genom det indiska landskapet och det går inte så fort även om tågen heter express. Dörrarna ut brukar vara öppna och många står i dörröppningen för lite frisk luft och bättre utsikt. Detta är förstås lite skrämmande om man inte är van, men det går fort att komma både av och på. Vid stoppen på stationerna så kommer olika försäljare ombord, bland andra “chai-wallas”; som säljer gott thé.
Toaletterna är av västerländsk och indisk modell - en av varje. Jag föredrar indisk eftersom det inte är så fräscht i dessa utrymmen efter några timmars resa. Golvet i den indiska toaletten är dock ofta lite “kladdigt” så man bör inte studera det för noga utan det är bättre att rikta blicken uppåt.
Jag rekommenderar varmt tågresor i Indien för möjligheten att möta människor och uppleva kulturen. Vare sig det är en sittkupé mellan Delhi och Dehradun mot bergen eller liggvagn mellan Varanasi och Gorakhpur så ger tågresan en unik inblick i detta fascinerande land.
Jag tycker om att åka tåg! Jag tar gärna tåget - ofta tillsammans med min hund - och hamnar då i djurkupé, vilket är mycket trevligt. Det uppstår en fin samhörighet bland hundägarna. Tysta svenskar börjar plötsligt prata med varandra eftersom vi är hundägare - och därmed liksom hör ihop. Men min förtjusning över tågresor gäller inte bara resor i Sverige. Under mina två besök i Indien förra året så blev det tågresor också där.
Att åka tåg i Indien är inte som att åka tåg här hemma. Likheter som att det finns olika tågklasser och billigare eller dyrare biljetter är uppenbara, men ändå skiljer det sig märkbart från svenska tågupplevelser. Stationerna är överfulla av människor - resenärer, försäljare och kulier. De sistnämnda är otroligt viktiga. Även om du inte behöver deras hjälp med att bära din packning så behövs de som informatörer. Det är de som kan allt om tågens tider, spårändringar och förseningar.
Väl på tåget så får man inte så mycket information av tågpersonalen. En konduktör kontrollerar så klart din biljett från en lista där ditt namn och din ålder (!) är antecknad. Men du kan fråga de andra resenärer om i princip allting, exempelvis om du undrar var ni befinner er. Människorna är i regel mycket hjälpsamma.
När man väl kommit på plats vecklar man ut sitt lakan och lägger den lilla platta kudden på sätet även om det är ljusan dag. Ibland är det trångt och den som fått överslafen kanske vill dela ditt säte en stund. Så gör man helt enkelt, det tas för givet. Om man ligger ner brukar man få ligga ifred dock, utan att någon ber om utrymme.
Så far man fram genom det indiska landskapet och det går inte så fort även om tågen heter express. Dörrarna ut brukar vara öppna och många står i dörröppningen för lite frisk luft och bättre utsikt. Detta är förstås lite skrämmande om man inte är van, men det går fort att komma både av och på. Vid stoppen på stationerna så kommer olika försäljare ombord, bland andra “chai-wallas”; som säljer gott thé.
Toaletterna är av västerländsk och indisk modell - en av varje. Jag föredrar indisk eftersom det inte är så fräscht i dessa utrymmen efter några timmars resa. Golvet i den indiska toaletten är dock ofta lite “kladdigt” så man bör inte studera det för noga utan det är bättre att rikta blicken uppåt.
Jag rekommenderar varmt tågresor i Indien för möjligheten att möta människor och uppleva kulturen. Vare sig det är en sittkupé mellan Delhi och Dehradun mot bergen eller liggvagn mellan Varanasi och Gorakhpur så ger tågresan en unik inblick i detta fascinerande land.