Gillar du kartböcker? Det är lätt att tänka att kartböcker hör det förgångna till, att vi har allt vi behöver digitalt. Och även om det stämmer från ett funktionellt perspektiv, så har vi förvisso också estetiska behov. Den vackraste kartbok man kan föreställa sig finner vi i form av en prisbelönt...
...bok från Tyskland.
Vad gör man om man drömmer om att resa men inte kan? Man dagdrömmer förstås, man reser i fantasin… När Judith Schalansky var en liten flicka i DDR, fanns det ingen möjlighet att göra några längre resor. I alla fall inte till de länder som hon drömde om att besöka.
Hennes passion blev i stället kartböckerna. Det var böcker som hjälpte tanken och fantasin på traven, som underlättade fåtöljresorna, som erbjud ett substitut för de krossade drömmar som järnridån representerade.
Denna livslånga passion för kartböcker och fantasiresor resulterade 2009 i den fantastiska boken Atlas över avlägsna öar. I den berättar författaren om femtio oerhört avlägsna och ödsliga öar, varav många är obebodda och direkt ogästvänliga. Alla världshav är representerade men flest finns i Stilla havet. Varje ö presenteras på samma sätt, med ett eget uppslag.
Överst till vänster serveras vi grundfakta: öns geografiska position, storlek och invånarantal (många betecknas således ”obebodd”), samt med en tidslinje med inplacerade nyckelhändelser i öns historia. Därefter möter en många gånger sällsam berättelse, ett stycke suggestiv verklighet hämtad ur öns nyare eller äldre historia. Ibland är det skrämmande dystert, ödsligheten äter sig in i kroppen på läsaren. Det är alltid fantasieggande.
Till höger har Schalansky målat av ön i akvarell. Det är femtio konstverk som i sig motiverar att denna bok höjts till skyarna. Schalansky står också för övrig grafisk formgivning och design. Boken har vunnit många priser, bland annat som ”2009 års vackraste tyska bok”. Det är lätt att förstå.
Vad Judith Schalansky förmodligen inte visste, när hon hängde över sitt köksbord i DDR, som drömmande lite flicka, var att hon verkade i en lång och rik tradition. Den som handlar om människor som älskar att resa samtidigt som de helst av allt vill stanna hemma. Det finns många och goda skäl till en sådan hållning. Kanske vill man inte förstöra bilden av det land man längtar till, genom att faktiskt resa dit.
Bokens undertitel är talande: Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka. Jag älskar Schalanskys öar, men jag kommer heller aldrig att besöka någon av dem. Det behöver man inte när man äger hennes bok.
(svenska utgåvan av Atlas över avlägsna öar, Pequod press 2012)
Vad gör man om man drömmer om att resa men inte kan? Man dagdrömmer förstås, man reser i fantasin… När Judith Schalansky var en liten flicka i DDR, fanns det ingen möjlighet att göra några längre resor. I alla fall inte till de länder som hon drömde om att besöka.
Hennes passion blev i stället kartböckerna. Det var böcker som hjälpte tanken och fantasin på traven, som underlättade fåtöljresorna, som erbjud ett substitut för de krossade drömmar som järnridån representerade.
Denna livslånga passion för kartböcker och fantasiresor resulterade 2009 i den fantastiska boken Atlas över avlägsna öar. I den berättar författaren om femtio oerhört avlägsna och ödsliga öar, varav många är obebodda och direkt ogästvänliga. Alla världshav är representerade men flest finns i Stilla havet. Varje ö presenteras på samma sätt, med ett eget uppslag.
Överst till vänster serveras vi grundfakta: öns geografiska position, storlek och invånarantal (många betecknas således ”obebodd”), samt med en tidslinje med inplacerade nyckelhändelser i öns historia. Därefter möter en många gånger sällsam berättelse, ett stycke suggestiv verklighet hämtad ur öns nyare eller äldre historia. Ibland är det skrämmande dystert, ödsligheten äter sig in i kroppen på läsaren. Det är alltid fantasieggande.
Till höger har Schalansky målat av ön i akvarell. Det är femtio konstverk som i sig motiverar att denna bok höjts till skyarna. Schalansky står också för övrig grafisk formgivning och design. Boken har vunnit många priser, bland annat som ”2009 års vackraste tyska bok”. Det är lätt att förstå.
Vad Judith Schalansky förmodligen inte visste, när hon hängde över sitt köksbord i DDR, som drömmande lite flicka, var att hon verkade i en lång och rik tradition. Den som handlar om människor som älskar att resa samtidigt som de helst av allt vill stanna hemma. Det finns många och goda skäl till en sådan hållning. Kanske vill man inte förstöra bilden av det land man längtar till, genom att faktiskt resa dit.
Bokens undertitel är talande: Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka. Jag älskar Schalanskys öar, men jag kommer heller aldrig att besöka någon av dem. Det behöver man inte när man äger hennes bok.
(svenska utgåvan av Atlas över avlägsna öar, Pequod press 2012)