Thomas Sewerins sydtyska resa går vidare till den lilla orten Rottenbuch, belägen nånstans mellan München och Alperna. Här får vi en skildring av kyrkorummets innersta, andliga funktion och den frommes möte med det heliga.
Om du hellre vill, läs hela reseberättelsen Svindel i Schwaben här!
Terribilis est locus iste – “Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port!” Så utropade Jakob, Isaks son, enligt Första Mosebok 28:17, då Gud uppenbarat sig för honom i en dröm. I guideboken till den här kyrkan står att här är det inte meningen att man ska känna bävan eller fruktan. Här ska man känna vördnad då man stiger in i Guds hus. En kyrka är ett hus i vilket en församling förenar sig med sin präst för ett heligt firande. Mässan är mer än bara ett drama av offer och tacksägelse som utspelar sig framför de troende i tacksamt minne av passionshistorien. Kristus offer ska bli ett offer för hans folk som i detta drama både är betraktare och med i spelet.
En kyrka måste vara något mer än bara en dekorerad struktur ägnad åt vad som sker därinne. Speciellt motreformationens kyrka gör allt för att förbereda den troende för ett offer. Sådana förberedelser tar en stund. De innefattar en rörelse bort från det vardagliga utanför kyrkporten och in i det heliga, in i den festliga dimensionen. Denna rörelse är framför allt kroppslig. Den dyrkande närmar sig kyrkan, stiger in, sätter sig, reser sig och stiger fram. För att förstå rokokokyrkan behöver vi förstå hur den länkar denna kroppsliga rörelse med ett andligt rörelsemönster. Det finns ett mönster i rokokokyrkan hur detta går till och detta mönster är ett resultat av arkitektens, freskomålarens och stuckatörens samlade kreativitet.
Man undrar förstås över extravagansen i rokokokyrkans dekoration. Syftet är inte att framvisa klasstillhörighet som i adelns palats, utan i stället ska utsmyckningen lovprisa Gud och tjäna till församlingens uppbyggelse. Man talar om Liberalitas Bavarica, en bayersk/sydtysk frikostighet, som var en del av fromheten i den här delen av Tyskland vid den här tiden.
I Rottenbuch tänkte sig klostrets provost, Patritius Oswald, använda alla sparade medel för att bygga och dekorera om den gamla klosterkyrkan. Han anlitade mest lokala byggmästare, stuccospecialisterna Joseph Schmuzer och hans son Franz Xaver, liksom Franz Xaver Schmädl från Wessobrunn till att bygga altare, stuck-kartuscher och orgelläktaren, samt den talangfulle freskomålaren Matthäus Günther.
Under tiden 1737-45 färdigställdes ombyggnaden. Mest framträdande i den här kyrkan är kanske Schmädls högaltare. Här utspelar sig, liksom i många andra rokokokyrkor, ett drama. I tabernaklet, omgivet av kardinaldygderna Tro, Hopp och Kärlek, drar en hop av svävande putti ifrån ett förhänge innanför vilket vi får se den nyfödda Maria som av Gud överlämnas till hennes föräldrar. I taket har Günther målat himlen och mitt i långhusets tak har han målat Den Helige Augustinus död och vandalernas, ledda av deras kung Geiserik, belägring av hans hemstad är 430. Fresken är omgärdad av stuck.
Inte långt från Rottenbuch ligger Bad Bayersoien, en liten by där det finns ett stort Spa-hotell. Där beställer jag ett rum på telefonen. När jag kör in i byn är alla hustak försedda med presenningar och plast. Massor med lyftkranar och byggställningar ger en känsla av Bayersoien som en spökstad. Det är frågan om effekterna av en hagelstorm i augusti där hagel stora som en grapefrukt föll över just precis denna plats. Jag badar i bassängen och i bastun, äter en härlig supé med hjort carpaccio, sötpotatissoppa, pärlhöna och vit chokladbrownie med glass. Innan maten sitter jag i solnedgången med Alperna i bakgrunden och smuttar på ett glas utsökt Riesling från trakten.
Om du hellre vill, läs hela reseberättelsen Svindel i Schwaben här!
Terribilis est locus iste – “Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port!” Så utropade Jakob, Isaks son, enligt Första Mosebok 28:17, då Gud uppenbarat sig för honom i en dröm. I guideboken till den här kyrkan står att här är det inte meningen att man ska känna bävan eller fruktan. Här ska man känna vördnad då man stiger in i Guds hus. En kyrka är ett hus i vilket en församling förenar sig med sin präst för ett heligt firande. Mässan är mer än bara ett drama av offer och tacksägelse som utspelar sig framför de troende i tacksamt minne av passionshistorien. Kristus offer ska bli ett offer för hans folk som i detta drama både är betraktare och med i spelet.
En kyrka måste vara något mer än bara en dekorerad struktur ägnad åt vad som sker därinne. Speciellt motreformationens kyrka gör allt för att förbereda den troende för ett offer. Sådana förberedelser tar en stund. De innefattar en rörelse bort från det vardagliga utanför kyrkporten och in i det heliga, in i den festliga dimensionen. Denna rörelse är framför allt kroppslig. Den dyrkande närmar sig kyrkan, stiger in, sätter sig, reser sig och stiger fram. För att förstå rokokokyrkan behöver vi förstå hur den länkar denna kroppsliga rörelse med ett andligt rörelsemönster. Det finns ett mönster i rokokokyrkan hur detta går till och detta mönster är ett resultat av arkitektens, freskomålarens och stuckatörens samlade kreativitet.
Man undrar förstås över extravagansen i rokokokyrkans dekoration. Syftet är inte att framvisa klasstillhörighet som i adelns palats, utan i stället ska utsmyckningen lovprisa Gud och tjäna till församlingens uppbyggelse. Man talar om Liberalitas Bavarica, en bayersk/sydtysk frikostighet, som var en del av fromheten i den här delen av Tyskland vid den här tiden.
I Rottenbuch tänkte sig klostrets provost, Patritius Oswald, använda alla sparade medel för att bygga och dekorera om den gamla klosterkyrkan. Han anlitade mest lokala byggmästare, stuccospecialisterna Joseph Schmuzer och hans son Franz Xaver, liksom Franz Xaver Schmädl från Wessobrunn till att bygga altare, stuck-kartuscher och orgelläktaren, samt den talangfulle freskomålaren Matthäus Günther.
Under tiden 1737-45 färdigställdes ombyggnaden. Mest framträdande i den här kyrkan är kanske Schmädls högaltare. Här utspelar sig, liksom i många andra rokokokyrkor, ett drama. I tabernaklet, omgivet av kardinaldygderna Tro, Hopp och Kärlek, drar en hop av svävande putti ifrån ett förhänge innanför vilket vi får se den nyfödda Maria som av Gud överlämnas till hennes föräldrar. I taket har Günther målat himlen och mitt i långhusets tak har han målat Den Helige Augustinus död och vandalernas, ledda av deras kung Geiserik, belägring av hans hemstad är 430. Fresken är omgärdad av stuck.
Inte långt från Rottenbuch ligger Bad Bayersoien, en liten by där det finns ett stort Spa-hotell. Där beställer jag ett rum på telefonen. När jag kör in i byn är alla hustak försedda med presenningar och plast. Massor med lyftkranar och byggställningar ger en känsla av Bayersoien som en spökstad. Det är frågan om effekterna av en hagelstorm i augusti där hagel stora som en grapefrukt föll över just precis denna plats. Jag badar i bassängen och i bastun, äter en härlig supé med hjort carpaccio, sötpotatissoppa, pärlhöna och vit chokladbrownie med glass. Innan maten sitter jag i solnedgången med Alperna i bakgrunden och smuttar på ett glas utsökt Riesling från trakten.
