I den andra delen av Tyke Tykessons två texter om platser där det osynliga fascinerar, kommer vi till Malbork i Polen, känt för sin magnifika medeltidsborg. Det visar sig här att andra, mer sentida tilldragelser på platsen, har större potential att lära oss något om krig och mänsklig grymhet, än en renoverad riddarborg.
Jag tog tåget från Gdansk till Malbork i norra Polen. När jag lämnade staden gjorde jag det med den genialiske italienske författaren Italo Calvino i tankarna. Det kräver en förklaring – för även om det finns en koppling mellan Calvino och Malbork så är den högst ytlig. Calvino har mig veterligen inte skrivit något alls om Malbork. Men den som läst en av hans mest märkliga böcker Om en vinternatt en resande (Se una notte d'inverno un viaggiatore, 1979) kanske påminner sig ett kapitel med rubriken ”Utanför staden Malbork”. Det handlar dock inte alls om platsen utan om något helt annat. Malbork förekommer bara i kapitelrubriken. Oklart varför. Men när jag hade läst boken för många år sedan letade jag upp platsen i kartboken och kunde också någonstans läsa mig till att det fanns en mäktig medeltida borg där. Sådana har alltid fascinerat mig. Därför har Malbork länge funnits med på min lista över platser att besöka.
Jag reser alltså till Malbork för att få se den enorma borgen. Byggd på 1400-talet och utpekad av UNESCO som världsarv 1997. Det är världens största borg uppförd av tegel. Den är tveklöst imponerande. Mycket av det som man kan se är som beträffande så många andra gamla borgar en sentida rekonstruktion. Efter andra världskriget var den att betrakta som en sönderskjuten ruin. Det var inte första gången i historien. Rekonstruktionen avslutades 2016 efter mer än ett halvt sekel av byggnadsarbeten.
Inte så sällan finner jag mer intressanta aspekter av en plats en bit bortanför monumentet eller den så kallade turistattraktionen. Även så i Malbork. Redan när jag betraktade kartan utanför järnvägsstationen, blev jag fundersam. Den delen av staden som benämndes Stare Miasto, det vill säga Gamla staden, såg enligt kartan inte alls ut som att den var gammal. När jag tog en promenad i borgens omgivningar kunde jag konstatera att Gamla staden uppenbarligen är uppförd på 1960-talet. Mitt i den moderna bebyggelsen står dock en gammal tegelbyggnad i gotisk stil. Det är Malborks gamla rådhus. Till skillnad från i Gdansk eller Warzawa blev den historiska bebyggelsen i Malbork således inte återuppbyggd efter kriget. Man ställer sig frågan varför.
Därmed åter till Calvino. En av hans mest kända böcker är De osynliga städerna (Le città invisibili, 1972). I boken berättar Marco Polo för Kublai Khan om städer han besökt under sina resor. I själva verket handlar allt om Venedig. Men det är inte bokens innehåll som ger mig associationer. Bara titeln.
Det historiska Malbork har blivit en osynlig stad. Spåren efter bebyggelsen som existerade före andra världskriget är i det närmaste totalt utraderade. Det är omöjligt att föreställa sig hur platsen såg ut eller hur livet levdes där.* Det som finns nu är en tämligen intetsägande bebyggelse från modern tid. Som plötsligt kolliderar med ett bevarat rådhus. Till synes obegripligt.
Förklaringen ligger i att staden hade en i huvudsak tysk befolkning före kriget. Dess namn var då Marienburg. När Röda armén ryckte fram genom Polen försvann den resterande tyska befolkningen i Marienburg. 1 840 personer saknades. Så uttrycks det i historieskrivningen. I juni 1945 överlämnades staden till polska myndigheter och fick sitt nuvarande polska namn. Incitamenten för en återuppbyggnad var uppenbarligen obefintliga.
Vid byggnadsarbeten år 2008 i kvarteren närmast borgen hittades en massgrav med omkring 2 000 personer, varav en majoritet var kvinnor. Även om de inte har identifierats står det klart att merparten av dem var de tyska invånare som inte lämnat staden. Och att de med all sannolikhet dödades av den framryckande Röda armén. Att det skedde endast några månader före krigsslutet gör att massavrättningen av en hel stads civila befolkning framstår som än mer grotesk.
Civilbefolkningen är alltid de stora förlorarna i alla krig. Oavsett vilket lands armé som dödar vilken nationalitet. Även om borgen i Malbork också kan påminna om krig och historiska hemskheter, är det den nu osynliga staden som skarpare visar på mänsklig grymhet. Något som sannolikt går förbi merparten av besökarna av världsarvet.
* Med internets hjälp kan man dock skapa sig en bild, t ex här
Jag tog tåget från Gdansk till Malbork i norra Polen. När jag lämnade staden gjorde jag det med den genialiske italienske författaren Italo Calvino i tankarna. Det kräver en förklaring – för även om det finns en koppling mellan Calvino och Malbork så är den högst ytlig. Calvino har mig veterligen inte skrivit något alls om Malbork. Men den som läst en av hans mest märkliga böcker Om en vinternatt en resande (Se una notte d'inverno un viaggiatore, 1979) kanske påminner sig ett kapitel med rubriken ”Utanför staden Malbork”. Det handlar dock inte alls om platsen utan om något helt annat. Malbork förekommer bara i kapitelrubriken. Oklart varför. Men när jag hade läst boken för många år sedan letade jag upp platsen i kartboken och kunde också någonstans läsa mig till att det fanns en mäktig medeltida borg där. Sådana har alltid fascinerat mig. Därför har Malbork länge funnits med på min lista över platser att besöka.
Jag reser alltså till Malbork för att få se den enorma borgen. Byggd på 1400-talet och utpekad av UNESCO som världsarv 1997. Det är världens största borg uppförd av tegel. Den är tveklöst imponerande. Mycket av det som man kan se är som beträffande så många andra gamla borgar en sentida rekonstruktion. Efter andra världskriget var den att betrakta som en sönderskjuten ruin. Det var inte första gången i historien. Rekonstruktionen avslutades 2016 efter mer än ett halvt sekel av byggnadsarbeten.
Inte så sällan finner jag mer intressanta aspekter av en plats en bit bortanför monumentet eller den så kallade turistattraktionen. Även så i Malbork. Redan när jag betraktade kartan utanför järnvägsstationen, blev jag fundersam. Den delen av staden som benämndes Stare Miasto, det vill säga Gamla staden, såg enligt kartan inte alls ut som att den var gammal. När jag tog en promenad i borgens omgivningar kunde jag konstatera att Gamla staden uppenbarligen är uppförd på 1960-talet. Mitt i den moderna bebyggelsen står dock en gammal tegelbyggnad i gotisk stil. Det är Malborks gamla rådhus. Till skillnad från i Gdansk eller Warzawa blev den historiska bebyggelsen i Malbork således inte återuppbyggd efter kriget. Man ställer sig frågan varför.
Därmed åter till Calvino. En av hans mest kända böcker är De osynliga städerna (Le città invisibili, 1972). I boken berättar Marco Polo för Kublai Khan om städer han besökt under sina resor. I själva verket handlar allt om Venedig. Men det är inte bokens innehåll som ger mig associationer. Bara titeln.
Det historiska Malbork har blivit en osynlig stad. Spåren efter bebyggelsen som existerade före andra världskriget är i det närmaste totalt utraderade. Det är omöjligt att föreställa sig hur platsen såg ut eller hur livet levdes där.* Det som finns nu är en tämligen intetsägande bebyggelse från modern tid. Som plötsligt kolliderar med ett bevarat rådhus. Till synes obegripligt.
Förklaringen ligger i att staden hade en i huvudsak tysk befolkning före kriget. Dess namn var då Marienburg. När Röda armén ryckte fram genom Polen försvann den resterande tyska befolkningen i Marienburg. 1 840 personer saknades. Så uttrycks det i historieskrivningen. I juni 1945 överlämnades staden till polska myndigheter och fick sitt nuvarande polska namn. Incitamenten för en återuppbyggnad var uppenbarligen obefintliga.
Vid byggnadsarbeten år 2008 i kvarteren närmast borgen hittades en massgrav med omkring 2 000 personer, varav en majoritet var kvinnor. Även om de inte har identifierats står det klart att merparten av dem var de tyska invånare som inte lämnat staden. Och att de med all sannolikhet dödades av den framryckande Röda armén. Att det skedde endast några månader före krigsslutet gör att massavrättningen av en hel stads civila befolkning framstår som än mer grotesk.
Civilbefolkningen är alltid de stora förlorarna i alla krig. Oavsett vilket lands armé som dödar vilken nationalitet. Även om borgen i Malbork också kan påminna om krig och historiska hemskheter, är det den nu osynliga staden som skarpare visar på mänsklig grymhet. Något som sannolikt går förbi merparten av besökarna av världsarvet.
* Med internets hjälp kan man dock skapa sig en bild, t ex här
RSS-flöde