Båstad är ett sådant klassiskt besöksmål, på riktigt så att säga. Runt denna lilla ort finns en mängd trevliga platser som ofta också bär på stora kulturhistoriska värden. Resandet till Båstad och Bjärehalvön tog sin början för länge sedan, någonstans i semesterresornas och pensionatslivets barndom. Järnvägarnas expansion i slutet av 1800-talet var en viktig milstolpe i denna utveckling, badkulturens framväxt vid samma tid en annan.
Ludvig Nobels (1868-1946) intresse för orten...
Men det var ju också någonting särskilt med platsens väder och natur. Naturförhållandena på och omkring Hallandsåsen innebär särskilt goda möjligheter för odling. Årets första potäter kommer som bekant ofta från Bjärehalvön, likaså jordgubbarna.
Dessa exceptionella förhållanden uppmärksammades av en annan profil från det tidiga 1900-talet, Rudolf Abelin. Han kom till Båstad samma år som Nobel, uppenbarligen lockad av denne och av andra bekanta. På en vacker plats väster om Båstad skapade han ”ett levande trädgårdsmuseum” som han kallade Norrviken. Sedan dess är Norrvikens trädgårdar en av de lokala höjdpunkter som trakten är så rik på.
Man kan undra över namnet. Det var ju så att Abelins första trädgårdsanläggning anlades på 1880-talet på en helt annan plats, nämligen vid Bråvikens norra strand, en bit utanför Norrköping. Denna plats hette faktiskt Norrviken. Anläggningen i Båstad fick heta samma sak, helt enkelt. Abelin var uppenbarligen svag för sitt förstlingsverk i Östergötland, som fick läggas ner när järnvägen skulle dras fram över området.
Innan han lämnade Östergötland hann Abelin dock lämna ytterligare spår. Han startade i samarbete med baron Theodor Adelswärd på Adelsnäs, en trädgårdsskola i Åtvidaberg, som småningom gav den lilla orten tillnamnet ”trädgårdsstaden”. Lärjungarna på Abelins skola fick nämligen öva sin trädgårdskonst i villaträdgårdarna runt om i bygden.
Abelins intresse för trädgårdar handlade både om deras nyttoaspekter och om deras estetiska och hälsobringande aspekter. Han var en driven fruktodlare, men också en begåvad trädgårdsdesigner, vilket ett besök på dagens Norrviken fortfarande tydligt visar.
Abelin valde en enastående vacker plats för sina trädgårdar, vid foten av Hallandsåsen invid det brusande havet. Han uppförde här ett storslaget hus för sig och sin familj – Villa Abelin. Dessutom tillkom under åren som gick ett flertal trädgårdar, bland annat en renässansträdgård, en klosterträdgård, en japansk trädgård och en barockträdgård. Det mesta finns kvar, vårdat och utvecklat med omsorg och respekt för Abelins verk.
Så förefaller det i alla fall idag, då anläggningen tagits över av ”det starka näringslivet” på orten. Vår tids Båstad-kungar är två bröder från bygden som genom framgångsrikt företagande skaffat sig ett betydande inflytande över denna del av världen. En besökare idag ser snabbt uppenbara försök att göra Norrviken ekonomiskt bärkraftigt efter moderna linjer, något som inte var aktuellt under den gamla regimen. Kanske saknades kunskap och kompetens om den saken. Bråket om ”kultur” kontra ”kapital” pågick under några år och var bitvis rätt infekterat, verkar det för en utomstående.
Huruvida pratet om det svenska näringslivets kulturfattigdom bara är en illvillig historia eller ej, låter vi vara osagt. Från och med de nya ägarnas inträde 2013 har hur som helst betydande investeringar gjorts på platsen, bland annat i ett storstilat växthus som invigs innevarande sommar. Här finns nu också ett trivsamt kafé och en bra restaurang, vilket är nödvändiga inslag för att locka dagens moderna turistströmmar.
Villa Abelin innehåller idag nämnda kafé och restaurang samt utställningslokaler. Här arrangeras årligen mässor, konferenser, konserter med mera. Guidningar om Abelins trädgårdsvision förekommer regelbundet. Platsen är med andra ord väl värd ett besök. Verksamhetens hemsida finner du här.
Vi är många som vill fortsätta hålla nostalgiska drömmar vid liv på denna behagliga plats, på säkert avstånd från diskodunket och de materialistiska och hedonistiska excesserna inne i Båstad under de så kallade ”tennisveckorna”. Skönt att det finns platser som denna att fly till.