Platsen är oerhört vacker, för en besökare idag. Som en höglänt jylländsk utlöpare sträcker sig en landtunga mot öster, avgränsad av havet i söder och ett smalt sund i öster. På andra sidan sundet ligger en av de många danska öarna – Als.
Uppe på åsryggen, i en nordsydlig linje, byggde de danska försvararna en befästningslinje vars tyngdpunkt var en serie skansar – jordvallar som förstärkts med palisader. Hit hade danska armén dragit sig efter krigets inledande strider i februari och mars. Motståndarna, huvudsakligen Preussen och Österrike, var numerärt mycket överlägsna. Det danskarna kunde hoppas på var någon form av stormaktsingripande, förutsatt att de kunde stå emot åtminstone en tid.
De danska soldaterna som genomled de avgörande timmarna av bataljen hade under ett två veckor långt förberedande bombardemang fått uppleva det moderna krigets förfärande konsekvenser. De preussiska motståndarna var utrustade med betydligt modernare beväpning, det här var en tid då den militära tekniken utvecklades snabbt. Om den avgörande stunden, den 18 april, ska beskrivas som ett inferno, så kan de veckor som föregick anfallet lätt beskrivas som helvetets förgård. Preussarnas kanoner hade räfflade eldrör, vilket gav dem längre räckvidd och större träffsäkerhet. Under den långa inledande belägringen, kunde de danska artilleristerna inte skjuta tillbaka på motståndarna. Det som gällde var: bit ihop, huka dig och blunda.
Preussarnas fotsoldater var utrustade med moderna bakladdare, till skillnad från de danska som fortfarande använde mynningsladdare. Det innebär en mycket högre eldhastighet och möjligheten att ligga ner i skydd och samtidigt ladda. Danskarna tvingades stå upp på led och ladda, under full beskjutning från fienden. Skillnaderna i förlustsiffror är förutsägbara.
Klockan 10 om förmiddagen, den 18 april, gick preussarna till anfall. Anfallet föregicks av en sex timmar lång artilleribeskjutning. Det landade i runda svängar 8000 granater över de danska skansarna dessa timmar.
Anfallet var framgångsrikt, allt var över på en halvtimme. Den 8e danska brigaden som hållits i reserv bortom kanonernas räckvidd gjorde ett tappert men fåfängt motanfall i avsikt att återta befästningarna. Anfallet bröts sönder av intensiv preussisk eldgivning. Möjligen gjorde anfallet att övriga danska förband fick andrum att dra sig tillbaka.
Resterna av den danska armén gav sig mer eller mindre organiserat iväg österut, över broarna till Sønderborg på Als, vilka sedan förstördes. De preussiska trupperna gjorde vissa försök att tränga vidare mot Sønderborg, men gjorde så småningom halt uppe vid skanslinjen, slutkörda som de var efter den intensiva striden. Kvar på slagfältet låg upp emot 1000 döda danskar. Flera hundra till skulle komma att dö de närmaste dagarna av sina skador. Över 3000 danskar togs tillfånga, många av dem sårade.
Kort efter kraftmätningen vid Dybböl ingicks ett vapenstillestånd med internationellt ledda förhandlingar i London. Dessa ledde inte till någon fred, utan i juni återupptogs striderna. Dessa gick omedelbart mycket illa för danskarna, som tvingades sluta fred på dåliga villkor i oktober 1864. Därmed skiljdes de båda hertigdömena Schleswig och Holstein (danska Slesvig/Holsten) från Danmark, efter århundraden av samlevnad under den danska kronan. Efter första världskriget återgick norra Slesvig, som i hög grad var danskspråkigt, till Danmark efter en folkomröstning 1920.
Den som vill fördjupa sig i ämnet kan lämpligen läsa de böcker som anges nedan, eller varför inte titta på den utmärkta danska TV-serien 1864, en stor och påkostad produktion från 2014. Officiell trailer här. (Obs! starka stridsscener). På platsen finns mer info, exempelvis Historiecentret vid Dybbøl Mølle, samt på Sønderborg slot på andra sidan sundet i öster. Här finns platsen.
Källor:
Buk- Swienty, Tom, Slagtebænk Dybbøl (Gyldendal, 2008)
Buk- Swienty, Tom, Dommedag Als (Gyldendal, 2010)
Glenthøj, Rasmus, 1864 - Sønner av de slagne (Gads förlag, 2014)