Uthålliga läsare av dessa sidor har redan förstått hur mycket vi uppskattar den engelska författaren Jenny Diski. Hon gick tyvärr bort så sent som förra året, i sviterna av en lungcancer. Man tänker förstås att hennes intensiva rökande spelade en roll.
Rökning spelar en viktig roll också i en av hennes många förtjusande böcker: Främling på tåg – hur jag, med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mig runt Amerika (Alfabeta, 2005). Det är nog en av de roligaste reseskildringar som har skrivits!
Helt utan romantik och sentimentalitet i bagaget tar Jenny Diski tåget runt hela Amerika, mest för att ha gjort det. Eller för att skriva en bok. Och varför man gör en resa för att skriva om den, begriper hon egentligen inte heller. Resan skulle beskriva en cirkel, för att det är en snygg form. Därför tar hon Amtraks tåg från Florida i öster, in över den oändliga kontinenten, som hon känner mest genom de filmbilder som lever i hennes inre. Främlingskap, hemkänsla och identitet, blir till en genomgående tematik i boken.
Hon träffar mycket folk på resan, oftast i rökkupén. Skildringen av de samtal och reflektioner som äger rum under dessa rökpauser på de dygnslånga etapperna genom det amerikanska landskapet, får åtminstone undertecknad att längta efter en cigarett, eller varför inte en pipa tobak. Det är bra gjort av en författare!
En närmare bekantskap med Jenny Diski rekommenderas varmt!
Rökning spelar en viktig roll också i en av hennes många förtjusande böcker: Främling på tåg – hur jag, med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mig runt Amerika (Alfabeta, 2005). Det är nog en av de roligaste reseskildringar som har skrivits!
Helt utan romantik och sentimentalitet i bagaget tar Jenny Diski tåget runt hela Amerika, mest för att ha gjort det. Eller för att skriva en bok. Och varför man gör en resa för att skriva om den, begriper hon egentligen inte heller. Resan skulle beskriva en cirkel, för att det är en snygg form. Därför tar hon Amtraks tåg från Florida i öster, in över den oändliga kontinenten, som hon känner mest genom de filmbilder som lever i hennes inre. Främlingskap, hemkänsla och identitet, blir till en genomgående tematik i boken.
Hon träffar mycket folk på resan, oftast i rökkupén. Skildringen av de samtal och reflektioner som äger rum under dessa rökpauser på de dygnslånga etapperna genom det amerikanska landskapet, får åtminstone undertecknad att längta efter en cigarett, eller varför inte en pipa tobak. Det är bra gjort av en författare!
En närmare bekantskap med Jenny Diski rekommenderas varmt!