New York can inspire you or destroy you. It can make you feel alive, or exhaust you and infuriate you. It will never bore you.
Denna hommage till New York görs av Christopher Winn, i förordet till guideboken I never knew that about New York. Uttalandet stämmer förmodligen. Men det gäller väl i princip vilken storstad som helst, skulle den med skeptisk läggning tillfoga. Att vandra längs gatorna i en obekant stad, är hur som helst bland det mest stimulerande en människa kan företa sig. Den här gången är det alltså inte vilken stad som helst vi beträder, utan städernas stad - New York. Efter ett hastigt besök för sisådär 35 år sedan, återvänder vi i år, fulla av förväntningar och av mer eller mindre romantiserade bilder, förmedlade genom populärkulturens alla kanaler. Dessa förväntningar, och den allmänt positiva bild som många resenärer förmedlar om New York ska nu prövas.
Att stifta bekantskap med ett nytt land och en ny stad är...
Denna hommage till New York görs av Christopher Winn, i förordet till guideboken I never knew that about New York. Uttalandet stämmer förmodligen. Men det gäller väl i princip vilken storstad som helst, skulle den med skeptisk läggning tillfoga. Att vandra längs gatorna i en obekant stad, är hur som helst bland det mest stimulerande en människa kan företa sig. Den här gången är det alltså inte vilken stad som helst vi beträder, utan städernas stad - New York. Efter ett hastigt besök för sisådär 35 år sedan, återvänder vi i år, fulla av förväntningar och av mer eller mindre romantiserade bilder, förmedlade genom populärkulturens alla kanaler. Dessa förväntningar, och den allmänt positiva bild som många resenärer förmedlar om New York ska nu prövas.
Att stifta bekantskap med ett nytt land och en ny stad är...
...en intressant process i sig, alldeles oavsett vilket eller vilka omdömen som bekantskapen utmynnar i. Att vandra genom New York är ändå något för sig. Det är att beträda ett mytiskt landskap nästan utan motsvarighet någonstans i världen. Det skulle i så fall vara delar av Grekland, där ortnamnen ger den klassiskt orienterade rikhaltiga associationer. I New York refererar varenda stadsdel eller gatukorsning till människor och händelser i oräkneliga filmer och andra medierade berättelser på ett ojämförligt suggestivt sätt. Det hela inger en märklig känsla, något overklig. Bara denna känsla räcker en bra bit för att göra upplevelsen av New York till något alldeles eget.
Vi bebor denna gång ett trevligt hotell i stadsdelen Greenpoint, i Brooklyn. I Greenpoint möter man funeral homes och liquor stores och andra amerikanska påfund, men också många polacker. Det var otippat, säger vi med en mun, men mer sakligt är nog att säga, tänk så lite vi vet och kan om denna plats. Greenpoint har varit Little Poland sedan lång tid tillbaka, visar det sig. Det är en märklig och fascinerande egenskap hos NY att alla världens nationaliteter har skaffat sig en boplats här. Det är verkligen så att hela världen är här, det kan exempelvis en längre färd med tunnelbanan enkelt illustrera.
En annan allmän iakttagelse är att vissa nationaliteter gillar att klumpa ihop sig på samma plats, medan andra inte har detta behov. Det sägs att det bor många svenskar i Williamsburg, men våra lokala kontakter hävdar att det bor svenskar överallt i New York. Vi lever ju efter ett mycket speciellt ideal: ”att vara osvensk”. Det inbegriper säkert att man inte vill ha andra svenskar till grannar. Polackerna tycker dock om varandra, om vi nu ska anta en prosaisk förklaring till deras klustrande.
Polackerna i Greenpoint bevarar sitt språk, det är uppenbart direkt. Inne på det välsorterade bageriet Syrena på Norman Avenue, där kön är lång i morgonruschen, pratas det nästan uteslutande polska. Kön avverkas snabbt av de många damerna bakom disken. Till de vanligaste beställningarna hör coffee to go, och en färdig macka med ett intressant krämigt innehåll. Tidningar säljs vid disken och de är också polska, både lokala och sådana från moderlandet hemma i Europa.
Arkitekturen i Greenpoint är nog bland det fulaste man kan tänka sig. Här har uppenbarligen aldrig existerat någon centralt formulerad tanke om enhetlighet eller andra estetiska normer. Det är inte bara den växlande hushöjden - två- och trevåningshus dominerar - utan det är främst floran av fasadbeklädnader som förvånar en besökare. Mer initierade observatörer kan säkert förklara vad det är för material som används, men det har en förfärande likhet med eternit eller plast.
Förutom material varieras också färgen på fasaderna på det mest uppseendeväckande sätt. Och överallt soptunnor på framträdande plats, vid entréer och på trottoaren. Det är ju bra att man hanterar sitt skräp, men systemen kan ju utformas med vissa estetiska ambitioner, så att säga. Det tycks inte finnas sådana här. Vi gissar att detta på intet sätt är typiskt enbart för Greenpoint dock.
Låt oss för balansens skull nu sluta gnälla och fokusera på det positiva. Det råder ett mycket behagligt lugn på många platser i Brooklyn. Och vi har hela tiden ganska nära till Manhattan och centrum för en av världens mest hektiska storstäder. Trafiken är måttlig och känslan av småstad - visst, inget ideal för somliga - är påtaglig. Förekomsten av småbutiker, barer och restauranger gör en svensk avundsjuk. Vad gör vi för fel hemma? Varför har inte min hörnbutik en deli-disk precis som vartenda litet ställe i Greenpoint? Det är snyggt och välstädat här också, sånt är ju trevligt för en svensk. Här bor människor med resurser och engagemang, tror vi.
Riktigt snyggt blir det också - och här avslöjas våra arkitektoniska ideal - när gamla industribyggnader bevarats och rustats upp för nya funktioner. Ett bra exempel är vårt trivsamma hotell - Henry Norman. En del äldre bostadshus finns också kvar, i regel mycket vackra.
I Williamsburg, särskilt de centrala delarna utmed Bedford Avenue, blir det desto livligare. Arkitektoniskt är det knappast mer tilltalande, men sikten skyms av alla barer, restauranger och butiker. Detta är hipsterland i New York, vilket tilltalar många nu för tiden. När det gäller innehåll och utformning av butiker och kaffeställen, ser det ut som på många andra ställen på jorden. Här finns till och med en del små trottoarserveringar, något som lyser med sin frånvaro i stora delar av Manhattan. I Bedstuy är det återigen ganska lugnt. Att de vackra brownstone-husen här gick att köpa för en spottstyver för tio år sedan, förefaller otroligt. Men på den tiden ansågs det farligt att ens beträda gatorna här. Nu är situationen förändrad, gentrifiering på gång.
Som helhet innebär de lugna promenaderna i Brooklyn en behaglig motvikt mot mötet med det hektiska Manhattan. Hit kan man fly undan när tempot blir för högt och intrycken för intensiva. Här finns New Yorks brokiga blandning av folk och kulturer, men också ett igenkännbart globaliserat storstadsliv, som gör att vi kan vila en smula och faktiskt känna oss lite som hemma.
Vi bebor denna gång ett trevligt hotell i stadsdelen Greenpoint, i Brooklyn. I Greenpoint möter man funeral homes och liquor stores och andra amerikanska påfund, men också många polacker. Det var otippat, säger vi med en mun, men mer sakligt är nog att säga, tänk så lite vi vet och kan om denna plats. Greenpoint har varit Little Poland sedan lång tid tillbaka, visar det sig. Det är en märklig och fascinerande egenskap hos NY att alla världens nationaliteter har skaffat sig en boplats här. Det är verkligen så att hela världen är här, det kan exempelvis en längre färd med tunnelbanan enkelt illustrera.
En annan allmän iakttagelse är att vissa nationaliteter gillar att klumpa ihop sig på samma plats, medan andra inte har detta behov. Det sägs att det bor många svenskar i Williamsburg, men våra lokala kontakter hävdar att det bor svenskar överallt i New York. Vi lever ju efter ett mycket speciellt ideal: ”att vara osvensk”. Det inbegriper säkert att man inte vill ha andra svenskar till grannar. Polackerna tycker dock om varandra, om vi nu ska anta en prosaisk förklaring till deras klustrande.
Polackerna i Greenpoint bevarar sitt språk, det är uppenbart direkt. Inne på det välsorterade bageriet Syrena på Norman Avenue, där kön är lång i morgonruschen, pratas det nästan uteslutande polska. Kön avverkas snabbt av de många damerna bakom disken. Till de vanligaste beställningarna hör coffee to go, och en färdig macka med ett intressant krämigt innehåll. Tidningar säljs vid disken och de är också polska, både lokala och sådana från moderlandet hemma i Europa.
Arkitekturen i Greenpoint är nog bland det fulaste man kan tänka sig. Här har uppenbarligen aldrig existerat någon centralt formulerad tanke om enhetlighet eller andra estetiska normer. Det är inte bara den växlande hushöjden - två- och trevåningshus dominerar - utan det är främst floran av fasadbeklädnader som förvånar en besökare. Mer initierade observatörer kan säkert förklara vad det är för material som används, men det har en förfärande likhet med eternit eller plast.
Förutom material varieras också färgen på fasaderna på det mest uppseendeväckande sätt. Och överallt soptunnor på framträdande plats, vid entréer och på trottoaren. Det är ju bra att man hanterar sitt skräp, men systemen kan ju utformas med vissa estetiska ambitioner, så att säga. Det tycks inte finnas sådana här. Vi gissar att detta på intet sätt är typiskt enbart för Greenpoint dock.
Låt oss för balansens skull nu sluta gnälla och fokusera på det positiva. Det råder ett mycket behagligt lugn på många platser i Brooklyn. Och vi har hela tiden ganska nära till Manhattan och centrum för en av världens mest hektiska storstäder. Trafiken är måttlig och känslan av småstad - visst, inget ideal för somliga - är påtaglig. Förekomsten av småbutiker, barer och restauranger gör en svensk avundsjuk. Vad gör vi för fel hemma? Varför har inte min hörnbutik en deli-disk precis som vartenda litet ställe i Greenpoint? Det är snyggt och välstädat här också, sånt är ju trevligt för en svensk. Här bor människor med resurser och engagemang, tror vi.
Riktigt snyggt blir det också - och här avslöjas våra arkitektoniska ideal - när gamla industribyggnader bevarats och rustats upp för nya funktioner. Ett bra exempel är vårt trivsamma hotell - Henry Norman. En del äldre bostadshus finns också kvar, i regel mycket vackra.
I Williamsburg, särskilt de centrala delarna utmed Bedford Avenue, blir det desto livligare. Arkitektoniskt är det knappast mer tilltalande, men sikten skyms av alla barer, restauranger och butiker. Detta är hipsterland i New York, vilket tilltalar många nu för tiden. När det gäller innehåll och utformning av butiker och kaffeställen, ser det ut som på många andra ställen på jorden. Här finns till och med en del små trottoarserveringar, något som lyser med sin frånvaro i stora delar av Manhattan. I Bedstuy är det återigen ganska lugnt. Att de vackra brownstone-husen här gick att köpa för en spottstyver för tio år sedan, förefaller otroligt. Men på den tiden ansågs det farligt att ens beträda gatorna här. Nu är situationen förändrad, gentrifiering på gång.
Som helhet innebär de lugna promenaderna i Brooklyn en behaglig motvikt mot mötet med det hektiska Manhattan. Hit kan man fly undan när tempot blir för högt och intrycken för intensiva. Här finns New Yorks brokiga blandning av folk och kulturer, men också ett igenkännbart globaliserat storstadsliv, som gör att vi kan vila en smula och faktiskt känna oss lite som hemma.